Mirjam Facchini Jacobsson

Presentation

Vem är du och vad jobbar du med?
– Jag är lärare och jag älskar mitt yrke. På riktigt. Jag skulle faktiskt inte vilja vara någon annanstans. Jag undervisar i svenska, engelska, bild och teknik på mellanstadiet på Östermalmsskolan i Stockholm och är förstelärare inom AI och hållbarhet. Men oavsett vilka andra roller och titlar jag har är jag först och främst lärare.

– För mig handlar undervisning om mer än att förmedla kunskap. Jag vill skapa ett lärande som känns på riktigt, där eleverna förstår varför det de lär sig spelar roll. Jag vill att de ska vara nyfikna, våga tänka själva, skapa, samarbeta och känna att de faktiskt kan påverka världen omkring sig.

– Digitalisering har länge varit en naturlig del av min undervisning och idag arbetar jag mycket med AI, men tekniken är aldrig målet. Det som fascinerar mig är vad den kan göra möjligt för lärandet och vilka nya frågor den får oss att ställa. Vad behöver elever kunna själva? Vad händer med kreativiteten när en idé kan genereras på några sekunder? Och vad är det mänskliga som vi aldrig ska lämna över? Ju mer tekniken utvecklas, desto viktigare tror jag att kreativitet, empati, medmänsklighet, nyfikenhet och omdöme blir. Jag vill att mina elever ska kunna möta framtidens teknik, men också fundera över varför de använder den och vilken värld de vill vara med och skapa.

– Jag ser också mig själv som en livslång elev. Jag behöver inte kunna allt före mina elever och har inga problem med att säga: ”Jag vet inte än, men vi tar reda på det tillsammans.” Jag vill att mina elever ska lämna mitt klassrum med kunskaper, men också med framtidstro och känslan av att deras tankar och idéer spelar roll. Jag brukar säga att jag vill förändra världen, en elev i taget. Det låter kanske stort, men för mig börjar det faktiskt precis där.

Som förskollärare/lärare ska du ska leda och stimulera alla elever oavsett kunskapsnivå. Hur syns det i din undervisning? Hur tar du stöd av digitala lärverktyg och resurser för att stötta dina elever/differentiera undervisningen?
– Jag utgår från att alla elever kan och vill lära sig, men att de kan behöva olika vägar dit. För mig handlar differentiering inte om att skapa trettio olika undervisningar, utan om att bygga en lärmiljö där det finns flera vägar in i lärandet och flera sätt att visa vad man kan. Jag försöker se varje elevs styrkor. Någon är fantastisk på att formulera sig, någon annan på att visualisera en idé, programmera, skapa med händerna eller se en lösning ingen annan har tänkt på. Jag vill att varje elev ska känna: Jag kan, jag bidrar och jag behövs här.

– Samtidigt tror jag på tydliga ramar, höga förväntningar och att ibland göra sådant som är svårt. Differentiering betyder inte att elever alltid ska få välja det de redan är bra på. Ibland ska alla skriva för hand, läsa en längre text, träna muntligt eller kämpa vidare med något som tar emot. Uthållighet, koncentration och kognitiva förmågor behöver också tränas. För mig finns därför en viktig skillnad mellan att öva och att visa vad man kan. När vi tränar behöver elever få utmana sina svagare sidor, men när jag vill synliggöra eller bedöma kunskap vill jag inte att formen i onödan ska stå i vägen för det eleven faktiskt förstår.

– Här ger digitala verktyg stora möjligheter. Elever kan få stöd med språk och struktur och visa sitt tänkande genom exempelvis text, bild, ljud, film, Freeform eller Keynote. Samma innehåll kan också mötas med olika grad av stöd och utmaning. Det här blir ännu viktigare med AI. Tekniken kan vara ett fantastiskt stöd, men elever behöver också förstå när den hjälper lärandet och när den istället gör det tänkande de själva behöver träna på. Tekniken ska stötta eleven och förstärka lärandet. Den ska inte ta ifrån eleven möjligheten att lära.

Hur arbetar ni på er skola för att få med hela kollegiet på den digitala resan?
– Jag tror att en av våra största styrkor är att digital utveckling inte är något som några få personer arbetar med vid sidan av. Vi har under många år byggt en kultur där vi delar, testar och lär tillsammans. Vi är en Apple Distinguished School och alla våra lärare är Apple Teachers. Genom vår Genius Bar och digitala inspirationseftermiddagar delar vi kontinuerligt nya idéer, funktioner och arbetssätt som kan göra skillnad i undervisningen. Högt och lågt. Det viktiga är att vi delar och att tröskeln för att våga prova blir låg.

