Den 14–15 november 2019 firade konferensen Framtidens lärande sitt tioårsjubileum med en första regional konferens i västra Sverige, i Trollhättan. Förflyttningen från Stockholm innebar en förnyelse och en vitalisering av konferensen som mötesform och arena för erfarenhetsutbyte, skriver här Klas Viklund. Planen är att fortsatt genomföra konferensen som en serie regionala arrangemang i samverkan med kommuner, högskolor och andra aktörer. En ny omgång av Framtidens lärande Väst arrangeras i Trollhättan den 12–13 november 2020.

Bilden av den svenska skolan skiftar utifrån vilket perspektiv vi anlägger på verksamheten. Under tio års tid har Stiftelsen Datorn i Utbildningen samarbetat med kommuner, skolmyndigheter, högskolor, läromedelsförlag och leverantörer om att arrangera konferensen Framtidens lärande, en årlig nationell mötesplats för att främja skolans digitalisering med fokus på it och lärande, liksom frågor om medie- och informationskunnighet i skola och lärarutbildning.

Genom åren har konferensen arrangerats i Stockholm på arenor som Nacka Strand, Stockholm Waterfront, Münchenbryggeriet och Stockholmsmässan i Älvsjö.
När konferensen arrangerades i november 2019 i Trollhättan, hade evenemanget flyttats till Västsverige där Trollhättans stad stod som medarrangör och en rad partners, däribland Alingsås och skolkoncernen Frida Utbildning med flera skolor i regionen. Trollhättan och Alingsås var också två av de sex skolhuvudmän som under konferensen tilldelades kvalitetsutmärkelsen Guldtrappan för sitt framgångsrika och målmedvetna arbete med skolutveckling och digitalisering.

Flytten till Västsverige innebar en förnyelse och vitalisering av konferensen som mötesform och arena för erfarenhetsutbyte. Redan i entrén till konferensen var det uppenbart att detta var ett evenemang med Trollhättan som medarrangör och värd, då alla deltagare blev omhändertagna och välkomnade av lärare och skolledare från Trollhättans stad. Det regionala perspektivet accentuerades av att många av talarna hade sin hemvist på skolor i närområdet. För en stor andel av deltagarna var det enkelt att delta i konferensen då den ägde rum på hemmaplan och de slapp resor och hotell. Alla tillresta gäster tvingades ompröva sina eventuella fördomsfulla bilder av vad som skulle kunna vara centrum och periferi i dagens Skolsverige.

Moderatorn Stig Roland Rask, tidigare projektledare på KK-stiftelsen och numera verksam som fri skoldebattör, inledde med att tala om våra bilder av dagens skola. Lyssnar vi till massmediernas rapportering och till riksdagspolitikernas beskrivningar tycks vi ha en skola i ständig kris, men när vi tänker på de skolor där vi själva arbetar eller har våra barn så ser vi oftast en helt annan skola framför oss, med strävsamma pedagoger och engagerade elever. Skoldebatten i medierna har bidragit till att göra svensk skola till ett politiskt slagfält.

Öppningstalare vid konferensen var Ulrika Strandroth Frid, stadsdirektör i Trollhättan stad. I sitt anförande valde hon att omedelbart vidga perspektivet på skolan till att handla om mer än skolan som arbetsplats för lärare och elever. Hon talade om en skola som skapar värden som är av betydelse för hela samhällsutvecklingen. I det stora perspektivet handlar det om skolan som en garanti för demokrati, jämställdhet och allas lika möjligheter. Ulrika Strandroth Frid reflekterade över vikten av att skolans personal kan känna trygghet i sitt arbete för att utveckla skolan – och att allt lärande och växande i grunden handlar om att vi vågar ta nya steg och utmana varandra. En verksamhet som ”bara flyter på” innebär ingen lärandesituation, förklarade Ulrika Strandroth Frid. Det är när vi stöter på motstånd, och på djupet tvingas reflektera över våra erfarenheter, som lärandet tar nya utvecklingssteg.

