Sandviken är en kommun som har gett avtryck både i och utanför kommunen när det gäller IT-satsningar. Redan 1994 startade i Sandviken ett av landets mest omfattande datorpedagogiska projekt kallat ”Kunskapsstöd i Undervisningen”. Datorn skulle börja användas som ett pedagogiskt hjälpmedel i undervisningen där alla pedagoger i för-, grund- och gymnasieskolan utbildades fram till 1999. 

Mona Wiklander, föreläsare, tidigare speciallärare och IT-pedagog i Sandviken. Vinnare av Guldäpplet 2006. Mottagare av Guldäpplets jubileumsutmärkelse 2021 i kategorin Kommunala innovatörer.

Artikeln är en del i Guldäpplets jubileumsbok, del 2: Framtid. Med bidrag från lärare och ledare, forskare och innovatörer ger den perspektiv på lärares professionsutveckling och på digital skolutveckling.

Det drevs massor av projekt på skolorna och man trodde att det skulle räcka för att datorn skulle bli ett naturligt och permanent hjälpmedel, men utvärderingen visade att skolledarna också behövde vara delaktiga i utvecklingsarbetet. Därför beslöt Sandvikens förtroendevalda om ytterligare ett skolutvecklingsprojekt på fem år, 2001–2006. Under båda projektperioderna fick pedagoger lämna in projektbeskrivningar för godkännande och fick i och med detta datorer till sina projekt.  

Projektet ”Att skriva sig till läsning” 
Jag hade delad tjänst, speciallärare och IT-pedagog med fokus på specialpedagogik och IT på Kunskapsförvaltningen. Att arbeta både i skolan och på Kunskapsförvaltningen har varit optimalt. En möjlighet att påverka och driva olika projekt som var helt fantastiskt. Jag blev också mer trovärdig när jag tog emot studiebesök och föreläste. De chefer som jag har haft har alla pushat mig och varit positiva till förslag på olika utvecklingsprojekt, både på min egen skola men också centralt i kommunen. Efter att ha arbetat med datorer med talsynteser i specialundervisningen under flera år visste jag redan hur den hjälpte barn att lära sig läsa och skriva. 

År 2004 började jag med projektet ”Att skriva sig till läsning” med årskurs 1 i helklass. Jag ville se om det gav samma resultat i helklass som i specialundervisningen. Utvärderingen efter ett år visade att eleverna lärde sig läsa snabbare och skrev längre texter än parallellklassen som arbetade med traditionell bokstavsinlärning. Vi bestämde då att det här skulle vi fortsätta med. Ryktet om hur vi jobbade spred sig snabbt i kommunen. Vi bjöd in lärare, politiker och skolledning på studiebesök. Lärare och rektorer blev nyfikna på vad vi höll på med och överväldigade över resultatet. Intresset var enormt stort! Föreläsningar och studiebesök avlöste varandra och det spreds snabbt över landet och till flera länder i Europa. 

Vi träffades på olika skolor var fjärde vecka
Trycket blev stort från kommunens rektorer till grundskolechefen att alla lärare i årskurs ett ville starta med detta. Så blev det! Kravet var att lärarna skulle få stöd. Jag startade ett nätverk med lärarna i årskurs 1.Vi träffades på olika skolor var fjärde vecka för att dela erfarenheter, täta kontakter via nätet och de fick även hjälp ute på skolorna. De hade även hundra procents stöd av en IT-tekniker. Detta gjorde att lärarna kände sig trygga och vågade prova sig fram. IT-strategen hade under lång tid insett att man måste öka tillgängligheten på datorer i skolan. Han upplevde att många lärare under lång tid uttryckt en önskan att få jobba på ett annat sätt, men att de saknat tillgång till tekniken. Projektet ”en dator till varje elev” skapades år 2009 från årskurs 1 till och med gymnasiet. 

