Hur påverkas läs- och skrivutvecklingen av den digitala världens insteg? Och vilka utmaningar ställs lärarna inför? Det undersöker det pågående forskningprojektet ”Digitala arenor i läs- och skrivpraktiker”. Det är de yngre barnen man tittar på och man gör det tillsammans med lärarna.

Sylvana Sofkova Hashemi, projektledare och docent i utbildningsvetenskap på Högskolan Väst presenterade resultat från forskningsprojektet på Framtidens lärande, tillsammans med Katarina Cederlund, doktorand, högskolan Väst.

Forskarna följer elever i tre olika klasser och studien bedrivs med bland annat klassrumsobservationer, intervjuer, elevtexter, lärares loggböcker och ”video-stimulerande reflektiva intervjuer” med lärare. Forskarna har kunnat visa på att det digitala intåget utmanar vår syn på textbegreppet.

– Lärare uttrycker ett behov av att utveckla verktyg för att bedöma multimodala texter, berättar Katarina Cederlund.

Tre undervisningsmodeller 
Lärare använder i huvudsak tre undervisningsmodeller för att utveckla elevernas digitala skrivande: sekvensiell modell, parallell modell och integrerad modell.

Den sekvensiella modellen utgår från det analoga skrivandet, med penna och papper. På vanligt sätt gör man övningar och skriver för hand. Steg för steg och gradvis sker införandet av det digitala skrivandet.

– Lärarens ambitioner vad gäller att ge eleverna digital kompetens är hög, man vill ge specifika kunskaper i en viss ordning där det ena bygger på det man lärt tidigare, beskriver Sylvana Sofkova Hashemi.

Samtidigt separeras i den modellen det analoga från det digitala skrivandet, och handskrift kommer alltid före den digitala skriften. 

Den parallella processen kännetecknas av att man, inspirerade av ”att skriva sig till läsning”, skriver på datorn direkt och eleverna arbetar i
par. 

– Klassen har en egen blogg där de ansvarar för att berätta om sin vardag. Den är elevernas arena och där rättar inte lärarna det som skrivs, berättar Sylvana Sofkova Hashemi. 

Det digitala ses som ett medel och de skarpa gränserna mellan analogt och digitalt har suddats ut – men finns ändå kvar. Man söker parallella spår.

– Fokus ligger på kommunikation, att eleverna ska få utveckla ett språk och man försöker använda saker för lärande där de dyker upp, framhåller Sylvana Sofkova Hashemi

I den tredje klassen har eleverna utrustats med läsplattor. Lärarna har en hög medvetenhet om vad de vill åstadkomma med det digitala som är helt integrerat i undervisningen. 

Utbudet av appar varierar stort liksom de texter som barnen skapar. Texterna skapas och sparas digitalt direkt och man använder en rad digitala verktyg redan från början. 

Man blandar och ger utifrån flera metoder. Vilken undervisningsmodell som används av lärarna styrs dels av vilka tekniska förutsättningar som ges och av vilken syn läraren har på elevernas självständighet.

– En klass har ett twitterkonto där eleverna ansvarar för vad som ska publiceras, säger Sylvana.

I en av klasserna som ingår i forskningsprojektet saknar eleverna egna konton och dessa förutsättningar, menar forskarna, påverkar också vilken plats det digitala kan ges, vilka möjligheter som läraren har, helt enkelt.

Spänningsfält och utmaningar
Forskarna menar att det finns ett spänningsfält i mötet mellan den rådande skrivpedagogiken och traditionen inom den och de digitala skrivpraktiker som har multimodala och kollaborativa inslag.

– En annan viktig fråga är om vi undervisar på ett sätt medan vi testar på ett annat, säger Katarina Cederlund.

Ett annat dilemma man funnit är det om elevernas kompetens att välja när det är lämpligt att använda vad? I ett experiment där just självständigheten att välja utmanades fann man att eleverna använde de digitala verktyg de skolats in i. Om det var ordbehandling eller presentationsprogram läraren introducerat dem i, så var det de verktyg  eleverna också använde.

–Som lärare behöver du både vara flexibel och ha en struktur för att på bästa sätt ta dig an den digitala utmaningen, framhåller Katarina Cederlund.

Lärarnas lärande?!

– Läraryrket är oerhört komplext, svårt att jämföra med andra yrken och i klassrumssituationen handlingsinriktat. Det finns inte tid att reflektera över sitt eget lärande och förhållningssätt i den situationen, betonar Katarina.

Forskarna har hela tiden stått i dialog med lärarna och erbjudit en modell för ett strukturerat reflekterande. Man har använt loggbok, filmad undervisning och gemensam reflektion för att arbeta med det egna lärandet. 

– Det som alla lärare upplevde som mycket positivt var att tillsammans reflektera över de filmade undervisningssituationerna, berättar Katarina Cederlund.

Filmandet har hjälpt till att synliggöra och möjliggöra ett omvärderande av den egna praktiken. 

– Det har såväl fungerat ifrågasättande – läraren har kunnat reflektera över sin egen praktik, som bekräftande – kollegor har lyft fram positiva saker i kollegors praktik, framhåller Katarina Cederlund.

Text: Monica Esborn
Foto: Carina Näslundh