Viktigt – och på riktigt

Foto Marie Andersson,

Det handlar om Harriet i början av lektionen i klass 4-6 på Eskelhems skola på Gotland. ingen vet vem Harriet är, ingen känner henne. Men hon är en av ganska många personer som skrivit en kommentar på klassens blogg ”Detektiven Emil och vi”.

En vecka tidigare har klassen diskuterat kring böckers ISBN-nummer och hur länge efter författares död som verket är upphovsrättsskyddat. Eleverna har som vanligt skrivit sina frågor i sin blogg. Harriet har svarat och gett förslag på webbsidor där klassen kan få svar på sina frågor.

Sagt och gjort. Adam som sköter datorn vid den interaktiva tavlan letar fram den första webbsidan.

– Men hur kan vi veta om vi kan lita på det som står på sidan, undrar klassens lärare Marie Andersson, vinnare av Guldäpplet 2011.

Klass 4-6 på Eskelhems skola är en klass med koll. Det märks. Alla vet att de ska leta reda på en ”om”-sida när de kommer till en ny webbplats. Vem står bakom sidan? Kan man lita på en webbsida utan att kolla med andra källor? Nja. De flesta är överens om att informationen på en ny webbplats nog ska jämföras med åtminstone 3-4 andra webbsidor för att den ska gå att lita på.

Men hur var det nu med upphovsrätten. På sidan Harriet tipsat om finns det ett frågeformulär som man kan fylla i och förhoppningsvis få svar av de jurister som driver sidan. Hur ska frågan formuleras? Efter en kort diskussion har klassen bestämt sig och Adam skriver. Vilka uppgifter måste man fylla i på webbformuläret? Klassen har full koll.

Fönster mot omvärlden
Sedan drygt ett år tillbaka har klass 4-6 på Eskelhems skola en egen blogg ”Detektiven Emil och vi”. Ursprunget var ett litteraturprojekt. Marie Andersson, letade efter en bra bok till klassen och hittade Anna Jansson bok, Detektiven Emil och silverskatten. En spännande historia som dessutom utspelar sig i Visby. Litteraturarbetet växte. Marie och hennes elever började fundera kring platser i närområdet som fanns med i böckerna, elevernas frågor kunde undersökas i verkligheten. Bloggen blev ett ställe att samla arbetet, men också ett sätt att lära sig mer om upphovsrätt, källkritik och annat som finns på internet. Och så blev det en kontakt med världen utanför, med författaren, illustratören och många andra som uppmärksammade bloggen och elevernas arbete.

– Vi har öppnat dörrar och fönster till klassrummet och andra utanför hjälper oss i vårt kunskapssökande arbete, säger Marie Andersson.

Och eleverna tycker numera att det är helt naturligt att andra tittar in och hjälper till, som Harriet. – Elevernas jobb blir viktigt, och på riktigt.

Bloggen belönades också med första pris i tävlingen Webbstjärnan i sin kategori, vilket ytterligare ökade kontaktytorna med omvärlden.

Förra året skrev också klassen en artikel om den fiktive detektiven Emil Wern som de lade upp på Wikipedia. Ungefär tre minuter efter det att artikeln var publicerad hade någon varit inne och redigerat den, och klassen fick en direkt inblick i hur Wikipedia fungerar.

För Marie är det också viktigt att det är elevernas egna frågor som ligger till grund för arbetet. Nu läser klassen en annan av Anna Janssons böcker, Förbjudna sopor och litteraturarbetet och den digitala kompetensen kopplas samman med ett arbete om miljöfrågor och hållbar utveckling.

– Finns det streckkoder på soptunnorna? undrar Ludde.

– Hur får sopgubbarna upp låsen på soptunnorna? frågar Aina.

Adam skriver in frågorna direkt på bloggen och klassen följer gemensamt med i texten för att kolla att allt blir korrekt, frågorna väl formulerade och rättstavade. Vem vet om någon har svarat till nästa vecka. Och hur som helst ska klassen ta reda på svaren, följa sopornas väg på Gotland.

Det utvidgade lärarrummet
Marie Andersson hade själv bloggat i ett par år innan hon startade den första bloggen tillsammans med klassen. Öpedagogen, som Marie heter på nätet, fick snart kontakt med andra bloggande pedagoger och allt eftersom växte Maries kontakter med kollegor runt om i landet. Hon fick ett utvidgat lärarrum där hon kunde diskutera pedagogiska frågor, projektidéer och annat.

– Det är viktigt att diskutera sina pedagogiska idéer med andra.

Arbetet med klassens bloggar, de har flera nu, har också inneburit att Marie har surfat runt och hittat andra klassbloggar på nätet. Diskuterat med de lärarna hur de har tänkt. Och när hon eller klassen kör fast finns hela Marie Anderssons kollegiala nätverk på Facebook, i bloggen, på twitter och i andra sociala medier att ta till.

Digital skattjakt
Klassens och Maries senaste projekt är Geocaching, en form av digital skattjakt där man med hjälp av gps ger sig ut och letar efter gömda skatter/cacher. Idén fick Marie av förra årets guldäpplefinalist Ann-Charlotte Keiller.

– Det blir mycket matte, eleverna mäter hela tiden avstånd och lösr problem. Men också svenska, historia, idortt och hälsa och många andra ämnen i läroplanen går in i geocaching och de får ytterligare digital kompetens. Och det kan vi inte komma ifrån längre i skolan. De nya styrdokumenten är klara på den punkten. Vi ska jobba med digital kompetens, säger Marie Andersson.

Text: Carina Näslundh
E-post: carina@diu.se

Tips från Marie:
Ett enkelt sätt att utöka sitt kollegiala nätverk är via olika skolrelaterade grupper på Facebook, eller via Webbstjärnan där du får kontakt med lärare som jobbar med webbproduktion.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *