Presentation
av Dögg Gunnarsdottir
Vem är du och vad jobbar du med?
– Lärare och utvecklingsledare från Island som brinner för skolutveckling.
Jobbat med digitala verktyg i undervisningen?
– Mer än 10 år.
På vilket sätt kan elevernas lärande förnyas med stöd av IT?
– Digitaliseringen gör det lättare med inkludering och tillgänglighet eftersom eleverna kan ta till sig och visa sina kunskaper på olika sätt, till exempel genom presentationer, filmer eller vid användningen av sociala medier. Det finns också flera sätt att samarbeta på, vilket ofta passar elever med NPF-diagnoser där samarbete ibland kan bli rörigt och problematiskt. Eleverna lär sig inte bara att använda de olika verktygen utan även att fundera kring hur, när och varför de ska användas. Själva verktyget är alltså inte målet utan det övergripande syftet är elevernas lärande. På så sätt får de en bra studieteknik som passar i det digitala samhälle vi lever i. Det som blir allt viktigare är att eleverna blir fostrade in i ett källkritiskt tänkande där de lär sig att ifrågasätta och aktivt granska den information de tar in. Något de inte kan göra på samma sätt med en vanlig lärobok.
Hur påverkar de digitala verktygen din lärarroll?
– Jag som lärare är inte längre bara en handledare eller guide på sidan, utan jag är dirigenten som gör att orkestern spelar självständigt samtidigt som jag visar vägen. Man blir som en “lärforskare” som kan tänka till i varje steg och fundera kring varför och hur, så att elevgruppen kan nå lärandemålen på bästa sätt. De blir inte längre passiva mottagare utan aktiva kreatörer av kunskap. De och vi lärare lär av varandra på ett sätt som tidigare inte var möjligt. I samband med det brukar jag också att låta eleverna själva styra vad som ska bli slutresultat av deras uppdrag: det kan vara en presentation, ren berättande text, ritningar eller även film!
Jag gillar också hur digitaliseringen har öppnat skolan för omvärlden, både lokalt och globalt: det är ett stort framsteg att kunna ha digitalt utbyte med andra och att inspirera (och inspireras av) människor världen runt. Jag har själv sett vilken effekt det ger att samarbeta på min skola, i kommunen och över riksgränsen. Långsikigt tror jag på samarbete med delningskultur i hela Norden och helst i hela världen.
Jag gillar tanken att utvecklas och inspireras tillsammans med mina elever, kollegor och andra skolmänniskor. Den tanken sattes på sin spets efter att ha inspirerats på BETT-mässan i London och plötsligt befann jag mig i klassrum hemma i Sverige och undervisade programmering; något som jag aldrig hade förväntat mig innan!
Jag är så glad för att vara en lärare som vågar experimentera med elever, eftersom de säger att de har lärt sig att tänka och arbeta på ett annat sätt utifrån de principer de lär sig igenom programmeringen. De överför tanke- och arbetssättet från programmeringen till andra ämnen genom att tillämpa metoderna (t ex att arbeta stegvis, ta till sig instruktioner och vrida och vända på problemen för att hitta lösningar, samarbeta samt lära tillsammans och av varandra).
Hur påverkas din undervisning av att digitaliseringen och den digitala kompetensen numera finns inskriven i läroplanen?
– Undervisningen blir mer varierad och flexibel, både för mig och eleverna, då man snabbt kan förändra, utveckla och bearbeta uppgifter efter gruppens behov och efter gruppens feedback i olika exit tickets eller andra direkta utvärderingsformer.
Man synliggör lättare lärandet med de digitala verktygen och genom det blir det också mer språkutvecklande då man snabbt kan skapa wordclouds och padlets med klassens olika tankar och centrala begrepp. Alla elever kan få göra sin röst hörd och komma fram med sina åsikter och tankar i gruppen.
Tidigare undervisade man kanske mer mot “mitten” nu är det mycket lättare att nå elever som t ex är särskilt begåvade eftersom uppgifterna kan vara mer autentiska och inbjuder till större självständighet och kreativitet. De elever som har det svårt får fler stödstrukturer att hänga upp kunskapen på t ex interaktiva presentationer där eleverna själva deltar i genomgången (t ex med hjälp av Nearpod).
Man utgår från läroplanen och målen istället för att följa ett läromedel som kanske inte passar alla elever. Ett statiskt läromedel kan göra att du som lärare inte behöver tänka till själv. Det är värt att nämna att på min skola har vi haft en digital kursplan som vi har jobbat efter några år tillbaka.
Har du någon favoritwebbtjänst eller app som du gärna använder?
– Jag jobbar gärna i Google-miljön men Nearpod är absolut min favoritwebbtjänst. Man skapar egna digitala lektioner antingen med att använda befintliga presentationer eller skapa egna i själva webbtjänsten.
Nearpod hjälper lärare med bedömning i realtid så eleverna får omedelbar feedback vilket de tycker om. I matematiken kan de rita upp sina lösningar, du har som lärare allt-i-ett (Socrative, Kahoot, Mentimeter, Google Presentation, Youtube, Vd glasögon…) och därmed slipper eleverna att byta emellan. Man kan även välja “student-pace” där eleverna jobbar i egen takt, eller ”presentation” där eleverna på egen enhet följer interaktiva presentationer i realtid, de kan själva delta i genomgången och man kan följa om de har förstått genom att avsluta med en quiz.
Där jag befinner mig nu är i insikten att det inte längre handlar om att hitta det “coolaste” verktyget eller hoppa på den senaste trenden, utan snarare att gräva där man står och använda sig av det som finns – bestämma sig för vad man ska använda och hålla sig till det. Jag drar ofta exemplet med matteläraren som kommer med ny mattebok till eleverna varje vecka. “Tar den här istället, den andra har inte lika fina bilder”. Risken är att om man gör det (när det gäller olika appar och webbtjänster) så går tiden åt att eleverna skrapar på ytan istället för att dyka. Mina elever brukar få se bild av ett isberg i havet där man bara ser toppen: man måste dyka annars missar man magin som ligger under havsytan.