När man blickar tillbaka på de senaste 20 åren finns det många milstolpar att reflektera över. Standarder inom skolväsendet skapar infrastruktur för utvecklingen, de skapar förutsättningar för ett enklare liv för alla aktörer. De handlar om att skapa förutsättningar för att kunna effektivisera administrationen inom skolväsendet. Detta bidrar liksom styrdokumenten till ökad likvärdighet för alla elevers utveckling.
Av Peter Karlberg, undervisningsråd, Skolverket. Mottagare av Guldäpplets Jubileumsutmärkelse 2021 i kategorin Utvecklare vid nationella myndigheter och organisationer.
Artikeln är en del i Guldäpplets jubileumsbok, del 2: Framtid, våren 2022. Med bidrag från lärare och ledare, forskare och innovatörer ger den perspektiv på lärares professionsutveckling och på digital skolutveckling.
Från standarder …
2001 utformades uppdraget Mjuk infrastruktur1,2 som lade grunden till mycket av det som hänt under åren. Det uppdraget gav också möjlighet till att Sverige fick en roll i det internationella arbetet för standardisering inom utbildningsområdet och resulterade i en metadata- standard för lärresurser som kallas MLR. Nyligen fick den standarden status av att vara tvärsektoriell inom ISO vilket är mycket hedrande.
I Sverige ledde detta och andra arbeten fram till att en standard för utbildningsinformation, EMIL3, togs fram i samarbete mellan främst Skolverket och Arbetsförmedlingen. Den är fortsatt en viktig företeelse för att på olika sätt tillhandahålla information om utbildningsutbudet och efter som tillgången till denna information är öppen varit en källa för flera aktörers tjänster såsom Metro och Blocket.
Runt 10 år senare påbörjades ett annat initiativ som också kan härledas till projektet Mjuk infrastruktur – det som nu drivs av Internetstiftelsen och heter Skolfederationen4. Också detta baseras på standarder, dock inte specifika för utbildningsområdet. Poängen är att Skolfederationen erbjuder ett sätt att skapa möjlighet att använda elever och lärares lokala inloggning som den enda som behövs för att också kunna logga in i tjänster utanför den egna organisationen till exempel digitala läromedel från olika leverantörer.
Nu står vi inför ett nytt steg. Förra året beslutade Skolverket att rekommendera att SS 120005 används i skolväsendet. Det är en standard som har en modell som beskriver all den information som behöver utbytas mellan system hos en skolhuvudman. Syftet är att all information i olika system ska kunna synkroniseras automatiskt och aldrig behöva registreras mer än en gång. Det fina med detta är att informationen därmed kan användas också när en skolhuvudman ska rapportera till alla myndigheter. Det kan gälla Skolverket men förstås också CSN.
SS 12000 innebär också att man kan byta ut ett system utan att förlora dess förmåga att ”prata” med de andra system man har, och man behöver förstås men inte känna till denna beteckning. Det innebär också att informationen i olika system ständigt och i realtid kan vara uppdaterade med den senaste aktuella informationen. Detta kommer att få stor betydelse både inom en huvudman, på skolan, för lärares arbete men också kanske särskilt i förmågan att ge information om användare i de kommande digitala nationella proven.
… till styrdokument
Parallellt har förstås frågan om att bidra till att elever får den digitala kompetens de behöver för att kunna verka i vardagen i dag och bli rustade att verka i den digitala miljö där de verkar efter skolan. Från de konferenser som i början av andra decenniet på 00-talet ordnades kring 1-1, till den strategi för skolväsendets digitalisering som nu genomförs är steget både kort och långt. Kort därför att ambitionen redan då var att skapa förutsättningar för likvärdighet – vad krävs egentligen för att digitaliseringen ska bidra till detta? Långt därför att de krav på att utforma en nationell strategi som framfördes från många tog så lång tid att få till. Först i september 2015 gavs Skolverket i uppdrag att ta fram förslag till att utforma en sådan strategi.
Uppdraget handlade både om en strategi (eller snarare två, en för förskola/grundskola och en för gymnasieskolan) som dels handlade om strategin, dels handlade om förändringar i styrdokumenten (läro-, kurs och ämnesplaner). Tidsplanen var mycket komprimerad. Skolverket fick uppdraget i september 2015 och det skulle redovisas sex månader senare.
När det gäller läroplansförändringarna gavs senare förlängd tid. Efter att uppdraget getts, startade omfattande kontakter med många olika grupper – huvudmän, huvudmannaorganisationer, intressegrupper med flera. Några rapporter skrivna av experter och forskare togs också fram kring översikt över andra länders strategier och erfarenhet av dessa, hur administrativa vinster av digitalisering skulle kunna uppnås och forskning om digitalisering i förskolan också i relation till programmering6. Förslaget överlämnades i början av april 2016.
Förslaget hamnade i långsam beredning men hösten 2017 beslutade regeringen om en strategi för skolans(väsendets) digitalisering7. De konkreta steg som Skolverket föreslog när det gäller förverkligandet av målen fanns inte med och de kvantifierbara och därmed uppföljningsbara målsättningarna när det till exempel gäller likvärdig tillgång fanns inte med.
Oaktat detta så kan vi nu konstatera att den nationella strategin har haft mycket stor betydelse. Den har gett en tydlig riktning och inte minst de som fått kvalitetsutmärkelsen Guldtrappan8 de senaste åren har uppenbarligen vägletts och inspirerats i sitt eget strategiarbete av den nationella strategin.
Många beskriver också att Skolverkets olika former av kompetensutvecklingsstöd har haft betydelse. Det gäller inte minst det riktade stödet till styrkedjan från politiken till rektor. Just denna del och det allmänt accepterade begreppet adekvat digital kompetens vittnar också om strategins betydelse. Ändå återstår en del arbete.
Det arbetet måste fokusera på att hålla i satsningar på standarder och att bygga den digitala infrastrukturen, ibland kallad ekosystem, som är gemensam för skolsektorn. Någon måste alltså ta ansvar för infrastrukturella frågor som krävs på nationell nivå. Detta kommer att möjliggöra fortsatta vinster när det gäller digitaliseringens möjligheter avseende effektivare administration.
Likväl måste arbetet parallellt ha stort fokus på att ge stöd till ytterligare kompetensutveckling när vi nu är på väg in i det som somliga kallar andra ordningens förändring. Det handlar om att bidra till att undervisningen utvecklas så att digitaliseringen kan bidra till utvecklat/utvidgat lärande – när sådant som inte kunnat göras utan digitalisering faktiskt blir möjligt. Vi måste kunna visa vad det är.
Text: Peter Karlberg
Lästips
1. Mjuk infrastruktur, 2002 års rapport avseende ett uppdrag till Statens skolverk om utvecklingen av användningen av informationsteknik i skolan, Skolverket (2002)
2. Mjuk infrastruktur, Fredrik Paulsson, en presentation av programmet.
3. EMILstandarden för utbildningsanordnare, SIS
4 .Nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet, Skolverkets samlingssida
5. Skolfederation, digital infrastruktur.
6. Guldtrappan, initiativ, process och utmärkelse för digital utveckling hos huvudmän, Stiftelsen Yngve Lindberg med partner.
7. Metadata for Learning Resources (MLR), SIS
8. Översikt avseende forskning och erfarenheter kring programmering i förskola och grundskola Kjällander, Åkerfeldt, Petersen. Skolverket (2016))