Skolverket fick i september i uppdrag av regeringen att utforma förslag till nationella strategier för skolväsendet. Nu föreligger för- och grundskoledelen av detta förslag. Regeringens initiativ är välbehövligt, men förslaget behöver utvecklas, framförallt på en central punkt.

Sedan tio år pågår i svensk skola, och successivt i alltfler kommuner en utveckling mot storskaligt genomförd digitalisering, med digitala verktyg för varje elev – och alla lärare. En av bristerna är den ojämna utvecklingen, där klyftor uppstått i elevers likvärdiga förutsättningar och möjligheter att använda tidens digitala verktyg i skolan och i sitt lärande, liksom inför sitt vuxenliv. Detta har varit ett huvudmotiv när Stiftelsen DIU med lärarpriset Guldäpplet, med den årliga konferensen Framtidens lärande, med riksdagshearings, med 1-1-kartan och Beslutsboken med kraft och i breda partnerskap drivit frågan om nationell satsning på digitalisering i skolan. Vi välkomnar därför det förslag som Skolverket nu lagt fram.

Skolverket fick i september i uppdrag av regeringen att utforma förslag till nationella strategier för skolväsendet. Nu föreligger för- och grundskoledelen av detta förslag. Det blir en del i ett samlat förslag för hela ungdomsskolan, för åren 2017-2022. Det är en lång period, för en satsning som länge efterfrågats. Trots det kan det vara klokt med en lång genomförandeperiod. Ska digitaliseringen göras väl, kommer det att ta tid. Och tid främjar en långsiktig och partiövergripande nationell satsning, som sträcker sig över flera valperioder och där många parter bidrar för att det ska bli verklighet.

Regeringens initiativ är välbehövligt, men förslaget behöver utvecklas.

Delförslaget om förskola och grundskola är ett hyfsat bra förslag. Det har en bra spännvidd – från en vision till genomförande med fokus på kompetens, ledarskap och stödjande resurser och strukturer. Det sätter fokus på elevers digitala kompetens. Det berör infrastruktur och kompetens – för elever, lärare och ledare; alla ungdomsskolans åldrar; tillgänglighet; verktyg för alla; digitala läromedel; digitala prov mm.

Det är främst en grundläggande aspekt som inte är tillräckligt utvecklad, med tanke på att detta ska vara ett dokument som lägger grunden för en långsiktig satsning i en era där alla arbets-, kultur- och lärandeprocesser påverkas starkt, omvälvs, av ny digital teknik.

Kompetensutveckling duger inte som begrepp
Denna grundläggande aspekt rör det som i förslaget benämns ”kompetensutveckling”. Det är ett alltför snävt perspektiv på vad det handlar om. Vi bör tala om ett professionsbaserat kunskapsarbete. Med stöd i internationell forskning (Hargreaves & Fullan, Bryk mfl, Timperley) såväl som professor Ingrid Carlgrens talar vi om en självständig professionsbaserad långsiktig kunskapsbildning, delvis i nya former, där de nätbaserade vuxit kraftigt. Där kollegialt delande av dokumentation och gemensamt prövande och reflekterande, liksom dialog med externa och forskare är steg i en utvecklingsprocess, varv efter varv. Där skolans vardagliga utvecklingsarbete blir en innovationsprocess. Organiserad, medveten, långsiktig. Det måste göras klart att detta är en del i ett paradigmskifte där 1) kunskapsbildningen kring lärandet i en digital era i högre grad blir professionsförankrat och integrerat i den dagliga verksamheten och 2) skolutveckling ses som en kontinuerlig verksamhet förankrad i skolprofessionerna, på uppdrag av riksdag, i dialog med forskning, myndigheter och med förutsättningar skapade av teknikutvecklare.

Beprövad erfarenhet
Vi talar om ett kunskapsarbete, om formerna för hur den beprövade erfarenheten formuleras i en kollegial process. Där lärare dokumenterar sitt arbete, delar erfarenheter och kollegialt prövar och förädlar sitt arbete. Vi ser spontana former i skolan, regelbundna pedagogiska caféer, i kommunen i lärcirklar, Teachmeets och Edcamps. Det sker idag i större skala exempelvis i flera Facebookgrupper, Att-skriva-sig-till-läsning, Big five eller Flippa klassrummet. Här gäller för skolverket att uppmärksamma, följa, spegla och stödja sådana initiativ.

