/Mats

Risken för att digitala system skapar klickpanik är ett ständigt problem – alltför många olika funktioner och stela strukturer för mätning, bedömning med matriser och kryssrutor, det finns inbyggt i datorers och databasers karaktär.

LOU får ofta skulden för upphandlingar som inte ger bra resultat, men det är sällan LOU det är fel på – det är dåliga upphandlingar som är problemet.

mvh
Mats

Alla har dem men ingen använder dem.

För mig som varande pedagog är det begripligt ur tre perspektiv.

1 Felet historiskt har varit att pedagogiskt perspektiv inte varit fokus, implementering har därvid inte skett

2 Lagen om offentlig upphandling kan man diskutera hur länge som helst. Frågan kanske skulle ställas. vad får jag för x kr där vad givetvis måste specificeras. ‘

3 Förändringsobenägenhet i en otroligt stark struktur.

Det obegripliga är att här ligger världens möjlighet att höja pedagogens och skolans/utbildningens status. Varför gör vi inte det?

“Infrastruktur ger möjlighet till fördjupad kunskap”

Stefan Larsson
Gymnasielärare ekonomiska ämnen och lite annat

Stefan Larsson

1842 skedde nog en stor del av lärandet i klassrummet. Det var ett tag sedan och generaliserar jag lite slarvigt och grovt är det länge sedan kunskapsbyggandet ägde rum där.

Infrastruktur ger förutsättning till fördjupning- Det ger även förutsättning för skapande av möten, relationer som genererar nytt…, vilket i sin tur ställer andra krav på skolbyggnad.

Mitt inspel blir. Varför skolbyggnad? Idag utgör rektors budget 50 % hyra 50% lokalkostnad lite överdrivet. Vore det inte ganska klokt att stryka lokalen helt? Då talar jag om alla de skolor som idag sitter med internprissättning som saknar alternativanvändning och som endast undergräver den kommunala skolans förutsättningar.

De som bygger nytt kan enkelt skapa intäkter genom att använda de 80% du nämner.

En välbehövlig och skarp artikel!

I all hast nedtecknad 31/12 2011
Stefan Larsson
Gymnasielärare ekonomiska ämnen och lite annat

Under senare tid har jag försökt väcka intresse för ett ”lärande arbetssätt med IKT”. Därmed vill jag informera om mitt författarskap, som handlar om hur elever kan arbeta undersökande med hjälp av ett kollaborativt arbetssätt, där IKT spelar en central roll. Tonvikten har lagts på metodiken eller själva arbetssättet, som jag beskrivit i tio punkter .

Anledningen till min kontakt är, att jag nu vill dela med mig av mina erfarenheter av ”ett lärande arbetssätt med IKT” till intresserade pedagoger i yrkesverksamhet och vidareutbildning. Tanken är att tre av mina publikationer , sammanställs till en, som kan användas av tjänstgörande lärare ute på skolorna.
Julhälsningar
Stefan Svedberg
stefansvedberg@live.se

Om målstyrning skall vara ett instrument för att styra skolan, borde inte då målen styra organisationen i större utsträckning? (inte för att jag säger att målstyrning är bra, det kan man också diskutera). Eller varför borde inte indelningen ske utifrån lärstilar? Vi vet att alla inte lär på samma sätt. Varför ska vi mäta kunskaper utifrån mallar? Är det inte tanke att eleverna ska kunna använda kunskaper som de införskaffar i skolan, och i så fall borde vi väl mäta ”kunskaper i handling”.

Vidare är ungdomar och barn så upptagna av olika aktiviteter på sin fritid. Finns det inte en möjlighet att utnyttja skolans lokaler till aktiviteter efter skolan? Skulle inte detta minska stress även för föräldrarna? Är det möjligt? Jag vet inte, men det är värt att diskutera!

Lycka till!
Daniela

Ingmari

Susanne

“Och på sikt tror jag inte att skolsystemet kommer att tillhandahålla IT-verktygen utan dessa kommer att ersättas av personliga, privata verktyg som alla kommer att ha.”

Jag tycker att det är ett gott råd att man bör följa elever, elevers föräldrar och lärare för att se vilka funktioner som behövs i dessas vardag. Det finns en uppenbar risk att man annars bara ser behov utifrån administratörernas perspektiv och utifrån styrdokumentens krav på vissa typer av dokument.

Jag har från början varit väldigt skeptisk till lärplattformar och skolportaler därför att de kräver inloggning och på så vis låser in vårt arbete i “den digitaliserade skolan”. Men efter att ha jobbat med att i min undervisning kombinera en mängd i sig bra tjänster och olika öppna digitala lösningar (google dokuments, wikispaces, wordpress, blogger, skolbloggen, google reader, olika epost-tjänster, flickr, youtube, wordle, animoto, etc, etc) så märker jag hur mycket tid som går åt till ren administration av konton och strul kring detta. Platserna som jag och mina elever måste bevaka blir väldigt många. Väljer eleverna att hålla sina bloggar synliga endast för registrerade prenumeranter (många vill begränsa vilka som kan läsa), så kan jag inte heller registrera dem i en rss-läsare. De verktyg som eleverna registrerar sig för har de också kontroll över, vilket innebär att de av misstag (eller medvetet) kan radera mina kommentarer och/eller hela sina arbeten.

Som lärare behöver jag ett verktyg som samlar ihop mitt och elevernas arbetsmaterial, så att vi alla har tillgång till det hela tiden. Detta tycker jag ofta försvinner i diskussionerna kring plattformar.

Visst kan jag som sagt lösa detta på andra sätt (bloggar och wikis fungerar bra och jag gillar verkligen dessa öppna lösningar) men för mig som gymnasielärare med många nya elever (som i sin tur ofta har många olika lärare med olika arbetssätt och arbetsverktyg) blir den administrativa bördan stor med alla konton som ska registreras och alla länkar som ska läggas etc. Dessutom löser det inte alla mina problem med bifogade filer som skickas via mejl, läggs på bloggar och skickas via olika verktygs meddelandefunktioner. Det blir lätt rörigt både för eleverna och mig med alla dessa digitala kanaler vi skapar ihop.

Jag tror vi behöver en samlad yta som skolan har kontroll över, så att skolan kan vara säker på att viss viktig information har en chans att nå fram till alla.

Vänliga hälsningar
Charlotta

Livscyklerna i de digitala världarna är korta. I de digitala identiteterna byter vi så att säga skinn oftare. De mer varaktiga strukturerna i dessa världar är globalt överskridande och definierar så att säga sammanhanget på den översta metanivån (Google, Apple, Microsoft, Youtube, WordPress, Facebook etcetera). De möjliga identiteterna, och livslängden i identiteterna är tätt sammanlänkade med denna översta metanivå.

Det är troligt att ett lärande som aktivt och kritiskt skapar i dessa översta metanivåer blir mer uthålligt. Att organisera lärandet, samarbeta och kommunicera, mäta och bedöma samt skapa innehåll/innehållsfylla är här fullt möjligt. Möjligheterna för skolsektorns leverantörer att koppla på moduler till dessa metastrukturer är goda. Betalningsmodeller finns, men behöver utvecklas och mogna. Gränserna för det möjliga sätts snarare av ett samhälles förhandlingar kring integritet och kontroll på individ- och gruppnivå.