Från framtid till samtid

Framtidens Lärande 2016

Kaffedoften sprider sig i de vackra lokalerna i Münchenbryggeriet på söder i Stockholm. Utställare från norr till söder bygger sina montrar och förväntansfulla besökare checkar in sina resväskor i garderoben. Det är dags för den sjunde upplagan av konferensen Framtidens lärande. Många besökare känner varandra sedan tidigare och ingår i gemensamma projekt, andra är här för första gången och studerar med nyfikenhet programmet för konferensen som presenteras i entrén, uppsatta på vackra stafflier av trä. Jag är en av förstagångsbesökarna. Jag känner mig välkommen!

Den första programpunkten för dagen är frukostmöte vid runda bord med inbjudna gäster som Guldäpplevinnare Anna Kaya, lärare i svenska som andraspråk och projektledare vid Nationellt centrum för svenska som andraspråk, vid Stockholms universitet, och Ebba Östlin, kommunstyrelsen ordförande i Botkyrka och regeringens särskilda utredare kring skolfrågor och nyanlända. Samtalet handlar om integrationsfrågor i allmänhet och språkinlärning för nyanlända i synnerhet. Det råder en öppen, trevlig stämning och de runda borden inbjuder till att fler vågar ställa frågor. Jenny Edvardsson, lärare i svenska och historia samt Guldäpplevinnare år 2015, berättar om hur hon arbetar språkutvecklande på Wendesgymnasiet i Kristianstad samt hur hon sprider sina goda idéer i sociala medier.

Anna Kaya betonar vikten av att alla som arbetar i skolan måste tänka språkutvecklande när de planerar sin undervisning. Anna har i sin undervisning sett att eleverna når större framgång om elevernas egna modersmål används som resurs i skolarbetet. Anna menar att muntlig interaktion är avgörande – det krävs kommunikation i ett meningsfullt sammanhang. Det eleverna kan arbeta med enskilt på en lärplatta ska de göra enskilt. I undervisningssituationen ska kommunikationen/interaktionen betonas.

Ebba Östlin berättar om sin vision om skolframgång samt de hinder och möjligheter som hon möter i sitt dagliga arbete. ”Skolframgång är den främsta skyddsfaktorn i livet”. Kartläggning, kontinuitet och variation i elevernas lärmiljö är framgångsfaktorer för nyanlända elever. Vi måste bekräfta elevernas läridentitet och våga ha höga förväntningar.

”Vårt uppdrag är att ingen ska stanna i sin kunskapsutveckling i de specifika ämnena. Och för att ge eleverna maximalt stöd har vi bland annat startat en arabisktalande klass med väldigt goda resultat”, säger Ebba Östlin.

Frukostmötet känns som en bra start på dagen – inspirerande samtal kring viktiga aktuella frågor!

Konferensen fortsätter med panelsamtal på stora scenen, inspirationsmöten vid runda bord, fantastisk lunch och middag och givande seminarier i dagarna två. Det som kännetecknar Framtidens lärande är just samtalen, att det ges utrymme att fördjupa och vidga diskussionerna. Samtalen handlar om attityder, strukturer och handlingsmönster samt hur dessa förändras i och med digitaliseringen. Det krävs lyhördhet och mod hos skolledare för att genomföra lyckade skolreformer.

Per Kornhall ställer den viktiga frågan – ”Händer det som vi vill ska hända?” Det viktigaste jag tar med mig från Framtidens lärande är just detta. Metoder för att utveckla elevernas lärande i klassrummet måste vara centralt. Läromedel och innehåll i undervisningen måste kännas relevant. Eleverna behöver få kognitivt utmanande uppgifter. Lärarna behöver få stöd genom tydliga visioner, strategier och handlingsplaner.

Maria Stockhaus, riksdagsledamot (M) betonar att digitaliseringen inte ska ses som ett projekt utan som en långsiktig process. Det är viktigt med en fungerande dialog på alla nivåer, nätverk i och utanför skolan/kommunen. En förändring måste ske på Sveriges lärosäten, nya lärare kan inte komma ut i arbetslivet år 2016 utan utbildning kring digitala verktyg. Peter Becker, DIU avrundar ett av panelsamtalen för dagen med orden: ”Det krävs en nationell strategi och en vilja att nå längre.”

Några som har lyckats med just detta att nå längre är de sex skolhuvudmännen/kommunerna som fått utmärkelsen Guldtrappan 2016. Guldtrappan har bidragit till att det talas om digitaliseringen på bred front. Det har skapats en röd tråd genom alla led – från förvaltning ner till klassrumsgolvet.

Olika representanter, bland andra rektorer, lärare, och skolledare, från dessa kommuner och skolhuvudmän deltar under konferensen. Ibland i runda bordssamtal, ibland på stora scenen ibland i seminarium. De berättar stolt om sitt långsiktiga och strategiska arbete utifrån styrdokumenten. De visar exempel på framgångsrikt digitalt lärande, digitala lärresurser och nätbaserat samarbete. De berättar om hur de har lyckats att hitta former för gott ledarskap för kompetensutveckling och kollegialt lärande. Utmärkelsen Guldtrappan behövs verkligen när Skolsverige ska digitaliseras! Det känns som om vi har hittat den pusselbit som har saknats.

Ann Hellenius, Stockholms stads IT-direktör lyfter diskussionen ytterligare. På ett genomproffsigt sätt guidar hon publiken genom digitaliseringsprocessens möjligheter och utmaningar för ett helt samhälle. Generationsväxlingar, livsstil, demokratiska processer, kommunikation, stadsutbyggnad påverkas av de snabba förändringarna. ”Den bästa digitaliseringen är den som inte syns!” När våra liv underlättas och vi ser utvecklingen som nödvändig och självklar.

Ann Hellenius vågar ifrågasätta gamla strukturer, till exempel traditionella IT-kontor, förklarar vikten av att vara ödmjuk och lära av egna misstag – som misstaget att satsa på e-postadresser till alla elever – och siktar framåt. Sverige behöver utvecklas för att behålla sin starka position. Citatet nedan talar för sig självt:

”If the rate of change on the outside exceeds the rate of change on the inside, the end is near”.

Tack för denna gång!   

Text: Malin Söderberg, lärare i Umeå och ledamot av föreningen DIUs styrelse
Foto: Bo Helmersson