Lärare kan göra skillnad

Katarina Lycken Rüter

”Vi har egentligen aldrig haft bättre förutsättningar än vi har nu för att skapa en intressant och relevant skola.”

Orden är Camilla Waltersson Grönvalls, utbildningspolitisk talesperson för Moderaterna. Platsen är vackra Münchenbryggeriet. Jag befinner mig på DIUs årliga konferens Framtidens lärande. Det är den 23 maj 2017. Dagen efter ytterligare ett fruktansvärt terrordåd. Solen skiner och våren har äntligen kommit. 

Jag försöker att fokusera på konferensen men tankarna är hos offren i Manchester. Målet för attacken var barn och ungdomar. Jag tänker att jag har ett oerhört viktigt yrke. Lärare. Lärare kan göra skillnad. Det demokratiska uppdraget har aldrig varit viktigare.

I mitt dagliga möte med barn och ungdomar vill jag vara med och ge dem en positiv framtidstro. Jag vill visa för dem att de kan vara med och påverka sitt eget liv och sin omvärld. Eller som Sir George Berwick uttrycker det: ”We have to believe in the human spirit and work together.”

Årets övergripande tema för konferensen är ”Stärkt digital kompetens för likvärdighet i skolan.” Det är så klart lättare sagt än gjort – men oerhört viktigt att fördjupa sig i.

Professor Sir George Berwick menar att lösningen på skolans utmaningar finns inuti systemet. Professionen sitter inne med svaren, men det behövs fungerande strukturer kring kollegialt lärande för att skapa långsiktiga lösningar. Sir George menar att det är viktigt att framgångsrika skolor delar med sig av sina erfarenheter på ett kvalitativt sätt. I London har man genom projektet London Challenge lyckats med detta och en central idé är just likvärdigheten.

”Ensuring that every pupil experiences the combined wisdom of the education community.”

Per Kornhall, författare och skol-utvecklare, menar att vi tyvärr har misslyckats med detta viktiga arbete i Sverige. Vi är låsta till ett styrsystem, New public management, som snarare skapar misstro, konkurrens och osäkerhet hos lärarkåren. Per belyser att det systematiska kvalitetsarbetet borde vara inriktat på själva undervisningen – inte på granskning och mätningar, utförda av myndigheter som Skolinspektionen.

”Vad kan vara viktigare än att utvärdera undervisningen? Vi måste hitta tillbaka till det som fungerar”.

Per Kornhall ser en ljuspunkt, i det för övrigt konstruktivistiskt styrda Skolsverige, och syftar då på det kollegiala lärandet som han benämner som ett ”positivt embryo”. När professionen får utvärdera undervisningen på ett strukturerat sätt händer det saker. Undervisning är komplext – och om vi inte förändras kommer inte utfallet att förändras. Vi måste få utgå från sådant som fungerar, till exempel Helen Timperleys modell. Det är det som det systematiska kvalitetsarbetet ska handla om!

Zandra Thuvesson och Katarina Lycken Rüter betonar också det viktiga demokratiuppdraget. Elever stöter på fragment av olika ”berättelser” på internet och måste få stöd och hjälp att utveckla sin textkompetens för att få en fördjupad förståelse.

Zandra berättar om Blankspot, ett projekt med elever ur gymnasieskolan samt journalisten och författaren Martin Schibbye. Eleverna ska få möjlighet att via en sluten Facebookgrupp följa Martin där han i sin yrkesroll stöter på olika utmaningar och tvingas fatta viktiga beslut. Bilden av Sverige har blivit vinklad och ensidig. Blankspot är ett sätt att råda bot på det problemet. Projektet kan hjälpa eleverna att få en fördjupad förståelse för vad demokrati innebär i verkligheten, menar Zandra.

Mikael Damberg, närings- och innovationsminister är på plats för att dela ut kvalitetsutmärkelsen Guldtrappan 2017 och han betonar också lärarens roll – ”det häftiga i att få följa en elevs lärandeprocess och ge rätt stöd på vägen”. Han sammanfattar med att belysa det övergripande – det allra viktigaste uppdraget, att förbereda barn och unga inför framtiden.

Text: Malin Söderberg, lärare Linneaskolan, Umeå, styrelseledamot föreningen DIU
Foto: Bo Helmersson