Vem var Yngve Lindberg?
Guldäpplet utdelas av en minnesfond efter Yngve Lindberg, avdelningsdirektör vid Skolöverstyrelsen. Peter Becker, en av initiativtagarna till lärarpriset Guldäpplet, gav bakgrunden i sina minnesord efter Yngve Lindberg vid dennes bortgång 2000.
Många har mött Yngve Lindberg genom hans läroböcker i kemi, liksom hans Formelsamling i matematik, fysik och kemi. De flesta naturvetare har brottats med hans formelsamling i skrivsalar. Yngve själv älskade problem, det vill säga att lösa problem. Om det så var bridge, kemi eller data – då det handlade om problemlösning, speciellt för unga människor, så var Yngve Lindberg oftast med.
Min första kontakt med Yngve var via ett blad där han inbjöd till ett möte, i samband med en lärarkonferens i Folket Hus i Stockholm 1984. Här föreslog han att lärare som använde datorer skulle träffas för att hjälpa varandra med tips, till exempel om hur man kunde hantera utskrifter av kemiska formler från datorn. Han tänkte sig en förening för att hjälpas åt med sådant. Så startade vi Sveriges Datalärarförening, formellt bildad 1985. Det blev många årliga konferenser, det blev efter några år en tidskrift, Datorn i Utbildningen, som vi fortsatt att ge ut efter att vi beslutat att sända ut styrelsen på en rundvandring runt landet, så att dessa haft säte i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå, Gävle, Ronneby, Karlstad, Varberg och nu Sandviken.
Ofta löste Yngve problem på ett okonventionellt sätt. När vi hade en konferens i Blackeberg, jag tror det var 1985, kom fler deltagare än väntat och maten tog slut. Yngve åkte iväg, köpte en bunt limpor och pålägg och ställde sig att bre mackor. Här stod SÖ-tjänstemannen, chef för gymnasieavdelningen på Skolöverstyrelsen, och bredde mackor åt lärare för att de skulle kunna genomföra konferensen. Med den här oförvägenheten tog Yngve alla med storm.
Yngve Lindberg och Håkan Strömberg, verkade för svenskt deltagande i de internationella Dataolympiaderna, IOI, redan 1989. Vi blev sedan värdar för den internationella olympiaden 1994, med stöd av KTH-Haninge, som ställde sitt förträffliga hus till förfogande för 200 gästande gymnasister från ett 50-talet länder. Sverige försvarade då liksom många gånger senare med den äran den blå-gula fanan. Yngve sågs oförväget utveckla den högre diplomatin, när den kinesiska delegationen hotade att åka hem om Taiwan fick ha sin trupp med. Lösningen blev att Taiwan fick delta med sitt lag, men fick tåga in under den fastlandskinesiska fanan vid öppnandet!
Vid ett besök i Israel 1987, för deltagande i en konferens, slog det mig hur snabbt han blev vän med människor. Ett levande intresse för politik tillsamman med en stor mänsklig värme ledde till diskussioner och vänskap. Vid alla konferenser hade Yngve alltid lätt att etablera en direkt kontakt med människor, även med de unga.
Kanske blev vi inte helt överrumplade när han för bara några år sedan berättade hur en gammal bekant ringt och frågat om han inte kunde komma och vikariera för en lärare – och Yngve tackat ja. Han arbetade nästan heltid i mer än en termin. - Eleverna är sig lika, sa Yngve. Samma skämt som förr går hem. Efter flera decenniers bortovaro från skolans kateder, var han fortfarande lika hemtam. - Men, sa Yngve, det som förändrats är lärarnas arbetssituation. Nu är uppgifterna så många utöver undervisningen. Det bekymrade honom att lärarna var så tyngda.
Yngve var en härlig människa, han lever i våra tankar och vi minns honom med värme och glädje.
* 1926.08.03 † 2000.08.11
Peter Becker
ordförande i Stiftelsen Yngve Lindbergs Minne och Guldäpplets jury