– Du är duktig för att vara synskadad. Det fick Caroline Hammar höra under hela sin skoltid. Men bakom hennes fina betyg låg många timmars pluggande efter skoltid, hennes envishet och föräldrar som, till skillnad från skolan, hade höga förväntningar på henne. 

I dag arbetar Caroline Hammar, 27 år, med att fortbilda lärare som har elever med synnedsättning och med att föreläsa om sina egna erfarenheter, vilket hon gjorde på DIU och partners studieresa till London. 

– Det är viktigt att vi i dag inte längre pratar om hinder och problem som något som finns hos en individ, utan i stället pratar om möjligheter – samhällets och skolans utmaningar. Att säga att någon är funktionsnedsatt är enligt mig minst lika illa som att säga att någon är funktionshindrad. En person kan ha exempelvis nedsatt syn, men en person är aldrig nedsatt.

Caroline Hammar understryker att en elev kan bli hindrad av en otillgänglig miljö, men ett hinder är inget en elev själv har. En skola kan alltså ha problem med att göra undervisningen tillgänglig för alla. Där ligger utmaningen.

Caroline Hammars allt sämre syn blev tydlig för henne när hon gick på lågstadiet. Trots att hon hade glas-ögon och satt längst fram i klassrummet hade hon allt svårare att se vad läraren skrev på tavlan. 

– Jag hittade på alla möjliga ursäkter för att röra mig i klassrummet, som att ”tappa” ett suddgummi, för att komma närmare tavlan. Min lärare upptäckte aldrig hur dåligt jag såg. 

När hon var elva år fick hon en diagnos. Hon har en ögonbottensjukdom som innebär att tapparna i ögonen förtvinar. I dag ser hon inget rakt fram och har bara 5-10 procents syn i periferin. 

Trots det får hon ofta höra att det inte märks att hon har en så svår synnedsättning. Hon tävlade i junior-SM i gymnastik och utbildade sig vid Kungliga Svenska balettskolan efter grundskolan. 

– Efter min diagnos fick jag hjälp av en synpedagog men jag vägrade att använda mig av de klumpiga hjälpmedel hon föreslog. För mig var det viktigt att inte vara den synskadade tjejen i klassen. Så istället pluggade jag oerhört mycket på fritiden och hade alltid bra betyg. 

Hon vande sig vid att sällan vara fullt delaktig i undervisningen, eftersom få lärare förstod hur svår hennes synnedsättning var. Samtdigt skapade hon själv strategier för att passa in i normen och på så vis slippa bli särbehandlad. När hon genom sitt arbete med Synskadades Riksförbund märkte hur många barns identitet till stor del präglades av deras funktionsnedsättning beslutade hon sig för att berätta hur hon själv hade haft det under skoltiden. Hon är i dag en populär föreläsare runt om i Sverige. 

Låga förväntningar på eleverna

En av de utmaningar Caroline Hammar ser i skolan för barn och unga med synnedsättning är att förväntningarna från lärare är mycket låga på de här eleverna. 

– Andras fördomar och idéer om oss kan ändra vår syn på oss själva och påverkar prestationerna till det sämre. Det ser jag som ett av de stora problemen i skolan. Själv var jag lyckligt lottad att ha föräldrar som hade höga förväntningar på mig. 

De här elevernas delaktighet i och inflytande över undervisningen måste öka, menar hon. 

– Ofta tänker lärarna att det går ganska bra och eleverna har tyvärr vant sig vid att sällen eller aldrig vara helt delaktiga. Det kan handla om att man kanske inte får material på samma sätt och i samma takt som övriga elever, säger Caroline Hammar.

Teknik gör skillnad
I dag är möjligheterna dock så mycket större än tidigare. Med hjälp av modern teknik och alternativa verktyg kan elever med synnedsättning läsa, skriva och räkna i samma takt som andra. De kan också komma åt information via e-post, internet och e-böcker lättare i dag än för bara fem år sedan. 

De klumpiga hjälpmedlen som fanns tidigare och som pekade ut eleven är i dag mycket smidigare. I stället har den nya digitala tekniken inneburit att eleverna inte nödvändigtvis skiljer sig ut från de andra i klassen. 

– Jag hade ett liv före min smartphone och ett efter. Jag kan förstora allt på min telefon, kan få allt uppläst. Allt mitt material ryms i min telefon eller läsplatta. Jag skiljer mig inte från någon annan när jag sitter med mina hörlurar. Och utvecklingen av smidiga talsynteser, eller voice-over som det också kallas, är bara ett exempel på alla verktyg som har revolutionerat förutsättningarna för delaktighet. Den nya tekniken har verkligen förändrat mitt liv, säger Caroline Hammar.  Hon arbetar med att fler lärare ska få kännedom om alla möjligheter som finns i dag för elever med synnedsättning. 

– Många lärare känner inte ens till att Specialpedagogiska skolmyndigheten finns och kan hjälpa till med allt från läromedel till rådgivning och specialpedagogiskt stöd, säger Caroline Hammar.  

Text: Ewa Astly
Foto: Bo Helmersson

Seminariet där Caroline Hammar medverkade var en del av programmet på DIU och partners studieresa till London i januari 2016. Och arrangerades i samverkan med Specialpedagogiska skolmyndigheten.