Ett vidgat textbegrepp, eget skapande och medborgardialog

“En digital berättelse är en kort film producerad av den som själv berättar. Berättelsen utgår från egna fotografier, texter, videoinspelningar och ljudupptagningar som redigeras med enkla redigeringsprogram.”

Berättarverkstaden börjar med idékläckning och skrivande på post it-lappar till bilderna som ska vara med i berättelsen. Sedan läses berättelsen in till bilderna och musik läggs till. Hela berättelsen visas sedan som ett bildspel eller film.

Rum för berättande ger möjlighet att dela berättelsen med andra. På websidan finns många filmer samt artiklar om att titta, skapa och lära med film. På PIM:s websidor finns en handledning för Digital storytelling. Kristina Hansson från Centrum för Media och IT i och för grundskolan i Piteå kommun berättade om Mediapedagogik. Elever och lärare utvecklar den multimodala kompetensen genom att använda både text, ljud, bilder och rörliga bilder i sina berättelser. I Piteå arbetar många i de lägre årskurserna med att skriva sig till läsning med datorn. I Powerpoint gör eleverna presentationer av olika slag. Ett progam som nämndes i diskussionen efteråt var Photostory, ett gratis program från Microsoft, och här finns en manual för Photostory. Centrum för Media och IT har många bra manualer för IT-arbetet i skolan som man hittar just under fliken Manualer på deras websida.

Digitala berättelser kommer jag nog också att arbeta med kommande läsår. Redan nu har eleverna haft idéer om vad de skulle vilja berätta om. Vi har skrivit mycket men mest ritat egna bilder tidigare. Arbete med digitala berättelser utesluter ju inte egna bilder, för de egenhändigt ritade bilderna kan ju scannas in och användas i den digitala berättelsen.