Studiebesök på St Mary´s Catholic Nursery and Infant school

Januarimorgon i London. Vi möter morgonpendlarna som är på väg in till centrum. Som ett flöde av målmedvetna, men samtidigt trötta människor. Somliga med dyra hörlurar och kaffe i pappersmugg andra med portfölj och varm halsduk. 

Vi, en grupp på elva skolmänniskor från Sverige, är på väg åt det andra hållet, ut från stadens myller, söderut mot Carshalton i Sutton. Vi ska besöka St Mary´s Catholic Nursery and Infant school. De tjugoåtta minuterna på tåget blir ett ypperligt bra tillfälle att lära känna varandra närmare.

Efter en kort promenad är vi framme vid skolan. Samhället vi vandrar igenom är välordnat och rent. Föräldrar med barn i skoluniform är på väg till jobb och skola. En man säljer kaffe ur en kaffemaskin i bakluckan på sin bil. Fågelkvitter påminner oss om att det kommer att bli vår igen.

Som vanligt är säkerheten viktig i engelska skolor. Murar, taggtråd och låsta grindar. Vi meddelar att vi är framme genom att ringa på porttelefonen. Sedan följer den sedvanliga registreringen med fotografering och besökskort. Vi hälsas välkomna av rektor Mrs Hulme och vi bjuds på kaffe/te i udda, färgglada koppar.

Vi får inte fotografera eller använda våra mobiltelefoner under besöket. Regeln gäller för eleverna och ska därför också följas av oss. Min fjortonåriga son (som är van att jag svarar på meddelanden) ringer elva gånger under rundvandringen. Onekligen nyttigt att vara onåbar för en stund! Jag frågar om jag får fota av ett foto som hänger i skolans entré. Det är en bild som föreställer skolbyggnaden. Det speciella med bilden är att den är skapad av ett collage av tusentals elevfoton. Symboliskt!

Det som kännetecknar detta studiebesök är den värme, drivkraft och det engagemang som personalen känner för sin skola och sina elever. De elever vi träffar är motiverade, lyssnar på sina lärare och upplever att det de gör i skolan är viktigt. Speciellt musikläraren/IKT-läraren är en kreativ person som låter barnen skapa West End produktioner och klassiska verk på sitt alldeles egna sätt. Skolan satsar mycket på kultur, sport och outdoor education. Det viktiga är att ”skapa minnen” och upplevelser för eleverna.

Rektor Mrs Hulme berättar att det samtidigt är tuffa tider. Den psykiska ohälsan ökar i samhället, ekonomin är ansträngd, krav från föräldrar ökar, terrorhot finns i luften. Det händer saker i livet som påverkar människor. Skilsmässor, sjukskrivna lärare och elever som har varit med om trauman i sina tidigare hemländer. Föräldrar som inte förstår språket. Hon beskriver skolans utmaningar – att de vill hitta nya arbetssätt kring matematik, att de vill satsa mer på meningsfull digitalisering, att de vill utveckla skolans hälsofrämjande arbete. Hennes engagemang är äkta och hon är samtidigt ”lite lagom brittiskt pessimistisk”. Det är trovärdigt. Ingen fasad som visas upp för besökande.

Hon reflekterar över att äldre, mer erfarna lärare klarar ledarskapet i klassrummet bättre än nya lärare. Att de har fler ”verktyg”. Hon tycker att vissa viktiga delar som tidigare fanns i lärarutbildningen saknas. Vi möter både unga och lite äldre lärare i klassrummen. Alla har någon sorts pondus. Alla är stolta. Alla uppmuntrar elevernas försök. Mrs Hulme betonar att det viktigaste är eleverna. Hon gestaltar värdegrunden med sitt varma sätt att vara som person. Många elever bor i bostäder som helt saknar utemiljö, föräldrarna arbetar sena kvällar. Eleverna måste få vara ute och röra sig. Alla som arbetar på Sankt Mary´s känner samma sak:

”Our aim is to develop the full potential of each child, spiritually, intellectually, morally, emotionally, physically and socially. We offer equality of opportunity to all children regardless of gender, disability, colour, ethnic or national origin. We celebrate the uniqueness of each child.”

Vi blir guidade av en grupp elever som också är stolta över sin skola. De är dessutom artiga på ett genuint engelskt sätt och vi får känna oss speciella i vår roll som gäster. Vi träffar en sjuveckors bebis i personalrummet. Det råder en familjär stämning på skolan. Många lärare låter sina egna barn gå på St Mary´s. Det är ett bra betyg!

Senare äter vi lunch från skolans matsal. Många elever äter medhavd matsäck istället för lunch. Det känns inte speciellt näringsrikt och vi förstår att just idéen med skollunch är betydligt bättre i Sverige. Under lunchen hinner vi reflektera över det vi har varit med om hittills. Det är inte digitaliseringen som ligger i framkant på St Mary´s. Det är stoltheten hos elever och personal. Viljan att utvecklas. Kreativiteten och lärandet. Det sociala samspelet. Inkluderingen av de som inte har fått samma förutsättningar hemifrån.

I slutet av dagen får vi närvara vid en andakt där alla skolans elever och lärare är samlade. Tystnad och reflektion varvas med religiösa budskap om att fokusera på det goda, citat från bland andra påve Franciskus. Vi påminns om vad det innebär att vara medmänniska, att vara tacksam över det man har, att tänka på de som har det svårt (till exempel de som sitter i fängelse). Vi sjunger tillsammans och eleverna körläser efter läraren. Några elever läser texter med viktiga budskap från scenen. Det uppstår en speciell stämning. Det känns meningsfullt.

Vi åker tillbaka till Victoria Station. Horden av människor som pendlade till London under morgonen arbetar nog fortfarande. Vi hinner se solen.

Tack Mrs Hulme!

Malin Söderberg, lärare Umeå, styrelseledamot föreningen DIU

 

Noterat på Bett-mässan: Några tips från årets BETT-mässa

Lilian Baylis – en skola där inget är omöjligt 

Att besöka en engelska skola – perspektiv och reflektion



Framtidens lärande

Tillsammans skapar vi framtidens skola! – en arena och ett verktyg i kommunens utvecklingsarbete

Arrangörer

Koordinatorer

Arkiv

Skriv inlägg