Flera andra projekt pågick redan som hade har anknytning till en-till-en, förutom ”Att skriva sig till läsning” fanns också en satsning på alternativa lärverktyg för barn i behov av särskilt stöd. Lärverktygen skulle finnas på alla skoldatorer. Samtidigt påbörjades arbetet med en språkutvecklingsplan från förskola till årskurs 9. Projektet drevs av en IT-grupp med handplockade lärare med olika ansvarsområden.

För att få en större tyngd i projektet ”Att skriva sig till läsning” fick vi hjälp av två forskare från högskolan Dalarna som följde elevernas och lärarnas arbete i kommunen från 2011 till 2016. Det resulterade 2014 i boken ”Att skriva sig till läsning, erfarenheter och analyser av det digitaliserade klassrummet” skriven av forskarna, mig och fem lärare. Senare skrev jag och en kollega också en handbok för årkurs 1-3.

Ett projekt är inte statiskt utan förändras över tid, Så var det även med Att skriva sig till läsning. Grundprinciperna var desamma men fokus blev språkutveckling där alla bitarna i svenskan skulle finnas med. Tekniken är ett effektivt hjälpmedel – pedagogiken gör skillnaden.

Spridningen blev enormt stor i Sverige och Norge genom studiebesök, nätverk, föreläsningar på skolor, seminarier, konferenser, Framtidens Lärande, Guldäpplet med mera. Engagerade lärare kom hem till sina skolor och berättade och så var spridningen igång. Den gick inte att stoppa. Drivkraften fanns hos lärarna och det ställdes krav på att få tillgång till teknik för att kunna börja. Ett arbetssätt som under många år testats, utvärderats och beforskats av flera forskare är självklart också en viktig framgångsfaktor för den stora spridningen.

Skolledare huvudmän och förtroendevalda spelar roll
En viktig grupp att påverka är våra förtroendevalda. Vi måste aktiv visa vilka fördelar digitalisering har för lärandet. Därför har huvudmän och rektorer ett stort ansvar att sätta upp direktiv om hur digitaliseringen ska genomföras för att driva utvecklingen framåt mot nya mål.

Skolledning och rektorer måste också ta tillvara lärare som brinner för skolutveckling, gärna i delad tjänst, för att kunna driva utvecklingsprojekt centralt i team med olika ansvarsområden. Det finns inte tid och resurser i dag för lärare att ta del av det digitala flödet och veta hur man använder nya digitala läromedel.

Det måste också frigöras tid för alla lärare att ta del av projekt som pågår, få tid att pröva och utvärdera. Viktigt då med en övergripande strategi för utbildningsinsatser för lärare och rektorer. Skolledningen har även en viktig roll i att skapa samarbetsformer med lärarutbildningarna runt kommunens IT-satsningar i skolan. De nyutexaminerade lärarna måste vara väl förberedda att möta det digitaliserade klassrummet och vara medvetna om hur lärarrollen kan förändras.

Drivkrafter
Drivkraften har hela tiden funnits hos mig och finns fortfarande. Dels för att fortsätta sprida kunskapen genom att föreläsa om vikten av att tidigt knäcka läskoden men också hur man jobbar språkutvecklande från förskola till årkurs 6. Jag är så tacksam för att ha arbetat i en kommun som varit i framkant när det gäller satsningar att utveckla IT och lärande och samtidigt tagit vara på de pedagoger som hade ett brinnande intresse av att utveckla och förändra undervisningen. Nu är jag även sedan ett par år med som rådgivare när min son fortsätter att utveckla mitt arbetssätt till en digital tjänst för lärare och elever. 

Text: Mona Wiklander

Lästips
Att skriva sig till läsning, erfarenheter och analyser av det digitaliserade klassrummet, Eva Hultin (red.), Maria Westman (red.), Gleerups (2014).
Att skriva sig till läsning – Handbok för åk 1-3, Liselotte Sjödin och Mona Wiklander, Gleerups (2015).
Kattalo, en digital tjänst för tidig språkutveckling

Guldäpplets jubileumsbok, del 2: Framtid