Frågan om digitala prov fortsätter att engagera. På kort tid han den vuxit till att bli en av de mest intressanta när det gäller skolans fortsatta digitalisering. Det handlar om allt ifrån att enskilda lärare, skolor och huvudmän utvecklar egna lösningar – till en kommande digitalisering av hela det nationella provsystemet.
Två aspekter gör frågan mycket angelägen; Den ena är att det skulle kunna innebära att den enskilde läraren kan avlastas från den administrativa börda som det omfattande och tidskrävande provrättande innebär. Ännu viktigare är att det skulle ge våra digitalt tränade elever en helt annan chans att göra sig själva rättvisa, än vad som är fallet om man utrustar dem med de ovana verktygen papper och penna.
På konferensen Framtidens lärande har frågan aktualiserats de senaste åren och även i årets konferens uppmärksammades den, bland annat i ett seminarium där undervisningsråden Beatrice Ciolek Laerum och Elin Wallgren från Skolverket, berättade om vad som är på gång och hur de arbetar med frågan.
Ett komplicerat uppdrag
Skolverket har fått i uppdrag att förbereda för digitala nationella prov, utifrån förslag i Utredningen om nationella prov (SOU 2016:25). Denna nationella satsning på en digitalisering av nationella prov i grundskolan, gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen, samt utbildning i svenska för invandrare, innehåller en mängd olika aspekter att ta hänsyn till. De båda skolråden berättade om de möjligheter och utmaningar som Skolverkets förstudie identifierat, samt hur långt man kommit i arbetet med att skapa digitala provuppgifter tillsammans med universiteten. Som ett led i detta arbete har det norska företaget Inspera, som vunnit Skolverkets upphandling av provkonstruktionsplattform, fått i uppdrag att finnas med i inledande pilotprojekt för att samla erfarenheter från provkonstruktörer och skolor.
Seminariet visade vilken oerhört komplex och mångfacetterad fråga detta är, och hur man samtidigt måste nysta i många ändar för att få saker att hända. När det gäller den pedagogiska aspekterna på själva frågekonstruktionerna berättade Beatrice Ciolek Laerum att man inledningsvis bett provinstitutionerna att undersöka i vilken mån de uppgifter man har i dag kan digitaliseras. Med det som utgångspunkt kan man sedan arbeta vidare med att successivt utveckla de mer innovativa lösningar som en digitalisering möjliggör.
Sedan finns det ett antal tekniska aspekter, några av dem handlar om säkerhet och tillförlitlighet, andra om tillgång. Som delar av denna problematik finns kravet att proven måste kunna genomföras på alla tänkbara tekniska plattformar och att skolan ska kunna tillhandahålla fungerande teknik till alla vid samma tidpunkt. Detta ska förverkligas i ett sammanhang där Skolverket inte har befogenheter att peka med hela handen eller ställa några egentliga krav på huvudmännen kring detta.
Lagar och regelverk
Dessutom har man att hantera relationerna till Personuppgiftslagen (PuL) som har till syfte att skydda människors personliga integritet, Datalagringsdirektivet som handlar om lagring av uppgifter som genererats av elektroniska kommunikationstjänster, samt Offentlighetsprincipen som säger att alla ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Att sätta sig in i hur dessa regelverk relaterar till varandra i ett sammanhang där digitaliserade nationella prov ska arkiveras är ännu en utmaning i förberedelsearbetet.
Seminariet illustrerade med stor tydlighet att det finns många frågor att besvara i det fortsatta utvecklingsarbetet, men visade också att arbetet med försöksverksamhet inletts och att tidshorisonten 2022 inte är så omotiverat långt borta som många menar, utan synnerligen rimlig.
Text: Stig Roland Rask