Krönika: Kunskap är bara ett annat ord för att slippa tänka
Inlagd den 15 maj 2010 kl 08:50 i DebattAv Troed Troedsson, framtidsanalytiker, Paradigmmäklarna, inledare på Framtidens lärande
När jag lärde mig cykla var jag tvungen att koncentrera mig, reflektera, experimentera och balansera – tills jag kunde. Det tog ungefär en månad skulle jag tro och sedan har jag cyklat i snart femtio år utan att ägna en enda minut åt att fundera mer på saken.
Några år senare lärde jag mig de fyra räknesätten, lite procenträkning och en skvätt trigonometri. Under tiden det pågick vill jag minnas att jag ibland, och inte så sällan, var tvungen att koncentrera mig, reflektera, experimentera och integrera. Det tog ungefär sex år och sedan har jag räknat i snart fyrtio utan att ägna en enda minut åt att grubbla över matematik.
Efter ytterligare någon tid lärde jag mig köra bil. Jag blinkade, kopplade, växlade och fick motorstopp. Min bestämda hågkomst är att det, med tungan rätt i mun, koncentrerades, reflekterades, experimenterades och så småningom examinerades. Det tog väl några månader och sedan har jag kört bil i trettiofem år utan att ägna en enda minut åt att tänka på bilkörning.
Det är ju också själva poängen i att kunna något. Det jag redan äger behöver jag inte skaffa, det jag redan kan behöver jag inte lära mig och den som spar han har. I en värld som flyttar sig relativt långsamt – och det gjorde min – är det dessutom klokt att lägga fokus på kunskap och innehav snarare än lärande och anskaffning. Har jag bara lite tur hinner jag gå i pension innan kraven på en cyklist, amatörmatematiker eller bilförare ändras så mycket att jag skulle behöva lära om.
Däremot är jag bekymrad för nästa generation. Det som händer nu är nämligen att kunskapens omsättningshastighet ökar. Det har den alltid gjort men precis som med trafiken i Stockholm eller befolkningen i New Delhi så blir en långsam, gradvis och ofarlig tillväxt plötsligt till en radikal och explosiv ökning som kräver helt andra lösningar.
Den som är yngre än trettio år kommer att upptäcka, om de inte redan gjort det, att på samma sätt som det blivit klokare att hyra bil när man behöver den än att äga den själv så är det klokare att skaffa kunskap när man behöver den än att bära den med sig hela tiden. För övrigt är uttrycket ”på samma sätt” missvisande. När jag köper en bil så köper jag faktiskt kunskap – det är nämligen den absolut största delen av bilens värde. Alltså behöver man inte betrakta bilhyra som en metafor utan som ett faktiskt exempel. Den som tycker att det är smartare att hyra bil än att äga har insett att det är bättre att låna kunskap än att äga den.
Nu börjar jag se ett problem. Låt oss föreställa oss fyra grannar. De bor i ett villområde med väl tilltagna parkeringsplatser framför husen. Den första grannen har tre bilar av varierande storlek på uppfarten. Den andra grannen har en bil och de två övriga har inga bilar alls. Alla är överens om att tillgång till bil är en framgångsfaktor och den första grannen betraktas av alla som rik, potent och avundsvärd. Varje år görs en skattning av grannarnas bilinnehav och utfallet är alltid detsamma. Ettan är etta. Det som inte framgår så tydligt är att det finns en väsentlig skillnad mellan de två billösa grannarna. Den första har verkligen inte tillgång till bil medan den andra har fyra kontrakt med biluthyrare och kortnummer på telefonen till var och en av dem. Med några minuters varsel kan hon hyra allt från en scooter till en buss. Då och då föreslår hon att tävlingen borde avgöras utifrån ”tillgång till bil” snarare än ”bilägande” men eftersom hon inte har någon bil på uppfarten betraktas hennes inlägg som både partiskt och obegåvat. ”Hade hon varit begåvad hade hon ju haft fullt med bilar” resonerar hennes grannar.
Historien blir ännu mer obehaglig när vi inser att den första grannen, han som äger sin kunskap, inte bara är olönsam utan direkt skadlig. Han kör nämligen miljöovänliga, trafikosäkra och utrymmeskrävande bilar väsentligt längre än vad den hyrande grannen gör. Det hade varit lätt avhjälpt men så länge tävlingen mellan grannarna avgörs av vem som äger flest bilar kommer det inte att förändras men samma morgon som vi byter tävlingsregler skiftar vi systemet. Samma morgon som ”snabb tillgång till relevant bil” blir viktigare än ”ägande av bil” kommer både miljö och ekonomi att radikalt förbättras.
