Krönika: Det mångfacetterade kunskapsbegreppet
Inlagd den 9 maj 2010 kl 13:58 i ÖvrigtAv Stig Roland Rask
För något år sedan hade jag besök av en finsk enmansutredare som ville titta på den svenska skolan. Han betraktade den som en förebild för den finska skolans utvecklingsarbete.
– Varför vill du studera Sverige, frågade jag förvånat. Den svenska skolan tittar ju på den finska med stor beundran. Vad förväntar du dig att lära av oss?
– Mycket, svarade han allvarligt. Som jag ser det är svenska ungdomar bättre än finska på det mesta. De är mer skapande och kreativa, bättre på att samarbeta, mer
ansvarstagande och självständiga, bättre på att lösa problem, mer kritiska mot auktoriteter, bättre på engelska, mer vana att möta andra kulturer, bättre på att kommunicera, duktigare på att använda IT och mycket bättre på att framträda inför andra. Listan kan göras lång. Det finska ungdomar möjligen är bättre på, fortsatte han, är att sitta still, hålla tyst och återupprepa det läraren just sa. Det gör dem till utmärkta brickor i 1900-talets industrisamhälle.
Problemet är att det har passerat, konstaterade han med ett snett leende. Ett annat problem är att internationella undersökningar via sina mätmetoder hyllar dessa kunskaper, vilket lett till att den finska skolan stagnerar i sin självbelåtenhet.
Jag påstår inte att han har rätt i sin schablonisering. Inga värderingar alls. Jag bara citerar.
Mötet med den finske utredaren dök upp i mina tankar när jag begrundade de åtta nyckelkompetenser som EU antagit som centrala för att kunna skapa sig ett framgångsrikt liv i ett kunskapssamhälle.
Dessa åtta kompetenser är kommunikation på modersmålet, kommunikation på främmande språk, matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens, digital kompetens, lära att lära, social och medborgerlig kompetens, initiativförmåga och företagaranda, samt kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. I EU:s dokument säger man vidare att det finns en rad teman som berör alla dessa områden: kritiskt tänkande, kreativitet, initiativtagande, problemlösning, riskbedömning, beslutsfattande och konstruktiv hantering av känslor.
Det är intressant att notera hur väl den finske utredarens syn på svensk skola sammanfaller med dessa nyckelkompetenser. Kring detta faktum är det häpnadsväckande tyst. Det beror på att den svenska skolan saknar försvarare. Inte ens de som skapat den tycks vilja stå för den. Men framför allt pekar det på att ropet om att skolan ska ”satsa på kunskap” behöver förtydligas. Är det inte till och med ett anständighetskrav att man talar om vilken kunskap det handlar om med någon slags beskrivande adjektiv. Själv tycker jag till exempel att ”framtidsrelevant” kunskap är en bra formulering. När man enats om adjektivet kan man sedan ta itu med frågan om vad detta i så fall innebär.
Det skulle ge den svenska skoldebatten en avsevärd nivåhöjning.
Allt fler tycker att skolan är värd det!
Stig Roland Rask
Blogginlägg
