Att skriva sig till att lära sig läsa låter kanske komplicerat, men inte inom Sandvikens kommun. Under ett seminarium med Mona Wiklander från Kungsgårdens skola berättade hon om sitt eget projekt som drog igång Sandvikens satsning.
Projektet utgår ifrån att eleverna, redan i årskurs ett, byter ut penna och papper mot ett tangentbord för att sedan börja skriva egna texter på datorn. Eleverna skriver oavsett vilka förkunskaper de har. Till exempel är det helt oväsentligt om barnen kan hela alfabetet eller inte när de börjar skolan.
När barnen använder datorerna har tangentbordet något som kallas “ljudande tangentbord”. Mona Wiklander förklarade det med ett exempel. Vill eleverna skriva “katt” men stavar det “kat” kommer datorn att uttala ordet som “kat” och eleven lär sig direkt, under själva skrivprocessen, att “katt” inte stavas med ett t. Detta är den stora fördelen med arbetssättet som till skillnad från när barnen skriver med penna då reflektion över felstavningen kommer i efterhand, inte förrän efter det att läraren har läst igenom texten.
Just nu pågår forskning kring skriva sig till läsning av bland andra Maria Westman, högskolan i Dalarna, som även hon var med på seminariet. Det som projektet i sin tur sedan har utvecklat är en satsning från Sandvikens kommun. Kommunen har lagt upp en språkutvecklingsplan som går ut på att jobba med en liknande språkutveckling från förskoleklass som fortsätter upp till nian, då “skriva sig till läsning” gav förbättrade resultat och en snabbare inlärning i läs- och skrivkunskaper enligt undersökningarnas resultat. Behoven av stödinsatser minskade dessutom och eleverna producerar i genomsnitt längre och bättre texter som kunde täcka fler mål i läroplanen.
En grundsten för starten av projektet var att Mona ville att barnen skulle känna en glädje till skriften och förstå hur ord och tal hänger samman, vilket de gör när deras texter kopplas till datorns röst.
Tekniken finns tillgänglig och fungerar, enligt undersökningar, så det är kanske inte så svårt ändå att lära sig läsa genom att skriva? Mona Wiklander avslutade i vilket fall seminariet med en påminnelse om att tekniken är ett effektivt hjälpmedel men det är pedagogiken som gör skillnad och vi håller med!
Text: Sigrid Karlsson och Madeleine Österman, elever på gymnasieskolan YBC i Nacka
Foto: Bo Helmersson