De två största utmaningarna för svenska skolan från mitt perspektiv som AI-forskare är 1) att mängden kunskap växer exponentiellt medan våra utbildningar har konstant längd och 2) att digitalisering, där AI en del, genomsyrar och påverkar alla ämnen och alla aspekter av vårt samhälle. Dessutom är det antagligen så att ingen av dessa utmaningar kan lösas med mindre inkrementella förändringar av dagens läroplaner. I stället kommer det troligen krävas stora omställningar och radikalt nya idéer och utbildningsideal anpassade för framtiden.

Av Fredrik Heintz, professor och AI-forskare, Linköpings universitet, koordinator för det Europeiska AI-nätverket TAILOR och medlem i EU-kommissionens High Level Expert Group on AI.

Artikeln är en del i Guldäpplets jubileumsbok, del 2: Framtid. Med bidrag från lärare och ledare, forskare och innovatörer ger den perspektiv på lärares professionsutveckling och på digital skolutveckling.

Den viktigaste konsekvensen på kort sikt är att vi dels måste acceptera att skolan lär ut en allt mindre del av allt det vi behöver kunna, dels att vi behöver lära oss betydligt mer utanför skolan än under vår utbildning (inklusive gymnasiet och eventuella högre studier). 

På lite längre sikt behöver vi antingen kraftigt öka mängden kunskap som skolan lär ut, det vill säga signifikant accelerera inlärningstakten, eller diversifiera vad eleverna lär sig så att vi som land täcker in den kompetens som behövs i stället för att varje individ ska ha ungefär samma kunskaper (tänk population i stället för individ). För att hantera en exponentiell tillväxt måste vi dock ha en konstant acceleration, dvs vi måste hela tiden öka mängden kunskap eleverna får med sig från skolan, om vi vill att skolan ska hänga med. 

Personligen tror jag att man kommer kunna tjäna pengar på nästan vad som helst så länge man är bland de bästa. Däremot har vi som en del av ett globaliserat samhälle ganska lite nytta av personer som är halvbra (eftersom de konkurrerar med alla andra i världen på samma eller högre kunskapsnivå). Det kommer troligen finnas jobb för dem, men de kommer antagligen vara förhållandevis lågbetalda. I stället för att få trycka ihop populationen mot ett genomsnitt så tror jag vi behöver göra tvärtom, bejaka de saker som individer är bra på och utveckla dessa ytterligare, vilket troligen ofta kommer vara att komplettera med kunskaper och förmågor som de inte trodde de var bra på eller hade nytta av (och därmed uppnå många av de ursprungliga målen).

AI är en betydande faktor både i den stora omställning vårt samhälle går igenom och som verktyg för att hantera förändringarna. I grund och botten handlar AI om att förstå mänsklig intelligens tillräckligt väl för att kunna automatisera den, eller åtminstone aspekter av mänsklig intelligens som planering, problemlösning och adaptivitet. I dag är AI en del i vår vardag genom tjänster som sökmotorer, automatöversättning och taligenkänning, en möjliggörande teknologi för att automatisera saker som tidigare krävde manuellt intellektuellt arbete, och som ett allt viktigare verktyg för att accelerera forskning och utveckling som att ta fram nya vaccin, förstå hur den mänskliga kroppen fungerar, och utveckla nya funktionella material.

Potential för återkoppling och avlastning

AI påverkar skolan på flera sätt. Dels påverkar det vad som bör läras ut, dels möjliggör den nya sätt att lära ut. Framför allt finns det stor potential vad gäller att ge snabb och individanpassad återkoppling för elever samt avlasta lärare genom att hjälpa till med till exempel rättning och dokumentation. Redan i dag går det att tolka handskrivna texter genom optisk teckenläsning (OCR) som sedan kan köras genom en automatisk rättstavningskontroll, som även hanterar grammatik och kan ge förslag på bättre formuleringar. 

