Digitalisering av de nationella proven har på kort tid dykt upp som en av de mest angelägna frågorna när det gäller användningen av digital teknik i skolan. Det finns flera skäl. Ett är diskussionen kring avlastning för lärarna när det gäller olika typer av administrativa uppgifter, där rättning av analoga prov är en tung del, men också på att Sverige i det här avseendet ligger långt efter våra nordiska grannar. Nu kommer frågan att ingå i den översyn av de nationella proven som regeringen initierat. Digitala prov var en av de frågor som togs upp på konferensen Framtidens Lärande 2015.

Artikeln är en del av dokumentationen från konferensen Framtidens Lärande 2015.

– Frågan om en digitalisering av det nationella provsystemet är absolut aktuell för Skolverket. Vi har också på egen hand gjort en del förberedande studier i ämnet, säger Beatrice Ciolek Laerum, undervisningsråd vid enheten för prov och bedömning på Skolverket. 

– Dock måste man minnas att Skolverkets roll är att verkställa de uppdrag som riksdag och regering ger oss. Hittills är det helt andra frågor än provens digitalisering som legat högst på agendan, säger Beatrice Ciolek Laerum

Det pekar på något som gör Sverige tämligen unikt. Här är det de lokala huvudmännen, till exempel kommunerna, som gått i spetsen för digitaliseringen av skolan. Den nationella nivån släpar efter, vilket bland annat visar sig i form av avsaknad av nationella strategier och riktlinjer, samt i ett bevarande av ett analogt nationellt provsystem. I alla jämförbara länder är det staten som driver it-utvecklingen, ibland i polemik och direkt opposition med lokala företrädare för skola och utbildning.

Öppnar för nya möjligheter
– Digitala system för pedagogisk bedömning öppnar nya möjligheter som inte finns med papper och penna. Att man i utbildningssverige kan låta summativa nationella prov, utan någon form av feedback, dominera skolan och den offentliga debatten är märkligt. Speciellt med tanke på att det är fastslaget i läroplanen att man ska satsa på formativt lärande. Det säger Magnus Haake, forskare vid enheten för kognitionsvetenskap vid universitet i Lund.

– Ingen verkar lägga ihop ett och ett och se att de nationella proven blivit sin egen agenda; ingen verkar sätta dem i relation till skola och utbildning i ett större perspektiv.

Frågan om digitala prov är inte enkel. De finns många komplicerade aspekter som på olika sätt hänger ihop med varandra. Det handlar till exempel om administrativa system som ska fungera på varje skolenhet, som berör myndighetens mottagningskapacitet och naturligtvis kommunikationen där emellan. Därutöver handlar det om tekniska plattformar som ska fungera till alla olika typer av artefakter och systemlösningar i alla förekommande standarder och fabrikat. Och självklart utmanar det oss till att utveckla pedagogiken, så att det inte leder till ett förytligande av kunskapskraven.

Alla dessa aspekter hänger ihop och berör varandra på olika plan. Därför är det nödvändigt att man först tar sig en ordentlig funderare kring vad provens syften egentligen ska vara, påpekar Beatrice Ciolek Laerum.

– Det är viktigt att man är tydlig med vilket syfte man önskar av proven. Risken finns annars att man utvecklar något som inte kan användas på det avsedda sättet.

– Är det en fråga om avstämningar inför betygssättning får det vissa konsekvenser för utvecklingen, men ser man proven som formativa redskap i elevens pågående lärprocess, så får det andra implikationer, säger Beatrice Ciolek Laerum.

Analogt provsystem i digitalt samhälle
Alla tycks hålla med om att i ett samhälle som digitaliserar alltmer, blir det snart absurt att skolan ska hålla fast vid ett nationellt provsystem som är analogt. I det läget är det viktigt att man frigör sig från att sikta in sig på problem med digitaliserade nationella prov, utan vågar öppna för möjligheterna. 

– En alltför defensiv hållning vad gäller digitalisering, hindrar möjligheten att ta fram något som är bra, säger Magnus Haake. Om tankefiguren ”vi får inte göra fel” tillåts dominera så mycket att ingen orkar tänka ”hur vi ska göra det rätt”, hindras rörelsen framåt. 

Det finns dock en lösning för att ”undvika att göra fel” i det här sammanhanget och det är att man måste testa och prova. 

– Man börjar i mindre skala med flera pilotprojekt, där enstaka kommuner eller delar av kommuner får prova nya modeller, så att man systematiskt kan jämföra och dra lärdomar för att vidareutveckla och skala upp systemet. Då är det inte farligt om inte allt är perfekt på plats från början och då kan man till och med prova något som leds av en vision, säger Magnus Haake.

Digitala prov i Norge
Sedan 2008 har Skolverkets motsvarighet i Norge, Utdanningsdirektoratet, genomfört digitala nationella prov tillsammans med det norska företaget Inspera. Sedan dess har mer än 2 500 000 prov skrivits, med en topp på över 700 000 under hösten 2014. 

– Vill man digitalisera de svenska proven finns det mycket att lära av Norge, säger Lars Willner marknadschef på Inspera. Med digital distribution och hantering av så stora volymer av prov ger detta skolorna stora vinster när det gäller att minska den administrativa bördan för lärarna, samtidigt som sekretess och provsäkerhet kan upprätthållas. 

 Med ett digitalt arbetsflöde kan lärarna också avlastas vid arbetsmoment inom rättning, rapportering och analys, menar Lars Willner.

– Sverige behöver verkligen inte börja från noll, utan kan med fördel vända blicken västerut för att se och lära, säger Lars Willner. 

Egen kompetens
– Självklart ska vi ta del av andra länders erfarenhete, men vi ska inte glömma att i Sverige finns redan all nödvändig pedagogisk och teknisk kompetens för att åstadkomma ett system för digitala nationella prov som är fullt i klass med de bästa i andra länder, säger Magnus Haake. 

– Ett digitalt system kan erbjuda omedelbar och konkret feedback till elever och lärare, att använda i det pedagogiska arbetet. På så vis kan eleverna involveras som tydliga aktörer i den målstyrning och måluppfyllelse som är en av skolans hörnpelare.

Text: Stig Roland Rask