Anton Kjellman – finalist till Guldäpplet 2025
Presentation
Vem är du och vad jobbar du med?
– Jag arbetar som förskollärare i Digitala Ateljén på Galaxens förskola i Karlstad. I Ateljén arbetar jag tillsammans med min kollega Viktor Carlemar, och tillsammans bedriver vi planerad undervisning i mindre tvärgrupper med barn i åldrarna 3–6 år. På förskolan finns tre avdelningar för barn i åldrarna 1–3 år samt fyra avdelningar för barn i åldrarna 3–6 år, där vi arbetar med de sistnämnda.
– Vårt huvudsakliga syfte är att minska barngruppernas storlek under så stor del av dagen som möjligt genom planerad undervisning. På så sätt skapar vi goda förutsättningar för högkvalitativ undervisning i mindre grupper, samtidigt som vi minskar barnantalet för våra kollegor.
– I Digitala Ateljén arbetar vi med undervisning och långa och långsamma processer, där vi låter lärande och utveckling får ta den tid som behövs för varje enskilt barn. Vi utgår från att lärande sker i olika takt där vi tillsammans utforskar vägar som gör lärandet meningsfullt och lustfyllt för barnen.
– Vår undervisning utgår ifrån ett STEAM+P-perspektiv (Science, Technology, Engineering, Arts, Mathematics + Play), där leken är vårt viktigaste verktyg för lärande. Genom lekfullt utforskande får barnen möjlighet att undersöka, konstruera och skapa förståelse för hur saker fungerar och hänger samman. Vårt arbete grundar sig i STEAM-strategins syfte att förbereda barn för framtiden, där förmågor som kreativitet, problemlösning, samarbete och digital kompetens blir allt viktigare. Innovation är ett mycket bra begrepp att utgå ifrån där vi vill utveckla barnens innovativa förmågor, att tänka nytt, prova, misslyckas och hitta egna lösningar.
Som förskollärare/lärare ska vi ska leda och stimulera alla elever oavsett kunskapsnivå. Hur syns det i din undervisning? Hur tar du stöd av digitala lärverktyg och resurser för att differentiera undervisningen?
– Att arbeta med långa och långsamma processer möjliggör för varje barn att hitta sin egen väg till lärande och utveckling. Vi strävar efter att skapa transduktion i undervisningen för att erbjuda så många olika ingångar till kunskap som möjligt. En didaktisk transduktionskedja syftar till att stödja barnens meningsskapande, där vår uppgift är att skapa varierade sätt för barnen att ta till sig, bearbeta och förankra kunskap.
– Vi delar upp transduktionskedjan i fyra steg: upptäcka, utforska, leka och skapa – där de två första och de två sista stegen hänger tätt samman. Förenklat kan man säga att vi upptäcker ett fenomen, som vi därefter utforskar närmare, för att sedan leka och skapa kring det. På så sätt bildas en kedja av tillfällen där barnen får möjlighet att närma sig och förstå fenomenet ur flera perspektiv. Vårt uppdrag blir sedan att fortsätta erbjuda nya möjligheter att förankra och fördjupa förståelsen genom lek och skapande.
– En metod vi arbetar med just nu är att skapa egna ”transduktionsböcker”, lärarhandledande sagor som vi utvecklar med hjälp av AI. Syftet är att väcka nyfikenhet och skapa förundran. Högläsning och sagoberättande bär på något magiskt och genom berättelserna vill vi öppna upp för samtal och reflektion. Vi talar ofta om möten för lärande, där erfarenheter kan delas och växa mellan barnen.
– Att skapa egna böcker innebär att vi själva kan styra innehållet och välja vilket fenomen, vilken teknik eller vilket naturvetenskapligt område vi vill väcka intresse för. Utifrån sagan kan vi sedan leka, utforska och estetiskt skapa fenomenet med hjälp av de lärverktyg som passar bäst för syftet samt det individuella barnet.
– Vi har utvecklat digitaliseringsplaner inom programmering, digital kompetens samt teknik och tekniska system. Våra indikatorer fungerar som pedagogiska verktyg som stödjer kartläggningen av barnens lärandeprogression. De har vuxit fram över tid genom analys av dokumentation och observationer och hjälper oss att skapa goda förutsättningar för varje barns individuella utveckling.
