”Vi, skola och akademi, behöver arbeta nära tillsammans och ha djup respekt för varandras olika kunskaper. Först då, genom äkta samverkan i ögonhöjd, kan ny kunskap växa fram.” Det säger Elisabet Nihlfors, professor i pedagogik med inriktning mot ledarskap vid Uppsala universitet, som medverkar under Framtidens Lärande Väst.
Erfarenhets- och kunskapsutbyte kring skolans utveckling i en digital tid står i fokus när lärare och ledare, forskare, lärarutbildare och aktörer från hela landet välkomnas till Karlstads universitet 13-14 juni. Hur gör kommuner, skolor och lärare för att lyckas med skolutveckling? Och hur kan forskningen bidra? Huvuddelen av Elisabet Nihlfors deltagande är vikten, och behovet av, samverkan mellan huvudmän och lärosäten. Men varför är samverkan viktigt?
– Vi, och med vi menar jag alla som är engagerad i svensk skolas utveckling och kvalitet, har ett behov av ny kunskap. Den grupp som vet mest är de professionella, lärare och skolledare måste sätta dagordningen för verksamhetens kunskapstillväxt. Vi, skola och akademi, behöver arbeta nära tillsammans och ha djup respekt för varandras olika kunskaper. Först då, genom äkta samverkan i ögonhöjd, kan ny kunskap växa fram. Där ser jag ULF som en viktig infrastruktur för att hitta vägarna framåt, säger Elisabet Nihlfors.
ULF utvecklar och prövar samverkansmodeller
ULF (Utbildning, Lärande, Forskning) är en nationell försöksverksamhet som genomförts på uppdrag av regeringen mellan år 2017 och 2021, och som sen har förlängts till 2024 för att ta fram ett nationellt ULF-avtal som grund för en permanent verksamhet. ULF har utvecklat och prövat olika hållbara samverkansmodeller mellan akademi och skola vad gäller forskning, skolverksamhet och lärarutbildning.
– Samverkan är en av de viktigaste frågorna för skolutveckling. Men jag vill vidga det till andra områden. Det är ett samhällsfenomen. Titta på vad som händer runt omkring oss inom exempelvis vården, socialtjänsten och polisen. Där behövs också samverkan mellan akademi och andra yrkeskunnigas kunskap. Det ersätter inte andra former av forskning, men vi behöver addera denna typ av samverkan för att nå ny kunskap.
– ULF har tydliggjort betydelsen av en gedigen samverkan där mötet sker i ömsesidig respekt. Det tar tid att tillsammans söka efter vad som är det egentliga problemet, vad vi inte har kunskap om? Om en del problem finns det kunskap som kan nyttjas. Den kunskapen hjälper till exempel de regionala utvecklingscentra till med att sprida. ULF söker efter det vi inte vet. Där tycker jag att det glimtar till lite här och var i ULF-projekten, där har en gedigen samverkan kommit till, men det tar tid.
Vikten av långsiktighet
Att få till en hållbar samverkan kan ha sina utmaningar. Elisabet Nihlfors tycker att långsiktigheten är en.
– Det går inte fort, vi löser inte allt omedelbart. Jag som möter skolchefer hör ofta: Vi har gjort en massa insatser och ändå når vi inte fram. Varför blir det inte bättre? Det kan bero på att vi inte kunnat eller tagit oss tid att analysera situationen ordentligt, inte gått till botten med problemet. När man gör det kommer det att betala sig bra om några år, förändring tar tid minst 5-7 år. Att ge utrymme för ULF, stödja professionens kunskapstillväxt kan även ge spinoff-effekter, bland annat genom att fler väljer läraryrket, de stannar längre, det en delvis annan typ av karriärutveckling, de kan förena sin anställning och jobba både på lärosäten och i skolan. Det blir en spännande arbetsplats. Det ryms en jättefråga i detta, en IVA-rapport jag varit delaktig i visar att det inte finns folk så det räcker till alla yrken vi behöver i samhället. Det innebär att vi måste samverka mer inom och mellan olika yrkena. Forskningen kan vara ett kitt. Vi behöver också stärka lektorerna i skolverksamheten. Det är en grupp som är given för att exempelvis analysera material och fortsätta forska. Men det är en försvinnande liten grupp, den skulle behöva dubbleras. Det är tack vare allas olika kunskaper och att vi kommer från olika håll som ny kunskap kan växa fram i samverkan.
Text: Maria Nilsson
Foto: Annika af Klercker
På Framtidens Lärande Väst i Karlstad, 13-14 juni, medverkar Elisabet Nihlfors i passen:
Hur ger vi lärare möjlighet att planera den undervisningen som framtiden kräver?
Ett panelsamtal tillsammans med Kenneth Nordgren, professor Karlstads universitet, Malin Granström, språk-, läs- och skrivutvecklare, Eda kommun samt Anna Karlefjärd, lärare och fil.lic.
Demokratins väktare – Närsamhällets betydelse för (ut)bildning
Ett samtal tillsammans med Maria Kjällström skoldirektör Karlstad och Jenny Dahlin skolchef
Mer information
Elisabet Nihlfors är professor i pedagogik med inriktning mot ledarskap vid Uppsala universitet, leder forskningsmiljön Resarch on Educational Leadership och är ordförande för den nationella operativa samordningsgruppen för ULF. Tidigare har hon bland annat varit huvudsekreterare vid Vetenskapsrådet, utbildningsvetenskapliga kommittén och dekan för Fakulteten för utbildningsvetenskaper, Uppsala universitet. Elisabet Nihlfors har även arbetat som lärare, skolchef samt rektorsutbildare. Hon har medverkat i flera statliga utredningar, hennes forskningsområde rör skolans styrning och ledning och hon har en omfattande publicering. Elisabet Nihlfors är hedersdoktor vid Malmö universitet och ledamot av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA.