PRISTAGARE 2013:
– Skolan blir inte sämre av att man använder mer verklighet i den menar guldäpplepristagaren och läraren i svenska och engelska, Jonas Lindahl. På F-9 skolan i Norrtälje Freinetskolan Hugin, inspireras man av just Freinet – som på sin tid ansåg att tryckpressar och grammofonspelare hade en plats i skolan – när man nyfiket provar nya vägar.
När Jonas började som lärare 2004 upptäckte han att det fanns ganska lite av den nya verkligheten, datorer, i skolan.
– På min fritidsgård, när jag var ung på 90-talet, fanns det mesta men i skolan, när jag började där, var det på gränsen att det gick att skriva ut ett papper, beskriver Jonas Lindahl.
Han saknade också under sin universitetsutbildning all form av genomgång om hur man kunde använda den nya tekniken.
– Jag är en skapande människa och tyckte att skolan saknade allt som var roligt, som gör att delarna hänger ihop, framhåller han.
En annan spaning han gjorde var att de elever som gjorde roliga saker, med film och bilder, var de som hade datorer hemma.
– Jag tyckte det var mer kreativt när jag gick på högstadiet själv, säger han.
Film och flow
Starten på hans egen utskolning från tråkigheten, skedde genom olika filmprojekt som Film Stockholm och Kulturskolan i Stockholm bjöd in att delta i. Ett projekt, initierat av Forum för Levande historia och hette ”Vadå tolerans?” Det var också olika samarbeten med UR.
– Eleverna började arbeta på ett helt annat sätt, berättar Jonas Lindahl.
En påtaglig förändring var att eleverna upphörde att fråga när lektionerna var slut för att istället sitta kvar och arbeta. Även elever med diagnoser fungerade.
– När innehållet blev intressant och skulle presenteras i en film, så blev det också intressant att läsa och skriva, berättar han.
Det blev ett helt annat flow i lärandet. Utskolningen innebar också ett skifte från en hårt arbetande lärare till hårt arbetande elever.
– Vinsten blev att vi kom bort från skolan, mötte andra och fick bli duktiga, menar Jonas Lindahl.
Fråga eleverna!
Nuvarande läroplan betonar ”entreprenörskap” och att eleverna görs medvetna om vad de ska lära sig uppmuntrar till mer kreativa grepp i skolan.
Hur kom spelen in?
– Det kom ur mitt intresse för spel och att jag sa ja i ett sammanhang.
Men det är egentligen inte spelet, i Jonas Lindahls fall har det blivit liktydigt med Minecraft – vilket inte är det enda spelet han och hans elever använt. Det viktiga är den kreativa processen, att använda sig av brainstorming, idégenerering och öppna för fler kreativa redovisningsmöjligheter. Gärna i ett verkligt sammanhang.
– Det var en elev som visade mig Minecraft och föreslog att vi kunde använda det, berättar Jonas Lindahl, som då inte såg några möjligheter i upplägget utan sa nej.
Vid ett nytt arbetsområde om Stockholms historia då man brainstormade om hur man skulle lägga upp arbetet kom på nytt uppslaget om att göra det helt och hållet i Minecraft.
– Då lyssnade jag på dem och lät dem beskriva hur det skulle kunna gå till, säger han.
Eleverna berättade att det gick att få fram hur Stockholm såg ut från början och vissa byggnader kunde man jobba fram i 3D så att man fick upplevelsen av att gå in i dem.
– Jag sa ja och det blev dessutom ett samarbete med matte- och NOämnena, framhåller Jonas Lindahl och tillägger, eleverna hade rätt.
Med jämna mellanrum samarbetar man nu ämnesövergripande på skolan och om guldäpplefinalplatsen ger honom en plattform för att inspirera andra så vore det fantastiskt.
– Det här med att ta med den mediala och digitala verkligheten in i skolan har tagit lite väl lång tid menar Jonas Lindahl. Men han ser också en tankevända närma sig.
Tankevända
När lärare börjar göra det de självklart gör på fritiden, spelar spel med barn och barnbarn, tar bilder och redigerar film, tar med sitt digitala beteende in i skolan, då kan det börja hände något!
– Även lärarrollen förändras, hoppas jag, och utvecklas mer mot att vara projektledare, säger Jonas Lindahl och fortsätter. Barnen ska ha rätt till riktigt bra grejer och många vuxna kring sitt lärande!
Att lärare har ett forum där de kan dela med sig till varandra av sina erfarenheter så att skolan utvecklar sig själv, är också något han hoppas ska bli en självklar del av lärarvardagen. – Det handlar också om att utmana eleverna till att ta ställning, om demokratisering, delaktighet och maktförskjutning, helt enkelt, menar Jonas Lindahl.
I ett vanligt klassrum kanske en elev inte vågar uttrycka sin åsikt, men i ett spel, där de får använda en form de själva behärskar så blir det på ett annat sätt.
– Alla verktyg som bidrar till att man kan ta ställning och får vidgade perspektiv är användbara, menar Jonas Lindahl.
Numera säger han sällan nej direkt när elever kommer med idéer. Istället lyssnar han in.
– Unga besitter en enorm kompetens som vi måste lära oss att ta tillvara, betonar Jonas Lindahl.
Text: Monica Esborn