Konferenswebb för Framtidens lärande

Web 2.0 i undervisningen

Inlagd den 20 maj 2009 kl 09:49 i Framtidens lärande

Fyra stycken IT-pedagoger har just nu ett möte IRL. De har aldrig träffats innan och nu genomför de sitt första verkliga möte inför publik. Jonas Hällebrand, Joachim Thornström, Per Falk och Mats Larsnäs. De har träffats på bla Twitter och därifrån skapat ett nätverk. Verktygen de använt sig av är Twitter, Google Docs och Skype. Men hur mycket IT dominerar i deras arbete så säger de att i vissa lägen är det viktigt att även höra en röst. Då har telefonen funnits till hands.

Visar på Google Docs möjligheter att samarbeta. Här spelar tid och rum inte så stor roll längre. Samarbetet måste inte längre vara inom skolans stängda dörrar.

Lämna inte IT till eldsjälarna – IT ur ett ledningsperspektiv

Inlagd den 20 maj 2009 kl 06:15 i Framtidens lärande

Av Claes Johannesson

Lena Elvingsson, Bosse Andersson och Bo Kristoffersson hoppades att detta seminarium skulle bli början till ett erfarenhetsutbyte.

Lena Elvingsson inledde med att berätta hur IT är ett stöd för henne i arbetet som skolledare i Järfälla.
- Med en bärbara datorn och den lilla projektorn kan jag snabbt kommunicerar med mina medarbetare. Vår externa och interna webb är också något som sparar tid åt mig.

I smågrupper delade sedan deltagarna med sig av vilket stöd de kunde få eller behövde.

Några exempel:
- Vår främsta arbetsuppgift blir att IT-utbilda lärarna
- Vi försöker motivera lärarna att lägg ut sin undervisning på webben
- I vårt administrativa verktyg finns färdiga mallar vilka ger ett gemensamt professionellt språk
- Skolledar-PIM är ett stöd för skolledarna
- Vi för samman de administrativa systemen för att underlätta för skolledarna
- Generellt sett så får skolledarna dåligt stöd. Vi kräver att de nyttjar våra system men behöver ge dem bättre användarstöd.

Claes Johannesson

Bloggar, sociala medier och onlinespel i skolan

Inlagd den 20 maj 2009 kl 06:14 i Framtidens lärande

“Det man gör med kroppen stannar i knoppen” är ett uttryck som har hängt med i evigheter. Vi vet att eleverna lär när de är motiverade, får producera själva och inte bara matas med fakta som de ska komma ihåg inför ett prov. Ändå har vi i skolan inte tagit till oss det fullt ut. Och när vi faktiskt låter eleverna producera själva, tror vi ofta att det måste finnas en sax, klister och färgpennor med i bilden, inte en dator. Men är det så det måste vara?

Om vi ser efter vad eleverna gör på sin fritid, kommer vi att upptäcka att många använder datorn på ett väldigt kreativt sätt:
Några chattar, några redigerar film som de har filmat med mobilen och som de sedan lägger ut på YouTube. Några spelar in egna rocklåtar som de publicerar på MySpace, några spelar spel med headset på och pratar samtidigt engelska med någon annan spelare på andra sidan jordklotet. Många nioåringar använder engelska på ett helt annat sätt än vad nioåringar gjorde för 20 år sedan. De har kommit förbi ”It´s a pig”-nivån för länge sedan.

Hur tar vi vara på detta i skolan? Först måste vi ta reda på vad eleverna egentligen använder datorn till på sin fritid, för att veta vad vi kan bygga vidare på. Vi kommer att upptäcka olikheter i användandet, luckor i kunskaper och oanade möjligheter. En sak vi med säkerhet kommer att se, är att många elever, dock inte alla, är vana vid att lägga ut saker om sig själva på nätet. Ta vara på det! Låt dem publicera arbeten på bloggar, ge varandra respons i kommentarer och bemöta varandras tankar på nätet. Bygg vidare på det de kan och fundera tillsammans på hur man bäst går vidare. Vilken text lockar? Vilka bilder fångar ögat? Hur disponerar jag sidan bäst? Kan berättelsen få mer liv om jag använder filmens möjligheter? Hur känns det om jag skriver eller får en negativ kommentar?
Fundera tillsammans med eleverna på om man kan använda ett onlinespel för att lära sig engelska. Hur skulle man kunna göra? Fundera också på om chatten har en plats i klassrummet. Vad lär man sig då?
Om vi inte ställer oss de här frågorna, riskerar vi att tappa mycket av den kunskap och det intresse som eleverna har och förlora det som vi skulle kunna hjälpa dem att utveckla.

Jag menar att vi måste sluta att automatiskt se elevernas datoranvändning som något passiviserande. Eller att säga som läraren som sa: ”Eleverna lär sig massor av engelska på nätet, men det är ju fel sorts engelska.” Jag vet inte om jag har mer nytta av ”The cat is in the box” än av ord som ”level”, ”skills”, ”points” och ”develop”. Det senare är hämtat från spelvärlden. Något att fundera vidare på.