Det är lätt att se att i en värld med relativt statiska villkor – och statisk bilteknik – är den bilrike grannen vinnare. I en värld med dynamiska villkor och bilteknik däremot är den billöse och bilhyrande grannen vinnare. Nu hoppas jag att parallellen är tydlig. Ersätt bil med kunskap, ägande med kunnande och hyra med lärande så är historien relevant för våra ungdomar, vår skola och vår framtid.
Hur kommer informations- och kommunikationsteknik in i resonemanget? Jo, på samma sätt som mina förhoppningsvis illustrativa grannar kan använda telefon och internet för att antingen köpa bilar eller hyra bilar. Bilköpande har möjligen blivit effektivare med hjälp av internet men de stora vinsterna ligger i hyrande och ny logistik som gör bilinnehav onödigt. Kunskapsinhämtning har möjligen blivit effektivare med hjälp av internet och datorer men de stora vinsterna har vi överhuvudtaget inte närmat oss. Det är hög tid nu.
Det är helt enkelt hög tid att vi inser att lärande och tänkande är viktigare än vetande och kunnande. Det som gör det så svårt är att det faktiskt finns ett direkt motsatsförhållande.
För den som tycker om tänkande, filosoferande, reflekterande och balanserande är det här nämligen fantastiska nyheter. För den som hellre beskriver sig som kunnig, välutbildad, erfaren och stabil bör det vara mycket mer oroande.
Kunskap är bara ett annat ord för att slippa tänka och nu måste de som kan lämna över ledartröjan till de som tänker.
Troed Troedsson,
framtidsanalytiker, Paradigmmäklarna
Blogginlägg
Hej! Intressant inlägg! Ändå nämns relativt ofta om skolors “bilar” som stationära och bärbara datorer, interaktiva skrivtavlor m.m. och inte lika mycket om hur de “körs” även om det verkar vara mer av det nu än förr. Ägande kan vara dyrt men får pedagoger i skolan veta den verkliga kostnaden som handlar om mycket mer än produktens pris och kan ställa den i relation till användningen? Alternativa sätt, som att hyra eller samverka mellan skolor? Klassuppsättningar med GPS och annan utrustning som inte är så vanlig i skolan, möjligheter på grund av att ägandet av utrustningen inte är i fokus utan lärandemöjligheterna? När blir den stationära utrustningen portabel och kan användas av fler?
Håller helt med om att det verkar smartare att använda resurser när man behöver istället för att bara äga dem som ett bevis för något, men….jag förstår inte riktigt motsättningen mellan lärande och kunskap. För att kunna hyra en bil måste du ju veta en hel del om hur det går till här i världen, för att kunna tänka måste du ha något att tänka OM. Jag tycker det du beskriver är just ett kunnande, en förmåga att hantera sin omvärlds på som ändå bottnar i att man “vet” saker om omvärlden?
Jag skulle bli väldigt orolig om någon påstod att “läkare (eller lärare för den delen), det behöver man inga kunskaper för att vara, man behöver inte kunna någonting speciellt – man kan tänka ut allt bara genom att använda digitala uppslagsverk m.m.” Som du själv säger – cykla är ju nåt du kan och vissa kunskaper ser vi ju i form av fömågor och självklart kan man inte studera sig till ett kunnande om att cykla, men lärande är ändå alltid lärande av något och vare sig förmågor, processfärdigheter eller kompetens att hyra bilar är ju något som uppstår ur intet.
Hej Anna-Karin! Jo, det finns en mycket reell motsättning mellan lärande och kunskap. På djupet finns ett problem som handlar om att det du redan lärt dig sätter ramar för det du kommer att lära dig. Det innebär att din perception faktiskt är styrd av vad du redan kan. Ibland är det en fördel men oftare en nackdel. Skillnaden mellan kunskap och fördomar är bara semantisk (och i viss mån ideologisk) men det är klokt att inse att ju mer jag kan – desto mer fördomar har jag. I en någotsånär statisk värld är fördomar, d v s förkunskap, ett ekonomiskt sätt att hantera vardagen, i en snabbt föränderlig är det tvärtom…
För mig känns själva polariseringen mellan “kunskap” och “lärande” som en till stor del konstruerad uppdelning, som nog börjar bli föråldrad.