När det gäller dokumentation så fungerar i dag taligenkänning förhållandevis väl och kan användas för att till exempel automatiskt skapa mötesanteckningar som sedan kan redigeras manuellt eller genom ytterligare AI-baserad analys (NLP). Det finns dock utmaningar med att låta eleverna jobba helt i egen takt med hjälp av individanpassade uppgifter och återkoppling som att lärarens uppgift blir svårare när eleverna jobbar med många olika uppgifter som täcker in ett större ämnesmässigt område och spridningen i klassen ökar vilket kan försvåra gemensamma aktiviteter och genomgångar.

När det gäller både AI och digitalisering (vilket egentligen kan ses som en sak då AI är en del av digitaliseringen) är det extremt viktigt att inse att det varken är något för några få experter eller något huvudsakligen tekniskt. De stora utmaningarna med digitalisering är just att den påverkar alla och att vi måste utveckla hur vi organiserar oss och hur vi fattar beslut för att kunna utnyttja möjligheterna och minimera riskerna. Till exempel tror jag att det ämne i skolan som är mest påverkat är samhällskunskap. 

Eftersom vårt samhälle numera till väldigt stor del är digitaliserat, så förändrar det i grunden både hur samhället i praktiken fungerar och hur vi interagerar med det. Självfallet behöver alla också lära sig hur den digitala tekniken fungerar, på samma sätt som vi lär oss grunderna i biologi, fysik och kemi. Programmering är det huvudsakliga verktyget för att både förstå och, ännu viktigare, kunna påverka den digitala världen. Därför behöver alla lära sig grunderna i det. Det betyder så klart inte att alla ska bli programmerare, lika lite som att alla lär sig svenska i skolan för att bli journalister eller författare.

Förändring tar tid
Jag tycker vi ska vara stolta över vår svenska skola som aktivt jobbat för att minska klyftor och kompenserat för olika bakgrunder och hemförhållanden. Samtidigt kan vi varken slå oss till ro eller försöka gå tillbaka till en tid som varit. I stället måste vi se framåt och göra vad vi kan för att säkerställa att skolan fortsätter vara grundpelaren som vårt samhälle bygger på. 

Här gäller det också att inse att förändringar i skolan tar tid. Om vi antar att nya förslag får direkt effekt i klassrummen så tar det ändå minst 10 år innan förändringar får genomslag utanför skolan då elever ska gå klart grundskolan, ta sig genom gymnasiet och troligen även högskoleutbildning innan de kommer ut på arbetsmarknaden. Tar man hänsyn till att det troligen tar minst 5 år innan lärarutbildningarna har anpassat sig och fått ut lärare med de nya kompetenserna, så tar det minst 15 år innan förändringar får riktigt genomslag. I praktiken tar det troligen ännu längre tid. Förslag på förändringar måste därför fokusera på hur Sverige och världen kommer att se ut om 10-20 år, inte hur den ser ut i dag.

Några saker vi med väldigt hög sannolikhet kan säga om framtiden är att den kommer vara ännu mer digitaliserad, ännu mer automatiserad med hjälp av AI-tekniker, och framför allt ännu mer komplex än i dag. Det här betyder att vi måste fokusera på hur man löser komplexa problem i en digitaliserad värld där automatisering och AI är viktiga verktyg för att se till att Sverige är konkurrenskraftigt internationellt och att vi kan fortsätta utveckla den välfärd vi alla vill ha!

Eftersom vi inte vet exakt hur utvecklingen kommer att bli och exakt vilka kunskaper som kommer krävas tror jag det allra viktigaste blir flexibilitet, inlärningsförmåga och förändringsförmåga. De som kan läsa av samtiden, lära sig det de behöver och sedan anpassa sig till de ständigt förändrande omständigheterna kommer vara de som lyckas bäst. Om vi vill att Sverige ska ha den skola vi förtjänar 2035 så är det väldigt bråttom att snarast fatta beslut som tar oss i dit!

Text: Fredrik Heintz
Foto: Istockphoto

Lästips
Human Compatible – AI and the problem of control, av Stuart Russel. Penguin Books Ltd. (2020)

Guldäpplets jubileumsbok, del 2: Framtid