De gamla fabrikslokalerna av åldrat rött tegel i Nacka strand får under några dagar hysa rum för något betydligt yngre. I vårsolens sken strömmar människor in från hela landet och talar för en skola där nytänkande, frihet och teknik är ledorden. Som betraktare kan man inte låta bli att undra över var den konservativa delen av utbildningsväsendet befinner sig. Är Framtidens Lärande ett forum för de som vill göra uppror mot Jan Björklund och regeringens sätt att se på skolutvecklingen?
Lärare och andra viktiga delar ur vårt utbildningsväsende är alla delaktiga i konferensen Framtidens Lärande. Det diskuteras och talas friskt om hur vi tillsammans ska driva skolan framåt genom att till exempel involvera teknik och överge den klassiska lärarrollen. Alla är inte helt överens om hur dominerande tekniken bör vara eller hur läraren ska fungera som pedagog men det står klart att ingen tror på traditionalism där läraren är den där icke nåbara figuren bakom katedern.
Det som dock väcker frågor hos en kritisk ungdom är huruvida alla läger i skoldebatten finns representerade. Det slår en efter en kort stund som betraktare och intervjuare att så inte alls är fallet. Den grupp som valt att medverka är givetvis den grupp som tror på den förändring som förespråkas på konferensen. Det är helt enkelt inte en konferens för blodiga diskussioner utan ett forum för likasinnade. Detta gör att man innanför dörrarna i fabrikslokalen målar upp världar av hopp om något som vid mötet med verkligheten riskerar att raseras.
Så är en konferens som denna en onödighet och ett enda stort jippo som inte har en realistisk grund? Nej självklart inte hävdar de medverkande och man kan inte annat än instämma. När de ledande organen med Jan Björklund i spetsen propagerar för en skola som är något helt annat måste idéer om nytänkande få frodas någon annan stans.
Som Robert Fahlgren från Lärarnas Riksförbund träffsäkert nämnde under en intervju, ”Om det inte kommer ovanifrån måste det komma underifrån”. Flera av de man möter på mässan ställer sig frågande till Björklunds sätt att se på framtiden och man är övertygad om att det krävs andra åtgärder för att utveckla skolan. Det är denna utveckling som skapas genom mötena på konferensen och den blir en plats där personer ur skolväsendet får bryta sig loss från normer och ta sig framåt tillsammans.
De flesta man talar med anser att konferensens främsta funktion är att vara en plats där alla låter sig inspireras av andra och sedan kan ta med sig detta hem. Orden kan låta tomma då de riskerar att inte leda till något i längden men genom den entusiasm och övertygelse som alla uppvisar verkar det som om det faktiskt kan leda till något. När uppväckta lärare och skolledare kommer hem till sina kommuner runt om i norden kan de med sina nya idéer och kunskaper smitta sina kollegor och förhoppningsvis skapa en epidemi av nytänkande.
Framtidens Lärande fyller det tomrum som lämnats åt de som tror på något annat än en traditionell skola och därmed blir det en grogrund för idéer som inte annars tillåts att växa. Genomslagskraften är i nuläget dock inte självklar och urstark så till kommande konferenser lämnas ett hopp om respons från de konservativa i skoldebatten. Ett slag mellan två läger skulle förhoppningsvis skapa en mer fängslande konferens likväl som det skulle leda till en lättare uppgift för de ensamma lärare som kommer hem till en ofta oförstående administration som själva lever kvar i det vi kallade skola för 10 år sedan.
Text: Jesper Sundström, elev på gymnasieskolan YBC i Nacka
Foto: Bo Helmersson