Invigningstal vid Framtidens lärande 16 maj 2013
Anna-Karin Hatt, It- och energiminister

Nu är det dags att förvandla framtidens lärande till dagens lärande

Det finns en internationell, ideell organisation som heter “One Laptop per child”. De jobbar för att barn i de fattiga delarna av världen ska kunna få tillgång till enkla och billiga datorer.

Förra året bestämde de sig för att testa något helt nytt. De valde ut två avlägset belägna byar i Etiopien, Wonchi och Wolonchete, byar som vare sig hade skola eller el, och där analfabetismen var nästan 100%.

“One laptop per child” åkte ut till de här etiopiska byarna och lämnade över solcellsdrivna surfplattor till barnen där. Men de lämnade inga instruktioner och berättade inte hur surfplattorna fungerade. I surfplattorna, som överlämnades nedpackade i sina kartonger, fanns en hel del förinstallerade appar.

Det forskarna trodde, innan man gjorde försöket, var att barnen i första hand skulle välja att leka med kartongerna. Men det var inte alls det som hände. Inom fyra minuter hade det första barnet inte bara öppnat kartongen, utan även hittat on/off-knappen och fått igång surfplattan. Efter fem dagar använde de etiopiska barnen i snitt 47 appar, per dag. Efter två veckor kunde barnen sjunga bokstavssånger, som de hade lärt sig med hjälp av en pedagogisk app på surfplattan.

Allt det här kunde forskarna följa och se, eftersom de sparade ner alla användardata på minneskort, som forskarna regelbundet bytte ut. Och för att inte korten skulle bli överfulla bestämde man sig för att avaktivera kameran i operativsystemet.

Döm om forskarnas förvåning när de, fem månader senare, upptäckte att minneskorten – fastän man hade avaktiverat kamerorna – var fulla med foton som barnen hade tagit på varandra. De etiopiska barnen hade lyckats hacka operativsystemet på surfplattorna, och fått igång kamerorna alldeles själva.

Vet ni – trots detta, och trots många andra goda exempel, så finns det fortfarande år 2013, de som inte tror att moderna it-verktyg kan ge några särskilda pedagogiska fördelar.

För 2,5 år sedan, när jag precis fått uppdraget som it-minister, rivstartade jag arbetet med att ta fram regeringens Digitala Agenda för Sverige. Och redan då var ett av mina huvudfokus hur vi kan bli bättre på att använda it i den svenska skolan.

För jag tillhör de som tror på att it öppnar nya, fantastiska pedagogiska möjligheter. Och många av er visar det. I Ale kommun har ni visat hur ert en dator per elev-koncept lett till att era lågstadiebarn kunnat ta stora kliv framåt i sin språk- och skrivutveckling. I Sollentuna har ni visat hur barn kan lära sig läsa snabbare om de får använda surfplattor. Och tack vare ett it-redskap från företaget Comai kan Peter, som är 15 år och har Aspergers syndrom, idag gå i en helt vanlig skolklass med sina egna kompisar.

Så mycket bra görs. Samtidigt som stora delar av vår svenska skola knappt har börjat ta till vara de nya möjligheterna.

Åker man helikopter över skol-Sverige skulle man kunna konstatera att den svenska skolan fortfarande bara är fläckvis digital. När Skolverket kom med sin nya rapport om it i skolan för några veckor så visade den att det finns mycket som är bra, och en hel del som blivit bättre, men den visade också att det finns en del som är oroväckande.

Det som är bra, till och med riktigt bra, det är att vi de senaste åren fått allt fler datorer och andra lärverktyg i skolan. Och det gäller både i förskolan, i grundskolan och i gymnasiet. På samma sätt är det väldigt bra att allt fler lärare nu fått tillgång till datorer. Fortfarande återstår en del att göra också där, men uppenbart har allt fler tagit sitt ansvar för att tekniken ska finnas där.

Och det är ett bra betyg till alla kommuner och alla friskolor som har lyssnat på de krav som vi i regeringen har ställt. De har hört att vi, i de nationella styrdokument som regeringen slagit fast för skolan, numera väldigt tydligt säger att alla elever har rätt att få använda digitala verktyg i skolan.

Det har kommunerna och friskolorna uppenbart hört. Men inte bara de.

Att det ser ut såhär är också ett väldigt gott betyg till alla entusiaster och eldsjälar, alla människor som ni, som har sett alla de pedagogiska möjligheter som it i skolan kan ge. Att ni är här idag, att en konferens som den här genomförs för femte året i rad, spelar stor roll för att vi ska kunna sprida information och dela goda exempel med varandra.

Vi är på väg att klara hårdvaran. Men det får inte stanna där. För om det ska vara någon poäng med it i skolan så måste ju möjligheterna också användas i klassrummen. Då måste det finnas lärare som i akt och mening använder de nya möjligheterna som en del av sin egen pedagogik.

Och det är just därför som regeringen numera kräver, av alla som går den nya lärarutbildningen, att framtidens lärare ska kunna använda digitala verktyg i sitt arbete. Det är därför som vi, i den nya läroplanen och i de nya kursplanerna, tydligt anger att alla elever ska få “digital kompetens”. Och att internet och digitala verktyg ska användas i alla de ämnen där det är relevant. Och tittar man på de uppdragen så är det uppenbart att det finns mer att göra.