– Samma tanke har vi tagit med oss in i AI-arbetet. AI-förordningen ställer krav på organisationer som använder AI att arbeta med AI-kompetensen hos de medarbetare som använder systemen. Under vårterminen 2026 genomgick därför hela skolan en gemensam AI-utbildning och vi har också haft en AI-temadag där vi fått utforska, diskutera och lära tillsammans. För mig är det viktigt att AI-kunskap inte stannar hos några få särskilt intresserade.

–  Som förstelärare inom AI och hållbarhet är en viktig del av mitt uppdrag att hålla arbetet levande, inspirera och dela, men också skapa samtal och göra det tryggt att säga att man inte kan ännu. Här är också ledningens stöd och engagemang viktigt. Skolutveckling kan inte vila på några få eldsjälar, utan behöver en organisation och en kultur som skapar förutsättningar för alla att vara delaktiga. Samtidigt börjar vi alltid i pedagogiken. Digitalisering och AI är inte teknikprojekt, de är lärandeprojekt. Klok AI-användning handlar därför inte om att använda AI så mycket som möjligt, utan om att förstå när, hur och varför tekniken kan bidra till bättre undervisning och när den inte gör det.

– Jag tror att det är så vi bygger en hållbar digital kompetens i ett kollegium. Inte genom att alla måste kunna lika mycket eller vara lika intresserade av teknik, utan genom att vi vågar vara nybörjare, delar det vi kan, lär av varandra och fortsätter ställa kritiska frågor tillsammans. Vi ska använda tekniken för att bli bättre lärare, inte mindre närvarande lärare. Det mänskliga får vi inte effektivisera bort.

Har du något/några speciella arbetssätt och/eller verktyg som du vill lyfta fram och varför det är bra, vilket lärande och resultat det bidrar till? (Ge gärna exempel från en konkret undervisningssituation)
– Ett arbetssätt som präglar mycket av min undervisning är att låta olika ämnen mötas och skapa projekt där eleverna får använda sina kunskaper i meningsfulla sammanhang. Jag arbetar gärna ämnesövergripande och med STEAM, eftersom jag ser att det är i mötet mellan olika ämnen som mycket av det spännande lärandet händer. En viktig del är också att elevernas arbete så ofta som möjligt har ett verkligt syfte eller en mottagare. När något ska användas av, visas för eller påverka någon annan än läraren skapas ytterligare ett lager av meningsfullhet.

– I The Grammar Teacher möts exempelvis engelska och teknik. Eleverna blir experter på ett grammatiskt område som de undervisar sina klasskamrater i och använder sedan kunskaperna för att prototypa en app eller ett spel där andra kan träna grammatik. För att kunna skapa något som hjälper någon annan behöver de själva förstå innehållet på djupet. Ett annat exempel är Parksurr, vårt projekt för hela skolan där vi arbetar för att öka den biologiska mångfalden i Gustav Adolfsparken. Parken blir ett förlängt klassrum där hållbarhet, naturvetenskap, teknik och skapande möts, samtidigt som eleverna får uppleva att de faktiskt kan påverka sin egen närmiljö.

– För mig handlar det egentligen aldrig om ett specifikt verktyg. Tekniken förändras så snabbt att det vi använde förra året eller förra terminen kanske inte alls är det bästa valet idag. Därför är hur och varför viktigare än vad. Ibland är det en iPad, Minecraft, Micro:bit eller AI som stärker lärandet, ibland en bok, papper och penna eller ett riktigt bra samtal.

– Det är också så jag ser på AI-literacitet. Det räcker inte att eleverna lär sig att använda AI. De behöver förstå tekniken, kunna förhålla sig kritiskt till det den producerar och framför allt utveckla omdömet att avgöra när, hur och varför AI kan hjälpa dem och när den inte ska användas. Elevernas framtid kommer att innehålla verktyg vi ännu inte känner till. Därför vill jag inte bara lära dem dagens teknik, utan ge dem nyfikenheten, omdömet och modet att utforska, tänka om och lära nytt. Gör det här lärandet bättre? Det är fortfarande frågan jag kommer tillbaka till.