Det är lektion i engelska i klass sju på Freinetskolan Hugin i Norrtälje. Eleverna är ute på en resa bland världens sevärdheter. Någon har just trillat ner från Mount Everest. Det var alldeles för jobbigt att försöka klättra upp igen – så resan går vidare till Colosseum i stället.

– Kan du teleporta mig till antikens Indien, undrar någon och läraren Jonas Lindahl, förflyttar sin elev till önskad plats med ett par knapptryck på tangentbordet.

Elevernas upptäcktsresor äger rum i ”The Wonderful World of humanities” en detaljrik värld byggd i MinecraftEDU där de kan upptäcka antika civilisationer och geografiska platser.

Sjundeklassarna är vana både att använda Minecraft och att berätta för utomstående besökare vad de sysslar med. När statsminister Fredrik Reinfeldt för några månader sedan besökte skolan för att för att ta del av nya metoder för att utveckla elevernas lärande var det sjuorna som demonstrerade för honom hur de arbetar med Minecraft i undervisningen. Och i mitten av maj ska de ta bussen in till Stockholm och demonstrera för deltagarna på Framtidens lärande hur de använder Minecraft i undervisningen.

Roligare än boken
Åttorna på Hugin har byggt många egna världar i Minecraft, men det går också att som i dag använda en redan färdig värld.

– Det är roligare än att läsa i en bok, säger Emily och Charlotte. Och det bidrar till att vi skaffar oss kunskaper.

– Vi letar efter fakta och information i spelet och sedan kontrollerar vi den information vi hittar mot andra källor, förklarar de.

På elevernas bänkar samsas datorerna med papper och penna. Innan eleverna gav sig ut på upptäcksfärd formulerade de egna frågor kring vad de ville ta reda på. Frågorna och den information de hittar skrivs prydligt ner på papper för källkontroll och vidare utforskning.

– Vi skriver alltid på dator annars, säger Rasmus. Det är enklare ibland att skriva på papper säger han och visar handgripligt hur många klipp-och-klistra-klick det tar att kopiera information från spelet till lämpligt program i datorn.

– Man kan göra så mycket som man inte kan göra i verkligheten, säger Rasmus. Nu går jag omkring i Babylon, upptäcker saker, letar efter svaren på mina frågor.

Men även om det är motiverande att upptäcka historiska platser i spelet är det mer motvierande att bygga sina egna berättelser, om det verkar de flesta vara eniga.

Spelet inte målet
– Det måste alltid finnas ett mål med det vi gör i skolan, säger Jonas Lindahl, som undervisar i svenska och engelska. Och det är inte spelet Minecraft som är målet i undervisningen.

Jonas Lindahl har alltid varit intresserad av spel. Men när han växte upp var det på fritids man spelade. Inte i skolan. Och det som intresserade var spelens starka fängslande berättelser, världarna som kunde utforskas. Men i litteraturvetenskapen som han studerade i sin lärarutbildningen var det det skrivna ordet som gällde. Traditionen är stark och som nybliven lärare ville han, men visste inte hur och vågade inte heller, ta in spelen i undervisningen.

Vändpunkten kom när Jonas under några år arbetade på samma skola som Gunilla Molloy och var involverad i många diskussioner kring undervisning som tar avstamp i elevernas egen verklighet.

– Vad kan ungdomar relatera till. Jag hittade ett annat sätt att möta ungdomarna. Varför inte hitta det som är intressant för unga människor.Vi gjorde digitala historier, film och det slutade med att eleverna själva började jobba ämnesövergripande – därför att de behövde det för att göra de filmer de vill göra.

På elevernas egna villkor
När eleverna själva får vara med och fundera ut hur de ska arbeta för att lösa de uppgifter som styrdokumenten stipulerar händer det saker. Och i Minecraft har Jonas hittat ett spel som just nu är tillräckligt enkelt och samtidigt kraftfullt för att fungera i många olika sammanhang.

– Det är inte spelet i sig som är lärande. Man kan välja att använda ett spel på samma sätt som en bok där man som lärare ger läsanvisningar och ställer frågor. Jag vill inte låsa arbetet på det sättet. Ofta är det eleverna som kommer på nya sätt att arbeta. Allt behöver inte styras.

När åttorna skulle träna på uppsatsskrivande i engelska, blev det uppsatser om spel. De utforskade spelens uppbyggnad, gjorde egna spel och ofta hamnade de i situationer där de inte kunde ta sig vidare.

– Jag kunde ju inte heller svaret på alla deras frågor. Och när de frågade mig sa jag ofta: Hur skulle ni ha lärt er det om ni var hemma?

För eleverna blev det lite omtumlande. De egna strategierna för att lära sig nya saker på fritiden, fick en statushöjning användbar även i skolsammanhang.
– Jag vill i min undervisningen sträva mot att eleverna ska uppnå 21st century skills. Det är spännande att tänka på att vi idag utbildar för år 2025. Om tio år utbildar vi för år 2040. Vad innebär det?

Text och foto: Carina Näslundh