Den årliga BETT-mässan i London har varierat över tid i såväl innehåll, inriktning som omfattning. Många svenskar är på plats, men kanske ägnar de lite för lite tid åt själva mässan – den är alltid arbetsam med många utställare, många besökare, hög ljudnivå och många intryck. Samtidigt är den ofta intressant om man ger den lite tid.

Årets mässa är en av de bästa jag besökt, med ett tydligt pedagogiskt fokus och mycket att fundera över och försöka förstå vart det kan innebära för skolan.

O-trenden
Den kanske tydligaste trenden var kanske bristen på just en tydlig och genomgående trend. Kanske ser vi nu resultatet av att den starka statliga styrningen håller på att släppa, åtminstone när det gäller IT. 

Många tidigare mässor har ofta präglats av att alla utställare och besökare ägnat sig åt samma frågor – interaktiva tavlor, kursplaner, bedömning eller kompetensutveckling. Detta har varit resultatet av att statliga myndigheter har drivit dessa frågor och gett bidrag till inköp. Det har inneburit att de engelska skolorna på ganska kort tid har fått en betydligt bättre infrastruktur, möjligen på bekostnad av kreativitet och mångfald.

Efter några lite otydliga mässor finns det nu ett tydligare pedagogiskt fokus – det är pedagogik som säljer, inte blänkande maskiner. I många montrar var det därför ibland svårt att hitta några datorer eller annan teknik överhuvud taget, i ett fall fanns de bara med på bild – allt fokuserade på presentationer av hur användningen i klassrummet skulle kunna se ut. Detta gällde även traditionella datorleverantörer. Undantaget var Microsofts monter som var överfullt med plattor, lite omvända världen alltså.

Väggen
Att väldigt många använde väggen som arbetsyta var en tendens som funnits på tidigare mässor, men den var ytterligare förstärkt. 

Det handlar om att visa och arbeta på väggen med olika tekniker – interaktiva tavlor, tryckkänsliga skärmar, interaktiva projektorer och vanliga projektorer i många olika storlekar. Det som tidigare varit en hype var nu ett självklart inslag och variationen stor.

Internationell vinkel
En nyhet var de länder som fanns representerade med egna montrar – Rumänien, Dubai, Azerbadjan, Estland, Brasilien med flera. De var på plats för att dels visa upp sig men framför allt för att knyta nya kontakter och locka leverantörer att etablera sig i hemlandet. De tror nämligen att IT i skolan är ett kraftfullt verktyg för samhällsutveckling och konkurrenskraft. Sverige hade ingen monter.

Variationen
På mässan kunde du hitta det som passade dig bäst – ville skolan ha en låst miljö med övervakning så fanns det, var det i stället en öppen miljö med kommunikation med omvärlden som lockade så fanns det också, ibland i montrarna bredvid varandra. 

Oavsett vilken inriktning som din skola eller skoldistrikt var mest intresserad av så fanns det exempel på lösningar och användningsområden. Det var alltså skolorna som valde och utbudet var stort. Kanske var en del av de exempel som visades främmande för svensk utbildningsverksamhet, men utifrån ett engelskt sammanhang så fanns allt – det var upp till den enskilda pedagogen och skolan att välja.

Det var på ett sätt en befriande tanke, ibland känns det som att vi i Sverige bara orkar med en tanke och en idé i taget trots att vi inte har en tydlig statlig styrning.

Analogt och digitalt
Det mest spännande på mässan var nog ändå alla de exempel på hur det analoga och digitala samverkar och övergår i varandra. Att det skulle finnas 3D-skrivare var ingen vågad gissning, men de är ju ett tydligt exempel på när den digitala ritningen kan skrivas ut som en riktig pryl. 

Det fanns många andra exempel på denna kombination – legoroboter som styrs digitalt, symaskiner som styrs av en digital ritning, enkla mätinstrument som ansluts och visar upp mätvärden, idrottsfilmer som används som instruktion och ger pedagogen möjlighet att hjälpa eleverna i stället, dansmattor, golvprojektioner där elever kan räkna, skriva och samarbeta kring uppgifter (sådana projektioner finns ju i alla köpcentra med bollar eller fiskar som flyttar sig när du trampar i bilden), projektioner som känner av när du har format en bokstav med kroppen och stop-motion filmning med dokumentkameror. Rörelse och digitala verktyg i samarbete förstärker lärandet, kanske inte alltid nytt men i en omfattning jag inte har sett tidigare.

Det mest spännande var kanske en sensor som kunde följa och tolka din kropp och låta dig flyga över en Google map.

Trender som försvann
Responsdosor var det inte så många av, inte heller 3D-miljöer med speciella glasögon. Bärbara datorer får nog också räknas till det som är på väg att försvinna.

Sammanfattning
När skolan är inköpare är det pedagogiken som hamnar i fokus, när staten inte styr kan mångfalden blomma och när IT används i skolan kan det agera hävstång för samhällsutvecklingen. Och när rörelse och fysisk aktivitet kombineras med digitala verktyg kan vi komma mycket längre.  

Text: Mats Östling
Foto: Carina Näslundh