Monica Cardozo

Presentation

Vem är du och vad jobbar du med?
– Jag är utbildningsledare på yrkeshögskola och jobbar med studenter och lärare för att se till att vi har en utbildning av hög kvalitet som präglats av lärande och kunskapsutveckling. Jag är också utbildare och föreläsare. Jag är helt enkel lärare.

Som förskollärare/lärare ska vi leda och stimulera alla elever oavsett kunskapsnivå. Hur syns det i din undervisning? Hur tar du stöd av digitala lärverktyg och resurser för att differentiera undervisningen?
– Jag utgår från att “alla ska kunna allt” och att tillgänglig undervisning helt enkelt är bra undervisning. Alla mina studenter lär sig att läsa med både öronen och ögonen, kan diktera, hantera sina kalendrar effektivt och uppmuntras att använda digitala verktyg för att rita och använda bilder som stödjer visuellt lärande. Alla får instruktioner presenterade i punktform, ofta kompletterade med emojis och grafik för att underlätta förståelsen. Vi arbetar aktivt med att skapa en miljö som främjar frågor och där misstag ses som en naturlig del av lärandet. Genom verktyg som Bookings och Teams har studenterna tillgång till coachning och mentorskap på ett sätt som möter deras individuella behov gällande tid och rum.

– Jag använder ett inkluderande språk som uppmärksammar olika sätt att ta in kunskap, till exempel genom att säga: “Läs instruktionerna med öronen eller ögonen och sedan…”. Jag betonar också hur olika vi är som individer och påminner studenterna om hur biologiska faktorer som hunger och trötthet kan påverka inlärningen. Jag uppmuntrar också samarbete mellan studenterna och lyfter fram goda exempel på hur olika verktyg kan användas i praktiken.

Hur arbetar ni på er skola för att få med hela kollegiet på den digitala resan?
– Jag tror att detta inofficiellt har fallit på mig. Jag är nyfiken och engagerad i hur digitalisering kan hjälpa studenterna och delar regelbundet mina insikter med kollegorna. Genom att vid varje möte, och genom spontana kommentarer som “man kan göra så här…” eller “titta vilken rolig grej jag hittade…”, har vi börjat röra oss från ett “vi har alltid gjort så”-sätt att tänka till att bli mer flexibla som grupp. Jag har bjudit in mina kollegor till flera workshops om olika digitala verktyg och erbjudit min hjälp till andra grupper av studenter kring hur vi använder de verktyg vi tillhandahåller.

– Jag är stolt över att se mina kollegor hitta egna lösningar och använda verktygen på nya sätt tillsammans med sina studenter. Till exempel visade en kollega mig förra veckan en video som hen skapat med hjälp av AI för att marknadsföra den utbildning hen är ansvarig för. Hen var stolt och glad över resultatet, och kanske ännu gladare när jag sa: “Kan du visa mig hur du gjorde? Jag vill också skapa en sådan video.”

– Jag har förespråkat att vi ska ha riktlinjer för användningen av verktyg som AI. Detta har öppnat upp för diskussioner, även om andra digitala verktyg, och vi arbetar för att nå en minsta likvärdig nivå så att alla studenter på campus får samma möjligheter. Jag coachar också de konsulter jag ansvarar för, så att de i sin tur kan använda digitala verktyg med sina studenter. Jag har även arbetat direkt med studenterna för att de ska uppmuntra sina lärare att använda digitala verktyg, vilket möjliggör för dem att exempelvis använda verktyg för att lyssna på kursmaterialet.

Har du något/några speciella arbetssätt och/eller verktyg som du vill lyfta fram och varför det är bra, vilket lärande och resultat det bidrar till?
• Freeform/ Whiteboard: Jag har genomfört workshops där studenter/elever/lärare uppmanas att rita vad de lyssnar på istället för att anteckna. Häromdagen kom en student till mig med en tankekarta hen hade gjort utifrån en text som var en del av en läsuppgift. Hen var glad och sa att ”det var lättare för min dyslexi.”

• Dela skärm med ”läsvy/avancerad läsare” och Freeform/Whiteboard: Detta främjar fokus och tar bort onödig reklam och andra distraktioner när studenterna/eleverna läser digitalt. Jag arbetade med en årskurs 7 som läste religion. De delade skärmen på sina iPads mellan Safari och Freeform. De blev mycket engagerade när de insåg att de kunde dra in emojis i Freeform och använda dem som bilder.

• OneNote: Allt finns samlat där. Jag kan se vad de jobbar med och ge feedback direkt. Inget försvinner, och studenten kan alltid gå tillbaka och titta igen. OneNote är även min tavla.

• AppleTV: Genom att använda AppleTV kan jag röra mig fritt i klassrummet medan jag ändå har tillgång till “tavlan” (Jag skriver med ApplePencil på OneNote).

• PowerPoint / Keynote: Jag lär ut hur man använder ”presentatörsanteckningar” och animationer som en del av berättelsen. Att göra detta och sedan arbeta med kamratrespons har gång på gång visat sig vara framgångsrikt. Omgång två av presentationerna blir alltid bättre!

• Quizlet: Oavsett ålder fungerar lek alltid som ett effektivt sätt att lära. Jag ser hur deltagarna lär sig glosor, multiplikationstabeller, appar, begrepp – alltid med stort engagemang och genom kollaboration. Quizlet Live är något jag använder i alla undervisningssituationer, och det gör lärandet synligt för alla. Alla vill ha kul när de lär sig!

– Mer än verktygen och arbetssättet handlar min undervisning, vare sig det är en lektion, workshop eller kurs, om att jag systematiskt tror på individerna framför mig. Jag påminner dem om deras styrkor och förmågor, och jag inkluderar medvetet fraser som ”jag har lyckats” och ”jag är bra” i min retorik. Jag påpekar allas framsteg och ser till att deras lärande synliggörs. Mitt mål är alltid att eleverna ska lämna undervisningen med en känsla av att de har uppnått något, att de har lärt sig något nytt och känner glädje över att de kan något de inte kunde tidigare.

– Förra veckan hade jag ett kort möte med mina studenter via Teams. Jag fick flera kommentarer om hur nöjda de var med de verktyg jag hade visat under introduktionen. Två kommentarer rörde mig särskilt: “När du förklarar det så här för mig, då förstår jag och jag tror att allt kommer att gå bra.” och “Du har ett sådant sätt att säga saker att du får oss att lita på dig.” Jag blev rörd eftersom jag tror att för att lärande ska kunna äga rum, måste individen lita på sin egen förmåga. Och ibland krävs det en lärare för att kunna lyfta fram den tilliten.