I Skolverkets rapport pekar de på att it fortfarande inte används tillräckligt mycket och tillräckligt bra i skolan. Att it alltför ofta fortfarande används mest för att leta efter information på nätet och för enklare skrivuppgifter. Så även om det nu finns fler datorer i skolan, så har inte själva användningen ökat eller utvecklats så mycket som den borde. Tvärtom, i flera ämnen ligger it-användningen fortfarande kvar på samma låga nivå som den gjorde för tre år sedan.

Idag ser vi att 50-60 procent av alla våra högstadieelever sällan eller aldrig får använda datorer under lektionerna. Vi ser att alltför många skolor saknar it-strategier. Och vi ser att många har problem med krånglande it-utrustning. Så kan det förstås inte få se ut. För det räcker ju inte att köpa in datorer, och sedan hoppas att resten ordnar sig.

It kan ge stora pedagogiska vinster om det används på rätt sätt. Men det förutsätter att det finns en genomtänkt strategi. För om den saknas då kommer datorerna i bästa fall bara användas som elektroniska skrivmaskiner. Och i sämsta fall används de inte alls.

Samtidigt finns det andra delar som vi också måste ha koll på.

I det moderna informationssamhälle vi lever i idag har vi sällan brist på information. Oavsett var vi befinner oss, oavsett vad klockan är, kan vi få tag på nästan all fakta vi kan behöva, bara en knapptryckning bort.

Men frågan är, om vi lever i ett sådant samhälle, som badar i information, lär vi våra barn tillräckligt mycket om hur de ska göra för att kritiskt granska all denna information? Nästan var tredje grundskollärare säger att de inte arbetar med sina elever kring källkritik på internet. Samtidigt som de nya kursplanerna, både för grundskolan och gymnasiet, säger att eleverna ska få lära sig kritisk granskning och källkritik. Och det är ju ingen slump. För förmågan till källkritik är en i själva verket förutsättning för att man ska kunna använda it och internet på ett säkert sätt.

För internet, som innehåller så mycket material som skapats av så många enskilda användare, kräver det av oss. Ta Wikipedia t.ex., som är en fantastisk källa till information. Men som också innehåller en hel del felaktigheter.

Och det säger också lärarna. Var tredje lärare säger, i Skolverkets rapport, att de behöver praktisk kompetensutveckling för att kunna använda de digitala verktygen fullt ut.

Och självklart måste alla lärare få chansen att få rätt kompetens. Därför är det bra att vi nu ställer krav på att alla nya lärare ska ha digital kompetens, och att de ska förstå hur det digitala påverkar våra barn och unga. Men det räcker ju inte.

För de flesta som jobbar i skolan är ju utbildade i en annan tid, långt innan det digitala gjorde sitt intåg i vårt samhälle. Också de måste ju få chansen att ta till sig den nya tekniken och få lära hur de kan använda den i undervisningen.

Att ge alla lärare den kunskapen är en viktig uppgift som varje kommun och friskola måste prioritera, som en del av sitt arbetsgivaransvar. Men eftersom uppgiften är så stor och så brådskande så tycker jag, som centerpartist och it-minister, att också staten behöver vara med och ta sitt ansvar.

Och just därför berättade jag i förra veckan att jag och Centerpartiet vill att vi från regeringens sida ska satsa på ett ordentligt digitalt lärarlyft, där vi under ett antal år satsar låt säga runt en halv miljard om året på att ge de lärare som behöver digital kompetens och färdigheter i hur it kan förbättra undervisningen.

Ett digitalt lärarlyft som kan ge fler lärare den digitala kompetens de behöver för att de ska kunna använda moderna verktyg för att hjälpa fler barn och unga att lära sig mer.

För om fler lärare får mer kunskap, bättre självförtroende och fler idéer om hur de kan använda it som ett verktyg i sin egen undervisning, så kommer också användningen av it i skolan gå upp. Vilket i förlängningen kommer ge fler barn och unga en bättre start i livet och ge fler barn chansen att få med sig bra färdigheter och godkända betyg från skolan.

Under de här dagarna kommer ni få se många spännande och intressanta exempel på hur man kan göra det. Och goda exempel är mycket värdefulla. Särskilt om de sprids, och om de får föröka sig och bli fler.

Och ska de bli det så måste den här frågan upp högt upp på dagordningen. I varje kommun. I varje friskola. Och det kan vi här inne bidra till. Genom att lyfta fram goda exempel, genom att föra samtal och genom att skapa starka mötesplatser som “Framtidens lärande”.

Ni här inne har ett väldigt viktigt uppdrag. När ni åker härifrån imorgon så vill jag att ni tar med era nya lärdomar och erfarenheter hem och ställer frågan till era kommunpolitiker och till era friskolor: har ni en strategi för hur vi ska få upp användningen av it i skolan? Allt fler av datorerna finns där. Det finns numera gott om goda exempel. Och det finns många eldsjälar, människor som ni, som gärna är med och bidrar.

Nu är det dags ansvarskännande kommunpolitiker och framsynta skolledare ser till att förvandla “framtidens lärande” till dagens lärande.

Med de orden inviger jag den här konferensen och hoppas att ni får ett par riktigt spännande och lärorika dagar om en av våra viktigaste framtidsfrågor – om hur våra barn med smarta hjälpmedel ska få chansen att lära sig mer.