Ingen av oss som nu lever har levt i en statisk eller ens “någotsånär statisk” värld. Även när vi var små skaffade vi oss egen kunskap genom att slå i uppslagsverken hemma, på måfå “NE-surfande”, eller mer systematiskt. Samtidigt som vi skaffade oss kunskap, lärde och lärde om, så var vi reflekterande och “hyrde” vår kunskap.
Färdigheter i informationssökning och källkritik borde så klart ha lärts ut i större omfattning i skolan redan för 20, 50 eller 100 år sedan. Man kan ju beklaga att så inte skett, men individer som varit bra på dessa processfärdigheter har i alla tider haft ett försprång.
Det är därför bra att man nu pratar mer om vikten av dessa färdigheter, men tyvärr har det här uppstått en olycklig polarisering. Sedan ett par decennier tillbaka har lärarens “handledarroll” överbetonats till förfång för elevernas kunskapsinhämtning, därefter har man gått lika långt i enögdhet åt andra hållet i “björklundsskolans” krav på (odefinierad) “kunskap”. Det har tyvärr fört ned debatten på en nivå av “läraren kan inte lära eleverna någonting” kontra “eleverna kan inte lära sig någonting på internet”.
Det man skulle hoppas på är en syntes mellan det förlegade motsatsförhållande mellan “kunskap” och “lärande” som nu upprätthålls. Troedson pekar på en relativt intressant detalj i diskussionen, att kunskaper i många lägen kan vara fördomar. Det är naturligtvis riktigt. Men i många andra lägen är dessa kunskaper just kunskaper.
Den bilägare som efter mångårigt bilinnehav bestämmer sig för att börja hyra bil, kommer genom sin erfarenhet ha en intuitiv uppfattning om bilar, som är till ledning vid val av bil, jämfört med de som saknar denna erfarenhet (mätt i kilometer
Bilmetaforen haltar betänkligt redan i inlägget, så jag ska inte driva den för hårt, men min poäng är alltså att kunskap och lärande inte utesluter varandra.
Hej Björn!
Jag skulle nog faktiskt säga att bilmetaforen är väldigt tydlig. Det är vår samlade och investerade kunskap – särskilt hos den som haft bil länge – som gör att vi inte klarar att ställa om till miljövänliga alternativ i den takt vi borde. Kunskap, såväl i huvudet på gamla bilägare som inbyggd i fordonsindustri och fordonen i sig själv. Denna institutionaliserade kunskap är ett direkt ekonomiskt, kulturellt och socialt hinder för nya logistiklösningar. På samma sätt kan man leda i bevis att kunskap inom vården, inom statsvetenskap och inom skolan inte minst försenar och förhindrar det institutionella lärande vi behöver. Skälet till att skolan ligger efter när det gäller IKT är inte att man varit okunnig utan att man varit alltför kunnig och därmed alltför länge försvarat gamla strukturer
.
… på exakt samma sätt som vägverket, fordonsindustrin och bilägarna (särskilt de över 40) i tydlig symbios runt den gemensamma kunskapsmassan alltför länge försvarat gamla bilstrukturer…
Är det inte snarare så att vetande och kunnande är en förutsättning för lärande och kunnande?
Förutsättning för lärande och tänkande, skulle det naturligtvis vara.
OK, bilmetaforen kanske inte haltar, men den blir lite snurrig. Pratar vi om kunskap om bilar, eller om bilar som en metafor för kunskap? Den blir åtminstone för mig lite otydligt, men det kan ju bero på bristande kunskap eller förmåga till lärande från min sida. Vet inte längre vilket…
Hursomhelst: tack för intressanta tankar, som ditt tänkvärda inlägg sätter igång. Snart börjar konferensen, då kan man gå på djupet i dessa och andra viktiga frågor!
Hej Jonas! Mycket nära nollpunkten har du rätt men samtidigt missar du själva sambandet genom att säga som du gör. Det finns nämligen en omvänd proportionalitet mellan informationsinnehåll och förändringstakt. Från DNA till civilingenjörer, bilar, hela samhällen och upp till galaxer gäller att ju mer information ett system har ju mindre ny eller förändrad information tar systemet till sig. Det är därför encelliga djur kommer att överleva människan. Det är alltså alldeles korrekt att säga att bortsett från extremvillkoret som är noll, gäller följande: Ju dummare man är ju fortare lär man sig. Dessutom gäller att vid ett tröskelvillkor i andra änden, d v s vid system som är informationsrika, kostar marginalinlärning mer än vad som är marginalvinsten. Jag tror att en viktig del av professionaliseringen av skolan är just att kunna, och våga, använda det vi generellt vet om informationsteori utan att bli rädda för konsekvenserna.