– För oss är det viktigt att skapa tidiga, positiva erfarenheter som väcker och bibehåller barns intresse – en grund för det livslånga lärandet. Vi arbetar utifrån ett jämställdhets- och kompensatoriskt perspektiv, med ett multimodalt förhållningssätt till digitala verktyg, där tekniken används för att höja kvaliteten i den befintliga undervisningen.
Hur arbetar ni på er skola för att få med hela kollegiet på den digitala resan?
– Just nu går vi in i en STEAM-era, där vi genom fortbildningar och workshops fördjupar oss i hur naturvetenskap, teknik, ingenjörskap, konst och matematik kan synliggöras i barnens vardag. Vi talar ofta om vikten av att introducera nya begrepp i förskolan, eftersom vi som pedagoger ständigt behöver blicka framåt. I våra kollegiala dialoger handlar samtalen just nu om hur vi kan göra STEAM synligt i barnens dagar på förskolan. Hur vi kan upptäcka ämnena i vardagliga situationer? Det hjälper oss att ta på oss våra STEAM-glasögon, vilket är ett av våra prioriterade mål på hela förskolan just nu.
– I vårt kollegiala arbete utgår vi från den reviderade läroplanen, där digitala verktyg ska användas restriktivt och med eftertanke. I våra samtal lyfts just detta perspektiv. När tar ett verktyg fokus och när skapar ett verktyg fokus? Att vara restriktiv handlar inte om att undvika digitala verktyg, utan om att förstå när ett digitalt lärverktyg höjer och fördjupar undervisningens kvalité.
– Det centrala är att förstå vad varje enskilt barn behöver och vilka verktyg som skapar de bästa förutsättningarna för utbildning och lärande. Digitala verktyg blir då inte ett mål i sig, utan ett medel för att stärka kvaliteten och meningsskapandet. Det är viktiga dialoger att föra i förskolan, som hjälper oss att arbeta mot samma mål och utveckla en gemensam pedagogisk riktning.
Har du något/några speciella arbetssätt och/eller verktyg som du vill lyfta fram och varför det är bra, vilket lärande och resultat det bidrar till?
– I vår undervisning använder vi Blue-Bot för att göra programmering konkret och meningsfull för barnen. Ett exempel är när vi bygger en återvinningsstation och Blue-Boten får bli en sopbil som ska hämta olika typer av material. Genom att programmera roboten tränar barnen på att ge instruktioner steg för steg och ser direkt hur deras kommandon påverkar robotens rörelser. Samtidigt synliggörs alla delar av STEAM på ett naturligt sätt i barnens lek och utforskande:
S – (Naturvetenskap): Barnen testar och ställer hypoteser, orsak och verkan.
T – (Teknik): Vi pratar om hur Blue-Boten fungerar. Kretskortet blir som robotens hjärna, batteriet som hjärtat och motorerna som musklerna mm.
E – (Ingenjörskap): Barnen löser problem, upptäcker buggar och förbättringar i sina program för att få roboten att nå målet – precis som ingenjörer gör.
A – (Konst): Här handlar det om skapandet av programmeringsbanor och berättelser. Barnen bygger miljöer, målar vägar, och använder fantasin för att forma en berättelse – exempelvis att sopbilen behöver hämta plast och kartong på olika stationer.
M – (Matematik): Programmeringen bygger på att räkna steg, tänka i riktningar och planera avstånd – matematik i rörelse och praktik.
– Och för oss i förskolan finns ytterligare en viktig bokstav: P – Play (Lek): Leken är grunden för allt lärande. Genom lekfull programmering möts nyfikenhet, kreativitet och samarbete.
– Genom programmering får barnen inte bara syn på teknik, vi kan också synliggöra tekniska system i samhället. Som hur sopbilar, brevbärare eller snöröjning fungerar. Här samtalar vi om dessa system som innovationer vi människor skapat för att lösa problem och göra vardagen enklare. Programmering i förskolan är ett sätt att arbeta STEAM inriktat, bara vi vet vad vi ska titta efter som pedagoger.