Konferenswebb för Framtidens lärande

Hur gör vi för att ta tillvara all den kompetens eleverna redan har?

“Man lär så länge man har elever…”…är ett uttryck min far, speciallärare emeritus, ofta använder. Och efter konferensens alla ord, löften, fakta, politiska ställningstaganden, önskanden och visioner, så är det de två tjejerna från YBC som fastnat på hårddisken. “Det går för långsamt” upprepade en av dem till politikerna ett par gånger, när likvärdigheten i den svenska skolan kom på tal. Eller snarare bristen på likvärdighet. Och de beskrev sin skolmiljö där de tekniska – och kreativa – möjligheterna verkligen tas tillvara. Och på tågresan hem ramlar frågan ner i skallen på mig; hur gör vi för att ta tillvara all den kompetens – inte minst digital – som eleverna redan har? Och den som finns hos “eldsjälarna” runtom i kommunerna?

Den nationella vision för IT i skolan som vi så länge efterfrågat, ska vi i stället tänka tvärtom och skapa den själva? Var det inte Wiki som en näringslivsföreträdare i framtidspanelen, föreslog. Och vi har självaste Stehpen Heppells ord på att det är “Bottom – up” som gäller för lärandet i det Tjugoförsta århundradet. Vad väntar vi på?

Den rhizomatiska skolan finns överallt

…och mår bra både av näring och motstånd

Under två dagar på Framtidens lärande försöker jag fånga signaler… tolka vilka nätverk som just nu säger vad… och ungefär så här blir det:

- från politiken hörs mest analyser som vi som arbetar med frågorna på andra platser redan konstruerat och det kan väl knappast vara politikens uppgift eller?
- från IKT-pedagoghåll: Vi har börjat göra webb 2.0 och det fungerar!
- från DiU: Vill ni ha oss som katalysator på nationell nivå i dessa frågor fortsätter vi gärna…
- från forskare: vare sig vi vill det eller inte så sker paradigmskiftet (identiteter omformas, homo contextus etableras, rhizomet som anti-metafor för kunskap)…
- från YBC-eleverna: vi som har fått förmånen att göra det här också på era villkor (i borgarfred med den disciplinerande skolan och väl medvetna om att de ändå skulle göra) kan acceptera och bejaka detta…
- från näringslivet: vi mäter och bedömer produkten av skolans verksamhet med andra verktyg… men exakt hur denna bedömning går till kan eller vill vi inte säga…

Skärmdump ur Teemu Arinas Escaping the Age of Speed: New Paradigms of Learning as Impacted by Social Technologies

Några av de brännande heta frågorna är om vi mäktar med att göra nytt inom ett gammalt begrepp (skola), om det finns något alternativt begrepp (knappast), om alla ska med (YBC i de södra förorterna?), om motrörelsen mot “the UK mistake of over-testing against narrow targets” kan etablera ett mer tidsenligt kunskapsbegrepp som går att förankra politiskt, om den ekonomiska krisen kan utnyttjas (IT-infrastruktur går att göra enklare och billigare), om det ändå går att tänka sig en förskjutning i begreppet skola genom nya ord framför, bakom eller ihop (rhizomatisk skola funkar ju knappast, men det finns säkert bättre förslag…)

“Make rhizomes, not roots, never plant! Don´t sow, grow offshoots! Don´t be one or multiple, be multiplicities!” ur A Thousand Plateaus

Wikipedia om rhizome