En viktig dimension som utgör en nyckel för skolans utveckling är det kollegiala lärandet; att sprida erfarenheter och utveckla former där lärare och skolledare kan lära av varandra. Detta är visionen för konferensen Framtidens lärande, så som den presenterades av Peter Becker, ordförande för Stiftelsen Datorn i Utbildningen, då han beskrev konferensen som ett sätt att föra samman lokala erfarenheter från klassrum och skolor med nationella och internationella forskningsperspektiv.

Konferensen erbjöd föreläsningar som gav välkomna utblickar kring frågor som handlade om barns medievanor, om teknikutveckling, om perspektiv på skolutveckling, ledarskap och organisation, om forskning och samarbeten med högskolor och universitet – och om skolans tillvaratagande av digitaliseringens möjligheter. Kanske används uttrycket ”skolans digitalisering” allt för ofta på ett svepande sätt som en slags magisk formel för modern skolutveckling.

Skolan måste givetvis förhålla sig till den utveckling som sker, men den kritiska förståelsen för samhällets digitalisering har idag allt mer visat sig handla om att den digitala informationshanteringen, där vårt uppkopplade liv i sociala medier via våra smarta telefoner, gjort våra mänskliga möten än mer betydelsefulla för barns och ungas socialisation – både i skolan och på fritiden. Dessa frågor fördjupades i ett rundabordssamtal med Torbjörn Ott, historielärare vid Alströmergymnasiet och lektor i tillämpad IT vid utbildningsförvaltningen i Alingsås, som år 2017 doktorerat på en avhandling med titeln ”Mobile Phones in School: From Disturbing Objects to Infrastructure for Learning”. Hans inställning var i korthet att elevers bruk av mobiltelefoner i skolan inte i första hand ska ses som ett ordningsproblem som ska hanteras med förbud, utan måste ses i ljuset av de ungas socialisation och som en del av skolans ansvar att lära barn och ungdomar en fungerande studieteknik.

Flera läromedelsförlag och leverantörer fanns på plats för att presentera lärplattformar och digitala lösningar för olika inlämningsuppgifter och prov. Vid sidan av detta fanns rika möjligheter att delta i mindre seminarier där pedagoger redogjorde för konkreta undervisningsprojekt som involverade digitala medier och ett reflekterande förhållningssätt till medier och samhälle. Bland dem fanns gymnasiebibliotekarien Fanny Halling från Alströmergymnasiet i Alingsås som berättade om skolbiblioteket som resurs i arbetet med att stärka elevernas digitala kompetens och i arbetet för medie- och informationskunnighet.

Från förskolan Äventyret i Trollhättan deltog Jenny Valtersson med en presentation där hon på ett självklart sätt visade hur hennes förskola arbetar med estetisk och skapande verksamhet som involverar allt från vattenlek och fingerfärg till digital teknik. För barnen handlar det om att undersöka olika typer av material och tekniker, precis som på vilken konstskola som helst, för att i nästa steg ta ställning till vilka berättelser och bilder av världen som barnet själv vill bidra med. Det tycks lekfullt, roligt och oförargligt – men är i själva verket en grundkurs i yttrandefrihetsträning.

Förskolebarn var inbjudna att medverka under inledningen av konferensen och panelsamtal med äldre elever från Trollhättan utgjorde senare viktiga inslag i programmet. Elevernas röster och perspektiv har en central plats i diskussionen om dagens skola och framtidens lärande. När FN:s barnkonvention blir svensk lag från den 1 januari 2020 kommer barns deltagande i olika sammanhang att aktualiseras i många kommuner och organisationer. Det handlar då om att i än högre grad kunna erbjuda ett jämlikt deltagande där de unga bjuds in att medverka och där deras berättelser och perspektiv efterfrågas och ges ett seriöst bemötande.

Stiftelsen Datorn i Utbildningen planerar nu att genomföra Framtidens lärande som en regional konferens i samverkan med kommuner, högskolor och andra aktörer i norra, västra och södra Sverige. Redan nu är det bestämt att en ny omgång av Framtidens lärande Väst kommer att anordnas i Trollhättan den 12–13 november 2020.

Text: Klas Viklund