Implementering av 1-1 – Hur man får med alla på tåget

Björkebyskolan åk 6-9 i Järfälla kommun har alla elever fått varsin iPad, istället för ”vanliga” datorer. Syftet med det här är att få det digitala arbetet att bli en del av vardagen, eftersom det är tekniken som vårt framtida samhälle kommer vara grundat på. På väldigt många ställen i kursplanen för samtliga årskurser mellan 6:an och 9:an står det att “Digitala hjälpmedel” ska vara en del av utbildningen.

Nysatsningen gjorde många är skeptiska, inte minst föräldrar. De menade i början på terminen att skolan använde sina iPads som en muta för att få elever till sin skola. Efter ett tag, när terminen har kommit igång, så upptäckte de dock att iPadsen inte bara var en ny leksak, utan ett mycket effektivt, bra och roligt arbetssätt.

Innan undervisning med iPads börjar användas som det primära redskapet så hålls ingående introduktioner och kurser. Detta för att den nya tekniken ska användas till sin fulla potential. Även lärarna får också varsin iPad och samma kurs för att kunna vara på samma nivå med likadana redskap så att det nya arbetssättet ska ge resultat.

Många undrar varför? Varför inte fortsätta med traditionella datorer som alla andra gör? Svaret är extremt enkelt, det tar väldigt kort tid att komma igång, enkelt att få struktur, verktyg med tydligt syfte som underlättar arbetet, snabb dokumentation, möjligheten att dela med sig av sitt arbete när som helst. Man kan mycket enkelt dokumentera arbetet och arbetsprocessen med hjälp av kameran nära till hands.

Ett av exemplen som visas är bilder från en videolektion, där läraren filmade eleverna som gjorde volter och kunde i och med detta kalla till sig eleven för att kunna påpeka saker som gjorts bra eller dåligt och vad han/hon kunde göra bättre nästa gång. En annan bra sak som tas upp är möjligheten att samarbeta med elever som är sjuka hemifrån med hjälp av iPadens funktioner. På vis ligger inte eleven efter när denne kommer tillbaka till skolan.

Det som står i centrum är enkelheten, och effektivt arbete.

Text: Adam Hellsten, gymnasieskolan YBC i Nacka