Pedagoger, datorer och digitala studiecirklar
Inlagd den 22 december 2009 kl 17:11 i DebattAv Mattias Lindberg, läromedelsutvecklare Epago.
Jag tycker om pedagogen. Jag respekterar pedagogens yrkeskunnande, hans eller hennes förmåga att inspirera, motivera och undervisa. Oavsett om det är på Komvux, på gymnasiet eller på grundskolan.
Undervisningen kan ske på den tekniskt avancerade skolan där alla eleverna har en egen laptop.
Undervisningen kan också ske i baracken på skolgården för att de vanliga lokalerna är mögelskadade. Pedagogens roll är densamma. Att möjliggöra kunskap. Att lyfta, stötta och ge feedback.
I undervisningen används olika verktyg. Whiteboard, tavelkrita, interaktiv skrivtavla. A4-papper, blyerts, laborationsutrustning.
Och dator.
Jag tycker om datorn. Den ger oss pedagogiska möjligheter som helt enkelt inte fanns för 50 år sedan. Filmklipp, ljudklipp, publicering, internet, källmaterial, källkritik. Utbyte av tankar och idéer på en mikrosekund.
Och ibland tycker jag intensivt illa om datorn. När den inte fungerar, när programmen hänger sig, när dokumenten försvinner. När den ska uppdateras för tionde gången, precis när jag börjat få ordning på alla menyerna.
Vi närmar oss min poäng för det här brandtalet. Jag vill slå ett slag för pedagogiken.
Oavsett redskap.
Ibland framställs våra datorer som lösningen på alla pedagogiska bekymmer:
”Låt eleverna leta lite på internet.”
”Kidsen tycker det är roligt med datorer. Vi lägger grammatikuppgifterna där.”
”Vi drar ner på antalet lärare, men köper till några extra bärbara datorer. Eleverna kan ju läsa på egen hand, i hemmiljön eller i datasalen.”
Här är min poäng: datorn är inte en lösning. Datorn är ett redskap bland andra. Ett fantastiskt, smidigt och utvecklande redskap. Ibland ett jobbigt, frustrerande ut-genom-fönstret-redskap. En möjliggörare, att användas av pedagogen och av eleven. Det är allt. Varken mer eller mindre.
Det är stort nog.
Låt mig ta ett exempel från min vardag. På förlaget Epago, där jag jobbar, har vi något vi kallar ”Digitala studiecirklar”. Med hjälp av webben kan lärare och skolledare fortbilda sig i olika ämnen, såsom social och emotionell träning, matematikutveckling, eller samtalsmetodik.
Det fungerar så här: deltagarna köper en årslicens på en studiecirkel, tillsammans med ett antal böcker. De får en personlig inloggning till studiecirkelns hemsida, och kursboken i handen. På nätet ligger diskussionsuppgifter och lektionsexempel kopplade till kursboken, tillsammans med ett forum och en wiki.
Via forumet kan deltagarna diskutera med andra deltagare runt om i Sverige. Med hjälp av wikin kan de ladda upp tips, bilder, filmklipp och dokument, eller komplettera varandras artiklar och inlägg. På nätet finns också filmade föreläsningar, så att lärarna kan få se och lyssna på böckernas författare.
Själva studiecirkeln sker dock på plats i skolan, i samtal mellan kollegorna. Den digitala studiecirkeln ersätter inte mötet mellan människor, bara för att den är digital.
Poängen är att datorn fungerar som ett redskap. I det här fallet för att distribuera material, för att möjliggöra forumdiskussioner runt om i landet. För att spela upp föreläsningar. Men den är inte allenarådande. Den används. Internet är en kanal, inte ett mål. Precis som telefonen är en kanal, eller bilen, eller dammsugaren. Prylarna är bara nyttiga eftersom de används.
Detta är min uppmaning: låt oss använda datorn, med alla dess fördelar och nackdelar, som det fantastiska verktyg den är. Men låt den inte bli något okritiskt gott i sig. I valet mellan pedagog och Windows kommer jag alltid att välja pedagogen.
Datorn i utbildningen. Inte utbildningen i datorn.
Mattias Lindberg, läromedelsutvecklare Epago




Jag vill bara säga: Mycket väl talat Mattias!
Pedagogen är den som skapar klassrumsklimatet, som påverkar eleverna att trivas eller ej, att känna sig trygga eller ej, att vilja lära eller ej – med eller utan dator. Men givetvis är datorn ett fantastiskt (oftast) hjälpmedel, som man skulle ha svårt att vara utan.
PS. Det där med digitala studiecirklar för oss lärare lät ju intressant! Jag ska kolla upp Epago närmare.
/Ewa