Detta kunskapsarbete behöver organiseras och ledas. Vi talar idag om kollegialt lärande, men saknar ännu i hög grad former och traditioner för detta. Det kan bli en del i förstalärarnas uppdrag, även om vi inte sett det hittills mer än på vissa håll. Det kan bli ”learning studies” i dialog med forskare eller regelrätt del i lärarforskning. Framförallt behöver det bli en reguljär del i lärarens och skolans arbete, ges tid och kontinuerlig uppmärksamhet. Inom skolor, mellan skolor i kommunen/hos huvudmannen, liksom nationellt. Här gäller för skolverket att uppmärksamma, följa, spegla och stödja detta arbete.

Innovation
Vi talar om en innovationsprocess, ett kunskapsarbete i dialog med forskare och teknikleverantörer. Nya former av skolutveckling växer fram. I dialog med förlag, ur vilket nya typer av undervisningsstöd, läromedel och nättjänster kan växa fram. Aktörer som är framåt har sina pilotskolor, har sina samarbetspartners. Skolor och partners utvecklar och utforskar nya former. Det handlar om innovationsprocesser. Det är väl känt från många områden att en bra användardialog är nyckeln till framtidens produkter. Användarna pekar ut önskemål och behov, som kan ge lyhörda och nyskapande utvecklare puffar i nya riktningar. En viktig uppgift för skolverket är att se dessa processer och uppmärksamma, studera, sprida lärdomar och stöda dessa initiativ.

Nationell forskning – med flera olika traditioner
Mer än så, här behövs en nationell forskningsinsats, FoU-medel för innovation. Inte främst för att vi kommer att få vetenskapligt beprövade vägar på kort tid, utan för att skapa samspel med praktikers utvecklingsarbete. Då räcker det inte med Skolforskningsinstitutets nyligen inledda arbete, även om detta kanske kan få mer av forskningsfinansierande karaktär framöver, utöver tillgängliggörande av forskning. Här behövs insikt om och utrymme för olikartade forskningstraditioner, såsom designinriktade parallellt med utvärderande. Vi behöver flera typer av forskning, även mer designinriktade forskningsinsatser, som inte främst är utvärderande, utan konstruktivt designinriktade, nyskapande. Exempel på detta är Vinnovas insatser de sista par åren, vilket har givit små men värdefulla tillskott av detta slag. Men volymen är liten, cirka 40 miljoner kr på tre år.

”Uppmärksamma, studera, stöda och sprida” erfarenheter
Detta grundperspektiv påverkar även de specifika åtgärder som skolverket bör vidta för att bidra till likvärdighet, för elever, för lärare med stödstrukturer kring kunskapsbildning, skolans likvärdiga tillgång till infrastruktur och lärresurser. Genomgående har vi ovan understrukit uppgiften att ”uppmärksamma, studera, stöda och sprida” erfarenheter, lärdomar och initiativ. Utöver ovan givna exempel kan nämnas nationella initiativ för federation och enkelt tillträde till digitala resurser. Nya modeller för exempelvis samverkan med lärare som driver en delandekultur i ett nätforum. FoU-medel för digital utveckling vad gäller digitala lärresurser.

Detta betyder en rejält ökad insats i form av samverkan. Samarbeten i öppna former och i stor skala med aktörer, kommuner och huvudmän i framkant, Utbildningsradio, Mediecentraler, högskolor och forskare, forskningsfinansiärer liksom andra aktörer med i första hand öppna, fritt tillgängliga resurser, erfarenheter och strategier liksom med kommersiella aktörer för bra tillgång till professionella lärresurser och verktyg.

Detta perspektiv rör hur ett nationellt program ska kunna genomföras med kraft, och ge goda spiraler med digitalisering i varaktiga former. När ITIS, lärandets verktyg, genomfördes på slutet av 90-talet och under fem år, efter förlängning, så skedde mycket utanför departement och myndighet med nätverksuppbyggnad och inspel av högskolor, med lokal förankring. det resulterade i ovanligt långsiktigt varaktiga strukturer – det finns itis-grupper som fortfarande träffas.

Detta professionsbaserade paradigmskifte för skolutveckling och skolans kunskapsbildning är ett nödvändigt och centralt perspektiv för en strategi.

Referenser
Skolverkets redovisning av uppdraget om att föreslå nationella IT-strategier för skolväsendet
Per Kornhall, Ett paradigmskifte behövs i skolutveckling, DIU 6/2015
Peter Becker, Paradigmskifte i skolutveckling: Kraften hos skolans personal i skolutveckling, DIU 7/2015