Konferenswebb för Framtidens lärande

Välj kategori: Bortom läroboken, Digital kompetens och lärarutbildning, E-strategi – vad händer i klassrummen, Ett vidgat textbegrepp, IT i öppna landskap, It ur ett ledningsperspektiv, Kommunal e-strategi, Krönika, Övrigt, PIM, Skriva, läsa och kommunicera, Sociala medier som kunskapsverktyg, Unga nätkulturer och medievanor

Tomas Kroksmark om lärare, undervisning och skolans uppdrag

Inlagd den 23 maj 2010 kl 20:42 i E-strategi – vad händer i klassrummen, Ett vidgat textbegrepp, IT i öppna landskap

Tomas Kroksmark är professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping. Han är retoriskt mycket skicklig och tog i sin föreläsning på Framtidens Lärande utgångspunkt i pedagogisk historia för att synliggöra dagens frågor. Han vill utifrån ett vetenskapligt perspektiv undersöka hur skolan når måluppfyllelse. Det som gör honom intressant är att han kopplar samman detta med den digitala utvecklingen i samhället. Han kräver, och det med rätta, att vi börjar fundera över skolans uppdrag och vilka kunskaper som är relevanta för morgondagens samhälle. Med exempel från datorspelens värld radade han upp mängder med förmågor som stöds och utvecklas när man spelar datorspel. Men här uppstod ett problem i föreläsningen. Det fanns egentligen ingen koppling till vetenskapliga fakta. Referenser saknades.

Vid två tillfällen under föreläsningen sa han att forskningen nu vet hur barn och ungdomar gör när de lär sig. Men han utvecklade inte detta och tog inte heller upp på vilket sätt detta är vetenskapligt bevisat. Så vi vet inte riktigt vad Kroksmark egentligen menande. Om man vet hur barn och ungdomar gör när de lär sig, innebär det också att man vet att de lär sig och vad de lär sig? Detta hade varit väldigt intressant att få ta del av eftersom det finns många olika uppfattningar om lärande, beroende på vilken vetenskaplig disciplin man utgår ifrån. Läs exempelvis Peter Gärdenfors artikel i Sydsvenskan från i april i år där han bl.a. säger följande.

”Begreppet förståelse nämns i den nuvarande läroplanen, men det finns ingen diskussion om hur man får elever att förstå. I den svenska pedagogiska forskningen har denna fråga kommit i skymundan”.

Tomas Kroksmark tog också upp frågan om lärares kompetensutveckling och att den tydligare borde kopplas till ökad måluppfyllelse. Lärarna måste lära sig att ta makten och själva formulera sitt kompetensutvecklingsbehov:

”För det första måste man (som lärare) göra en identifikation av vad det är som behöver utvecklas för typ av kunskap i skolan och det är en lokal fråga.”…..”Detta måste vara relaterat till måluppfyllelsefrågan. Att barn och ungdomar ska utveckla bättre kunskaper och en mer socialt utvecklad medvetenhet än vad de har idag. Och det är det som är det stora språnget när det gäller utvecklingen av skolan.”

Han knyter an till de didaktiska frågeställningarna:

”Lärandefrågan handlar alltid om en vad-fråga ,vad vi ska lära oss och detta är relaterat till kursplaner eller läroplansrelaterat. Det här ska gå till på något sätt. Varje lärare väljer en metod för hur det här lärandet ska gå till”….. “Och så har vi legitimeringsfrågan. Varför ska vi lära oss detta? Denna fråga blir väldigt akut när vi går in i digitala tider.”

Det är väl egentligen här vi hittar en av de stora utmaningar vi måste brottas med. Metoder bör ändras när ny teknik ger oss möjligheter att planera, organisera och genomföra undervisning på radikalt andra sätt än tidigare. Det blir viktigt att öka kunskapen om hur vi med ny design kan förstärka lärprocesser för fördjupad ämnes- och omvärldsförståelse. Här behövs forskning, fantasi, nyfikenhet och beprövad erfarenhet.

Men frågan om kvalitet i skolan handlar inte bara om att skapa metoder för dagens kurs- och läroplaner. Utmaningen ligger också i att verka för omskrivningar av kurs- och läroplaner som är bättre anpassade till dagens samhälle.

Nyckelord: design, kompetens, lärare, ny teknik, samhällsförändringar, undervisning

Lärare som lär - varsin i Stenungsund

Inlagd den 22 maj 2010 kl 06:48 i Bortom läroboken, IT i öppna landskap, Kommunal e-strategi, Skriva, läsa och kommunicera, Sociala medier som kunskapsverktyg

Dagens snabba förändringar kräver nya kunskaper och färdigheter, sa professor Tomas Kroksmark under konferensen sista dag.

Framtidsanalytikern Troed Troedsson var inne på samma spår: “I ett samhälle där förändringarna går snabbare än någonsin, har de allra flesta kunskaper kort livslängd. Det viktigaste är alltså inte att besitta en stor mängd kunskaper, utan att ha förmågan att följa med i flödet, uppdatera sina kunskaper och anpassa sig efter omständigheternas villkor och krav.” (Citat från Omvärldsbloggen)

Hur gör man detta i praktiken då? Hur får vi lärare som kan hantera förändringshastigheten?

Stenungsunds kommun kommer i höst att starta upp sin satsning Varsin, dvs. en dator per elev i åk 6-9. Men redan under våren har lärarna fått möjlighet att kompetensutvecklas, där inriktningen är att lärarna ska lära sig själva.

