Framtidens lärande, denna konferens som består av hur vi utvecklar vårt lärande med olika verktyg och metoder. Självklart så kommer frågan upp angående nationella proven, mer specifikt ifall de ska digitaliseras. Det är ingen överdrift att säga att nationella proven verkar haft ett primärt fokus i lärandet de senaste åren. Positiva saker är sällan i rampljuset, och denna metod att pröva elevers förmågor har fått mycket kritik, dessutom från många håll. Det är framförallt från elever, men även föräldrar som oroar sig över hur deras barn hanterar detta moment, och sist men inte minst lärare som tycker att det stjäl alldeles för mycket av deras arbetstid.

Elever från gymnasieskolan YBC i Nacka medverkade på konferensen och skrev, artiklar, intervjuer och notiser. Denna artikel är en del av denna konferensbevakning.

Under seminariet ” En ny generation digitala nationella prov: Att äta kakan och ha den kvar” så talade Magnus Haake, avd. för kognitionsvetenskap på Lunds Universitet, om fördelarna med att digitalisera nationella prov.

Det är nytänkande, men det bygger samtidigt på teknik som vi haft ganska länge. Som den IT-nation Sverige är, så är det inga svårigheter att ta fram ett prov som är helt digitaliserat. Utifrån en databas med uppgifter så kan det då skapas ett unikt prov för varje elev och varje provtillfälle, man får möjlighet att göra om provet tre gånger varje läsår och man ska kunna få återkoppling direkt som elev. Samma metod ska fortfarande användas för bedömning, och man ska fortfarande kunna samla ihop data för att granska på en högre, nationell nivå.

Fördelarna verkar många, så varför har vi inte infört detta redan? Denna fråga verkar genomsyra seminariet av Haake. Det handlar om att våga genomföra en förändring, men i grund och botten så är det politik, och där finns många olika viljor. Dessutom har man där en tendens att bara se problem och vad man förlorar.

Det leder också till frågan vad vi egentligen vill ha ut av nationella proven och vidare ifall vi idag inte har tagit några steg ifrån det. Behöver vi dessa prov? Ja, något slags test behövs för att se att elever har fått en viss standardkunskap i skolan. Grundfrågan är enligt Haake, om det någonstans handlar om kontroll och mätbarhet. Följdfrågorna är; för vem har vi proven? Och, har vi glömt eleverna och deras lärande?

Syftet med nationella proven kan begränsas till att stödja en rättvis bedömning av elevers förmåga  på nationell nivå och för att samla data. För att uppfylla kravet med att kunna bedöma rättvist, krävs ett prov där varje elev får just den förutsättningen.

Idag ses proven som ett stort stressmoment för de flesta som är inblandade. Det läggs otroligt mycket fokus på dem och för vissa kan ett helt läsårs betyg hänga på resultaten. Det blir problematiskt för elever som har svårt för att visa sina färdigheter vid provtillfällen av olika anledningar. Sedan ska inte resultaten betyda så pass mycket för varje enskild elev, de ska egentligen undersöka hur kunskapsnivån generellt är i klassen.

Proven idag kan också ses som en aktion med syftet kontroll över lärarna; att man inte litar på deras förmågor att bedöma elever rätt. För att inte tala om all tid som läggs på planering, genomförande och sedan rättning.

Ja, proven idag är inte de lämpligaste för att uppfylla de simpla ändamålen som de i själva verket bör ha. Krävs det då en satsning på en förändring till den digitala inriktningen? Proven lär inte bli sämre än de är idag i alla fall, som Haake skämtsamt påpekade.

Vi befinner oss i en digitaliserad värld och därifrån rör vi oss bara framåt. Naturligt är kanske att nationella proven borde digitaliseras. Det är ju inte en slump att utvecklingen tagit den vägen som den gjort, det går att konstatera.

I vilket fall så behövs det nog en förändring för nationella prov. Något som ska bedöma elever på en nationell nivå ska inte uppta så pass mycket tid av undervisningen som det gör idag, då kommer förmodligen den svenska skolan helt att präglas av proven.

Text: Emma Parmér, elev gymnasieskolan YBC i Nacka