När fyra nordiska ungdomsteam står på scenen i London som en del av BETT, den största internationella scenen för it och lärande, och presenterar hur de arbetar i skola och lär sig, fylldes närvarande nordbor av stolthet. Alla, de själva förstås men också alla vi andra, har anledning att känna oss stolta, rörda och glada. 

Stolta, för det första för att 10-15-åriga ungdomar törs – som den finske skolverkschefen, som talesperson för Nordiska rådet där Finland nu är ordförandeland, uttryckte det i sitt öppningstal. Törs stå inför en tusenhövdad skara och berätta på engelska om sitt arbete. 

Stolta, för att eleverna så flyhänt och genomtänkt kan visa upp olika sidor av de pedagogiska sammanhang och miljöer de arbetar i. Ta de finska eleverna Anniina, Aura och Riina, alla i fjärde klass i Veromäen skola, som visade hur de arbetar med den plattform som de använder för stora delar av sitt skolarbete och för kommunikation med sina lärare. Presenterat på flytande engelska. Och när nätuppkopplingen inte hängde med, gick de 10-åriga eleverna obesvärat vidare, med kommentaren: ”Det vi ville visa var…” Det gick en susning genom publiken när man insåg hur naturligt eleverna tog denna typ av besvär, som vi alla råkat ut för, inte minst just i visningssituationer. Och direkt återknyta när nätanknytningen återkom. Tänk efter ett ögonblick: alla de kompetenser som ligger bakom dessa skeenden – analytiska, kommunikativa, samarbets- och digitala kompetenser liksom förmåga till problemlösning. 

Och stolta för att elever som de svenska, Alice, Hedvig, Noa och Viggo, alla från årskurs 6, Årstaskolan i Stockholm, både vill, kan och törs tala om ord, viktiga ord. Ord som ensamhet, rädsla och glädje. Egna tankar och intryck kring viktiga frågor, i form av dikter – baserat på arbete med Livsviktig poesi. Med personligt, relevant och koncist skrivande. I en sådan miljö får mobbing och främlingsfientlighet svårare slå rot. I en sådan miljö kan kunskapen växa friare. 

Och en stolthet, för att detta är arbetssegrar. Ta Årstaskolan som exempel, där framgången inte varit given, utan där man genom ett starkt kollegialt arbete lyft sig. Med drivande lärare och ledning, har man under en följd år arbetat sig fram till bättre arbets- och studieformer. Hela DIUs BETT-resa hade fokus just på långsiktig skolutveckling baserad på kollegialt lärande i samspel med forskare och praktiker. 

Stolthet, men också eftertanke. Som de flesta av oss vet, ger mötet med de andra, med grupper från andra länder – här de nordiska – nyttiga perspektiv. Vi möter andra perspektiv, andra erfarenheter. Genom andra får vi syn på oss själva. Vi blir klokare över vad och hur vi gör genom att möta de andra. Det är ett av de stora, berikande, ja nödvändiga värdena med att möta de andra. Inte för att andra gör allt bättre, utan för att vi blir klokare gemensamt. Det har alltid varit en drivkraft för mänsklig utveckling, det är drivkraften för det utvidgade kollegiet, det är drivkraften för det kollegiala lärandet. Det är också drivkraften för BETT-resenärer: vi delar och vi blir gemensamt klokare. 

Ta gott emot ett utsnitt av delandet och reflekterandet kring årets BETT-resa. Låt oss fortsatt gemensamt bli klokare!

Vi tror på den kollektiva och kollegiala kunskapsbildningen i dialog med forskning, i DIU, på Framtidens lärande, Skolforum, Bokmässan, Bett, Almedalen och många andra fysiska och nätbaserade scener. Vi delar lärarerfarenhet genom partnerskapet och alla som nominerar och medverkar i lärarpriset Guldäpplet. Vi delar kommun/huvudmannaerfarenhet kring skolutveckling i en digital era med utmärkelsen Guldtrappan. Vi ser fram emot att möta dig framöver. 

Text: Peter Becker
Illustration: Max Entin