Undervisningen i skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det betyder att skolor och lärare måste arbeta med att finna och tydliggöra det kunskapsunderlag som undervisningen bygger på. Eftersom beprövad erfarenhet definitionsmässigt är gemensam måste arbetet organiseras som kollegial utveckling.
Av Åke Grönlund, professor i informatik vid Örebro universitet. Mottog Guldäpplets Jubileumsutmärkelse 2021 i kategorin Nationella forskare med direkt betydelse för lärarna
Artikeln är en del i Guldäpplets jubileumsbok, del 2: Framtid. Med bidrag från lärare och ledare, forskare och innovatörer ger den perspektiv på lärares professionsutveckling och på digital skolutveckling.
För att kollegiala utvecklingsprocesser ska vara meningsfulla för skolor och lärare krävs att man kan se resultat; att utvecklingsarbetet leder till förändring. Förändring innebär allt oftare att digitala system måste utvecklas, inköpas eller anpassas. I en alltmer digital skola behöver därför den beprövade erfarenheten också tolkas i termer av teknikanvändning eftersom pedagogikens behov ska ligga till grund för inköp och organisation av digitala gemensamma system och digitalt undervisningsmaterial.
Det handlar inte bara om undervisningsmaterial utan också om elevutrustningar och gemensamma system som lärplattformar, ”klassrumssystem”, kommunikationssystem, arkivsystem med mera. Både undervisning, lärande och redovisning av lärande är starkt kopplat till digitala system och de digitala systemen är alltmer kopplade till varandra. För att kunna förändra arbetsprocesser måste ofta också digitala system förändras.
Om tekniken ska anpassas till pedagogiken, och inte tvärtom, måste därför pedagogisk utveckling bli mer gemensam.
”Kollegial utveckling” räcker inte, det krävs också kollegialt grundade beslutsprocesser organiserade på ett sådant sätt att pedagogernas professionalitet får inflytande över inköp och strategiska beslut. Teknikinköp och teknikorganisation kan inte bara beslutas utifrån teknikens kostnad, de måste också motiveras utifrån kunskapens värde.
Den pedagogiska friheten, så viktig för undervisningens oberoende och professionens utveckling, blir därför inte i första hand en individuell fråga utan en gemensam. Ensam är inte stark. Bara tillsammans kan forskning och beprövad erfarenhet visa kunskapens värde.
Den goda nyheten är att skolan har digitaliseringsstrategin i ryggen; undervisningen ska vila på vetenskaplig grund. En lite tråkigare nyhet är att utvecklingsprocesser blir långsammare när sammanhangen blir större.
Beslutsprocesser om läromedel
Ett exempel: Läromedel har traditionellt köpts in på skolnivå och valet har gjorts av ämneslärarna på varje skola. Några få personer. Digitala läromedel säljs som användningslicenser där man ofta kan få betydande mängdrabatt vilket gör det attraktivt att köpa in dem i stor mängd på huvudmannanivå. Det är förstås inte önskvärt att skolhuvudmannen dikterar vilka läromedel som ska användas, men det är lätt att tänka sig organiserade samarbeten där skolor och lärare kan skriva ”önskelistor” och skolhuvudmannen, eller flera små huvudmän i samarbete, kan göra inköp av större volymer utifrån sådana listor utan att lägga sig i valen.
Men det handlar ju inte bara om pengarna. Digitala system måste också granskas för överensstämmelse med GDPR och Schrems II-domen. För detta har huvudmannen det formella ansvaret. Det är också en i praktiken omöjlig uppgift för varje enskild lärare. Det finns också andra krav, exempelvis likvärdighet, säkerhet och kompatibilitet, som kan leda till att huvudmannen behöver granska systemen. Kravet på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet leder också till att även externa erfarenheter kan påverka.
Sådana krav leder till att processer för att välja läromedel blir mer tidskrävande. Beslutsprocesserna kan inte längre genomföras enskilt på varje skola.
Däremot äventyras inte pedagogernas valfrihet. Den kanske till och med blir större i ett ”önskelistesystem” som ger större ekonomiska möjligheter, och därmed tillgång till ett större utbud, och inte nödvändigtvis kräver att alla SO-lärare på en skola kommer överens. Men gemensamma beslut måste fattas i en större krets än den enskilda skolan, och detta på ett sätt som accepteras av alla inblandade.
Det handlar inte bara om att köpa geografiböcker. Digitala läromedel och lärverktyg hänger alltmer ihop med både varandra och med administrativa system eftersom lärande också ska bedömas och rapporteras. Resultaten ska också analyseras, och för även lärare och skolor ska kunna dra nytta av analysmöjligheterna för att utveckla sitt arbete måste de få tillgång till analysverktygen. Det finns olika tekniska möjligheter att göra detta, men alla innebär att olika tekniska system måste kunna kommunicera med varandra.
Kollegiala beslutsprocesser
I dag har huvudmännen centraliserat hantering av både hårdvara, som elevutrustningar, och gemensamma system, som LMS. Ökande krav på standardisering, rationalisering, uppföljning, redovisning, integritetsskydd, och likvärdighet kommer att medföra att denna utveckling alltmer utsträcks till att också gälla informationsinfrastrukturen, alltså de datorprogram som hanterar den information som skolan producerar och använder.
I en alltmer komplicerad, och alltmer reglerad, digital värld blir beslutsprocesser mer komplicerade. Det krävs såväl teknisk och juridisk kompetens som pedagogisk. Eftersom beprövad erfarenhet ska ligga till grund för utvecklingen måste det finnas kollegialt förankrade beslutsprocesser. Det måste bli något av idéerna. Och eftersom likvärdighet blir ett allt viktigare perspektiv på skolan finns också där ett tryck att sprida goda idéer. Det kan bli svårt att låta dem stanna på skolan där innovationen gjordes.
En del skolhuvudmän har redan i dag välutvecklade processer för förändringsarbete där man systematiskt testar och utvärderar idéer i mindre skala i verksamheten innan man genomför större förändringar. På detta sätt kan man samordna det kollegiala utvecklingsarbetet med processer för att förändra arbetssätt och därmed få ett tydligt underlag för upphandling av teknik.
I kollegialt förankrade beslutsprocesser spelar ledare inom verksamheten, såsom förstelärare, it-pedagoger och utvecklingsledare, en viktig roll. Det är viktigt att sådana roller inte begränsas till den enskilda skolan utan att utvecklingsarbete centralt och lokalt drivs i samverkan.
Text: Åke Grönlund
Lästips
Det digitala lärandets möjligheter – Att leda den digitala skolan, av Åke Grönlund, Matilda Wiklund, (2018) Gleerups Utbildning
Praktisk vetenskapsteori för lärare, av Åke Grönlund, Anna-Lena Kempe, Matilda Wiklund, (2021) Gleerups Utbildning