Konferenswebb för Framtidens lärande

Välj kategori: Bortom läroboken, Digital kompetens och lärarutbildning, E-strategi – vad händer i klassrummen, Ett vidgat textbegrepp, IT i öppna landskap, It ur ett ledningsperspektiv, Kommunal e-strategi, Krönika, Övrigt, PIM, Skriva, läsa och kommunicera, Sociala medier som kunskapsverktyg, Unga nätkulturer och medievanor

Tomas Kroksmark om lärare, undervisning och skolans uppdrag

Inlagd den 23 maj 2010 kl 20:42 i E-strategi – vad händer i klassrummen, Ett vidgat textbegrepp, IT i öppna landskap

Tomas Kroksmark är professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping. Han är retoriskt mycket skicklig och tog i sin föreläsning på Framtidens Lärande utgångspunkt i pedagogisk historia för att synliggöra dagens frågor. Han vill utifrån ett vetenskapligt perspektiv undersöka hur skolan når måluppfyllelse. Det som gör honom intressant är att han kopplar samman detta med den digitala utvecklingen i samhället. Han kräver, och det med rätta, att vi börjar fundera över skolans uppdrag och vilka kunskaper som är relevanta för morgondagens samhälle. Med exempel från datorspelens värld radade han upp mängder med förmågor som stöds och utvecklas när man spelar datorspel. Men här uppstod ett problem i föreläsningen. Det fanns egentligen ingen koppling till vetenskapliga fakta. Referenser saknades.

Vid två tillfällen under föreläsningen sa han att forskningen nu vet hur barn och ungdomar gör när de lär sig. Men han utvecklade inte detta och tog inte heller upp på vilket sätt detta är vetenskapligt bevisat. Så vi vet inte riktigt vad Kroksmark egentligen menande. Om man vet hur barn och ungdomar gör när de lär sig, innebär det också att man vet att de lär sig och vad de lär sig? Detta hade varit väldigt intressant att få ta del av eftersom det finns många olika uppfattningar om lärande, beroende på vilken vetenskaplig disciplin man utgår ifrån. Läs exempelvis Peter Gärdenfors artikel i Sydsvenskan från i april i år där han bl.a. säger följande.

”Begreppet förståelse nämns i den nuvarande läroplanen, men det finns ingen diskussion om hur man får elever att förstå. I den svenska pedagogiska forskningen har denna fråga kommit i skymundan”.

Tomas Kroksmark tog också upp frågan om lärares kompetensutveckling och att den tydligare borde kopplas till ökad måluppfyllelse. Lärarna måste lära sig att ta makten och själva formulera sitt kompetensutvecklingsbehov:

”För det första måste man (som lärare) göra en identifikation av vad det är som behöver utvecklas för typ av kunskap i skolan och det är en lokal fråga.”…..”Detta måste vara relaterat till måluppfyllelsefrågan. Att barn och ungdomar ska utveckla bättre kunskaper och en mer socialt utvecklad medvetenhet än vad de har idag. Och det är det som är det stora språnget när det gäller utvecklingen av skolan.”

Han knyter an till de didaktiska frågeställningarna:

”Lärandefrågan handlar alltid om en vad-fråga ,vad vi ska lära oss och detta är relaterat till kursplaner eller läroplansrelaterat. Det här ska gå till på något sätt. Varje lärare väljer en metod för hur det här lärandet ska gå till”….. “Och så har vi legitimeringsfrågan. Varför ska vi lära oss detta? Denna fråga blir väldigt akut när vi går in i digitala tider.”

Det är väl egentligen här vi hittar en av de stora utmaningar vi måste brottas med. Metoder bör ändras när ny teknik ger oss möjligheter att planera, organisera och genomföra undervisning på radikalt andra sätt än tidigare. Det blir viktigt att öka kunskapen om hur vi med ny design kan förstärka lärprocesser för fördjupad ämnes- och omvärldsförståelse. Här behövs forskning, fantasi, nyfikenhet och beprövad erfarenhet.

Men frågan om kvalitet i skolan handlar inte bara om att skapa metoder för dagens kurs- och läroplaner. Utmaningen ligger också i att verka för omskrivningar av kurs- och läroplaner som är bättre anpassade till dagens samhälle.

Nyckelord: design, kompetens, lärare, ny teknik, samhällsförändringar, undervisning

Roligare matte med IT

Inlagd den 21 maj 2010 kl 12:29 i E-strategi – vad händer i klassrummen

Helena Kvarnsell, lärare på Björknässkolan, presenterade idéer kring hur man kan göra matematiken roligare för eleverna. Mer verklighetsförankrad och varierad.

Hon visade ett par exempel.

De hade bland annat utgått från facebook och räknat procent. Eleverna har fått ta fram egna uppgifter till varandra.

“Idag var det 22 av av mina 102 vänner som hade skapat ett inlägg. Hur många är det?”

“Matilda och jag har 40 gemensamma vänner. Hur många procent är det?”

Samtliga elever i klassen har varsin tablet-pc och Helena visade ett bra sätt i efterhand kunna bedöma elevernas matematiska resonemang. Eleverna löser uppgifter på datorn istället för i boken, samtidigt som de spelar in vad som händer på skärmen. Läraren kan därmed följa tankegången på ett enkelt sätt och ta en diskussion med de elever som behöver extra stöd.

Helena berättar att eleverna upplever att arbetet blivit roligare, men samtidigt svårare, för att de “måste tänka”.

Det är dock läroboken som fortfarande är norm, även i Helenas undervisning. Frågan är om, och i så fall när, målen i matematik blir de som styr undervisningen, inte läromedlet.

Frågan är: Hur får vi eleverna tänka, samtala kring och förstå matematik, inte bara räkna sida upp och sida ner i matteboken?

Helenas webbplats Matte och NO.