Elevkullarna minskade och risken var överhängande att tvingas lägga ner program. Istället skapade politikerna i de fyra kommunerna, Kiruna, Gällivare, Pajala och Jokkmokk ett kommunalförbund. Grunden för Lapplands gymnasium var lagd. Digitaliseringen är en viktig del för att utveckla verksamheten och nu utvecklar man tillsammans med forskare i ett Vinnovaprojekt, Sveriges fjärrundervisning. Guldtrappans jury har varit på besök i Kiruna på sin spaning över landet kring framgångsrik digital skolutveckling.

Lapplands gymnasium med sina fyra skilda skolenheter geografiskt spridda med långa avstånd emellan är sedan 2015 en testmiljö om fjärrundervisning. Lapplands gymnasium driver projektet tillsammans med Norrbottens Kommuner och professorer Peter Parnes och Birgitta Bergwall-Kåreborn från Luleå tekniska universitet. Projektet stöds av Vinnova.

I 20 kurser undervisas 100 elever i fjärrklasser av 13 lärare. En av dem är Jonas Wiandt. Han finns också med som pedagogisk resurs i projektet. Han har två fjärrklasser, en i sociologi och en i samhällskunskap. I projektet har man utforskat olika delar av fjärrundervisning. Allt ifrån ljud-, ljus, eko och tekniska prestanda till hur situationen upplevs av elever och lärare, berättar projektledare Magnus Johansson. Ett tydligt resultat vi kan se är att undervisningen blir mer strukturerad, säger han.

Jonas Wiandt delar ofta in lektionspassen i tydliga delar. Eleverna sitter tillsammans med en handledare i sina klassrum där det finns en stor skärm för bild och ljud. De har också med sig sina personliga bärbara datorer. Fjärrklasserna har också fysiska träffar några gånger per termin.

– Det är enkelt att individualisera på olika sätt, däremot är det svårt att få med de kommunikativa delar som inte är verbala, gester, demonstrationer, säger Jonas Wiandt. Jag känner inte irl-personen och kan träffa honom eller henne i korridoren, men för övrigt är det inga större skillnader jämfört med vanlig undervisning, säger han. Många elever är också bra på att sms:a och ta kontakt mellan lektionerna, säger han.

Elevernas utvärderingar har handlat om brister i tekniken medan lärarna lyft fram att det kan vara jobbigt att sitta vid en skärm långa stunder, säger Magnus Johansson. För både elever och lärare krävs ett högre fokus vilket tröttar, säger han. Det är också intressant att lärarna beskriver att de på ett sätt känner sig närmare de här eleverna, trots att de befinner sig på avstånd, säger han. Försöket har slagit så väl ut att man nu funderar på om alla elever borde få en kurs i formen av fjärrundervisning, bara för att få med sig den erfarenheten.

Syftet var att kunna klara av att erbjuda ett attraktivt utbud, det finns inget sparbeting i detta, men vi funderar på om vi skulle skapa en intern certifiering i att man deltagit i fjärrundervisning vid Lapplands gymnasium, säger Bert-Olov Ström.

Man har tagit fram en modell för hur fjärrlärare ska utbildas och det har bland annat visat sig finnas ett behov av regelbundna träffar.

– Det är faktiskt så att det funnits en nedlåtande attityd från kollegor på fjärrlärarnas undervisning och vi har behövt träffarna också för att få upp deras självkänsla, säger Magnus Johansson.

Projektet har i uppgift att dokumentera och dela med sig till resten av landet.

– Ja, det är hela Sveriges fjärrundervisning som utvecklas här på Lapplands gymnasium, säger Magnus Johansson.

(Utdrag ur Monica Esborns sammanfattning av Guldtrappans hearing i Kiruna, februari 2017. Lapplands gymnasieförbund mottog Guldtrappans hedersomnämnande 2017)