Stenungsund är en medelstor kommun (24000 invånare), men har 4(!) centrala it-pedagoger, som arbetar tillsammans. Maria Abrahamsson och Christina Löfving är två av dem och de berättade om hur de lagt upp de kompetensutvecklande insatser som behövs för ett nytt lärande.

I grupper och nätverk tipsar om bra webbplatser och digitala verktyg. Alla lärare får starta upp bloggar gemensamt i arbetslaget och dela med sig tankara om vad man provat, vad man lyckats med och misslyckats med. IT-pedagogerna, rektorer och grundskolechefen läser och kommenterar. Vissa av lärarna har även har startat upp bloggar med elever.

Christina: “Vi är alltså redan igång, trots att vi inte fått datorerna än”.

Nätverk är ledordet. Först tittade man på de befintliga nätverk som fanns i kommunen: genusnätverk, modermålsnätverk, specialpedagogiska nätverket och dessa engagerade man sig i för att hjälpa dem få in IT-perspektiv i deras arbete.

Förutom detta startade man upp nya nätverk, bl.a. Nätets möjligheter där man testat wikis, bloggar, twitter, ning, interaktiva plascher i Glogster. I Filmnätverket har man bland annat besökt skolbiodagar och filmfestivaler tillsammans.

Det enda kravet på deltagarna var att de skulle vara intresserade, eller som Maria uttryckte det: “Man kan vara kunnig, men inte intresserad, och då blir det inte så mycket verkstad.” Tillsammans i nätverket är man enorm resurs för varandra.

Nätverksdeltagarna är spjutspetsar som kunskapsbärare och inspiratörer ute på skolorna, men också på kommunal nivå. Uppdraget är att samla, utveckla och sprida. Deltagarna har har träffats under tretimmarspass, ca tre tillfällen per termin och däremellan på ningen. Båda nätverken har även varit på varsin heldagsutbildning.

Hela tiden ligger fokus på att fundera över hur måluppfyllelsen kan öka med hjälp av tekniken.

Man har även en ordnat en eftermiddagsträff dit alla lärare och skolledare var inbjudna. Goda exempel visades upp, bland annat en film. Besökarna konstaterade: “Att vi inte vet det här om varandra!”. Man får insyn i varandras klassrum, vilket ger att fler och fler blir intresserade kring hur man man kan arbeta med digitala verktyg.

Jante är den svåraste nöten att knäcka. Väldigt få lärare visar upp vad de gör på eget bevåg, men kommer uppdraget från rektor och man ordnar ett forum för det, blir det legitimt för lärare att visa upp sig/publicera.

En mycket bra effekt av arbetet är att lärarna börjar samtala kring lärande. Feedback mellan lärarna i form av kommentarer i bloggar har bidragit till en diskussion kring vad som är viktigt i elevernas lärande, kring bedömning och måluppfyllelse. Väldigt spännande spin off-effekt!

Christina: “Vi har ett samtal kring lärande samtidigt som vi gör saker.”

Det är sällan it-pedagogerna visar “hur man gör” på workshops. De vill komma ifrån inställningen att läraren först måste veta exakt hur allt fungerar, innan de släpper på eleverna. Nätet är så stort, de digitala verktygen så många, att man måste våga prova tillsammans med eleverna. Man behöver inte manualer till allting, man kan fråga varandra. Vi kan inte behärska allt, men vi kan våga vara nyfikna.

IT-pedagogerna har även ordnat tillfällen som de kallar “Gett och fått”, där lärare visar varandra vad de gör i sina klassrum, enligt devisen: “Ensam är aldrig stark”. Mycket uppskattade tillfällen! Detta har skett på studiedagar och hittills har man hunnit med två tillfällen.

När ska man hinna med allt detta så? Tiden!? I Stenungsund sker nätverkandet och workshops på den arbetsplatsförlagda tiden. Skolledarna har en nyckelroll, som vanligt. Rektorerna ser till att detta prioriteras. Samtidigt måste lärarna börja hantera sin förtroendetid/planeringstid så att den blir mer kvalitativ. Att arbeta med de digitala verktygen, kommunikation och webb 2.0 ger vinster i form av mer aktiva och intresserade elever, vilket ger stora vinster i lärandet, enligt it-pedagogerna.

Alla bloggar och övrig info finns på Delicious: http://delicious.com/varsin

Reflektion av YBC-elev om interaktivt lärande av matematik

Inlagd den 20 maj 2010 kl 15:08 i Digital kompetens och lärarutbildning, IT i öppna landskap, Unga nätkulturer och medievanor

Nu har jag varit på mitt första inspirationsmöte och måste säga att det överraskade positivt. Jag var lite kritisk mot hur just matematik skulle kunna läras ut mer kreativt, jag hade nog bara svårt att föreställa mig. På mötet visade Cecilia Christiansen hur man kan lära ut matematik via en digital skärm. På den kan man rita, skriva och sudda precis som på en vanlig whiteboard. Men skillnaderna är stora utöver de. På den här skärmen kan man förtydliga figurer genom att ringa in, prova sig fram genom att dra och flytta runt och även koppla in omvärlden i undervisningen genom att visa saker från internet.
Hon berättade om alla kreativa lösningar eleverna hade kommit på när de fått se talen på skärmen istället för i boken och visade tal som mellanstadieelever hade förstått som knappt jag kunde komma på lösningen till. Elever hade utropat: “Fråga mig vad som helst!“, efter en lektion om geometri. Hur ofta sker det på en vanlig mattelektion?

Jag ska ta med mig tipset om den digitala skärmen till min egen skola där matematiken kanske är det enda som inte har någon inovativ lösning ännu.

Rebecka Sjölander YBC