Juliana Melin
Presentation
Vem är du och vad jobbar du med?
– Jag jobbar som barnskötare och IKT-pedagog i vårt område med fyra förskolor, Västra Ramlösa Förskolor. Jag är även drivande i stadens projekt BUMS (Barn och unga möter och skapar staden). Ett forum för att lyfta fram hur alla förvaltningar i staden arbetar tillsammans med förskolor och skolor för att lyfta fram barnens delaktighet och deras tankar och idéer i en konferens med utställning, föreläsningar och paneldebatter.
Som förskollärare/lärare ska vi ska leda och stimulera alla elever oavsett kunskapsnivå. Hur syns det i din undervisning? Hur tar du stöd av digitala lärverktyg och resurser för att differentiera undervisningen?
– En oerhört viktig del i min undervisning är att vara agil och snabbt kunna styra om den planerade situationen i andra riktningar där barnen vill utforska eller för att möta deras behov. Jag vidareutvecklar mina kunskaper inom befintlig och ny teknik som gör att jag får en större bredd att möta barnen på, oavsett tidigare nivå. Jag lägger stor vikt vid relationerna med barnen för att kunna möta dem med utmaningar på rätt nivå och i varierande konstellationer som utvecklar dem och mig.
– För mig är också en väl inarbetad struktur med goda relationer det som ger förutsättningar för ett differentierat lärande. Att ha en rutin där barnen delas upp i mindre grupper för att kunna möta alla barn och veta vad just de behöver för att utvecklas.
– De digitala lärverktygen används för att stärka barnens röster och uttryckssätt på en mängd olika vis, där deras tankar och röster inte kunnat framföras på samma sätt. Digitala lärverktyg ger möjlighet till skapande och uttryck där det analoga och fysiska kan vara ett hinder och det digitala i stället blir en accelerator för fantasi och kreativitet och ett utökat lärande.
– För att kunna möta alla barn vill jag också skapa en brygga mellan det analoga och digitala både när det gäller att skapa, utforska och att begripliggöra det vi tar oss an. Det handlar för mig om att som pedagog kunna använda det verktyg som är bäst för stunden, ibland analogt, ibland digitalt och ibland en blandning där gränserna suddas ut för det kreativa undersökandet.
Hur arbetar ni på er skola för att få med hela kollegiet på den digitala resan?
– Min roll som IKT-pedagog är en stor del i hur vi förstärker både kunskaper i form av besök och stöd från mig i de olika arbetslagen. Där kan jag möta upp pedagoger som beskriver barnens arbete och jag instruerar i hur de kan addera digitala lärverktyg för att förstärka lärandet. Jag håller också i workshops för både pedagoger och lärarstudenter som är hos oss på VFU. VFU-studenternas workshop får också en spridning hos avdelningarna de är på, och tänder en nyfiken eld.
– Vårt förskoleområde ordnar varje år en filmfestival där alla avdelningar skapar film tillsammans med barnen med hjälp av olika tekniker och verktyg. Det fungerar som en ”morot” för att komma i gång med hur det barnen och vi gör, kan ta uttryck i ett digitalt format.
Har du något/några speciella arbetssätt och/eller verktyg som du vill lyfta fram och varför det är bra, vilket lärande och resultat det bidrar till?
– I mitt arbete med de små barnen är språkutvecklingen och samarbete ofta i fokus i alla undervisningssituationer men jag lägger extra vikt vid det när digitala lärverktyg är med. Jag har under åren jag arbetat sett så många tillfällen där språket verkligen tar fart när man kan få ett konkret resultat med digitala verktyg.
Några exempel på konkreta undervisningssituationer:
– Jag brukar låta barnen skapa stop-motionfilm av sånger som de tycker om och kommunikationen mellan barnen kommer verkligen i gång när de både behöver fundera kring vilket material de ska använda, hur de ska kunna få en nyckelpiga att flyga eller hur de ska göra för att barnen inte ska synas i bilderna de tar. Från att starta med att undersöka funktionerna till att se barnen till och med uppfinna egna ord som de säger till varandra när det är dags att klicka på kameran.
– Just nu skapar vi ett fantasialfabet där barnen först ritar och beskriver olika bokstäver för att sedan prompta fram en bild av dem i Google Gemini. Här är också språkutvecklingen i fokus både när bilden promptas fram och i diskussionen kring hur bilden blev. Blev det som vi tänkte oss eller vad vill vi ändra på eller lägga till? För varje bokstav blir beskrivningarna mer och mer detaljerade och utförliga.
– Vi använder också Laiban. En digital assistent som gör att barnen kan ta reda på information utan stöd från en vuxen och på så sätt ha ett större inflytande över sin dag. De kan få reda på när de går hem, vad det blir för mat eller vilka kläder man ska ta på sig när vi går ut.
– Att vi vuxna inte äger all information bidrar till en mer demokratisk miljö och påverkar också hur barnen ser på lärande och formar deras lärandeidentitet. Att Laiban ibland också svarar fel eller helt tokigt bjuder in till intressanta källkritiska diskussioner.

