Vid en övergripande beskrivning över hur arbetet med skolans digitalisering utvecklas kan man börja med att visa hur enskilda pionjärer började experimentera med datorer och så småningom med modem och internetuppkopplingar. I början av 2000-talet var det ganska många lärare som prövade sig fram, på egen hand eller efter kompetensutveckling via ITiS och senare PiM. Vissa huvudmän var mer intresserade och jobbade mer systematiskt än andra. Det dröjde ytterligare några år innan det blev vanligt att ta ett helhetsgrepp över hela skolorganisationen, men även detta skedde i ökande utsträckning.
Jan Hylén, utbildningsanalytiker. Mottagare av Guldäpplets Jubileumsutmärkelse 2021 i kategorin Fristående nationella aktörer, föreläsare, författare.
Artikeln är en del i Guldäpplets jubileumsbok, del 2: Framtid. Med bidrag från lärare och ledare, forskare och innovatörer ger den perspektiv på lärares professionsutveckling och på digital skolutveckling.
Nu har vi haft en situation i ett antal år där de allra flesta ser att om en huvudman ska lyckas med egna ambitioner och med att stötta sina lärare i deras målmedvetna strävan att utveckla sin undervisning med hjälp av digitala verktyg, så måste man arbeta systematiskt, långsiktigt och med organisatoriska medel. Intresset för kvalitetsutmärkelsen Guldtrappan1 både bland huvudmän och omkringliggande organisationer visar att denna insikt nu är allmänt spridd.
Men fortfarande jobbar de flesta huvudmän på egen hand med sitt utvecklingsarbete. Detta har bland annat sin bakgrund i att det först var 2017 som vi fick en nationell strategi för skolans digitalisering, att handlingsplanen #Skoldigiplan kommer först 2019 och att det är först 2020 som Skolverket får sektorsansvaret för frågor runt skolans digitalisering. Med denna nationella samling finns det nu större möjligheter för huvudmän att lära av varandra och att kunna få till en utveckling som är både bred och systematisk.
Gemensamma insatser
En viktig komponent som saknas för att vi ska kunna få till stånd en gemensam utvecklingsprocess är att vi pratar samma språk. Vi behöver en gemensam vokabulär, definitioner av centrala begrepp och i längden överenskommelser om vad som är kvalitativt god digitalisering och hur detta kan utvärderas och till slut kanske mätas.
Det har påbörjats ett lovvärt arbete med att främja interoperabilitet och därmed möjliggöra ett säkert och effektivt informationsutbyte inom och mellan huvudmän samt till andra aktörer som myndigheter inom ramen för FFIS – forum för informationsstandardisering i skolväsendet, som leds av Skolverket och samlar centrala aktörer som SKR, Swedish EdTech Industry och RISE2. Ytterligare konkreta steg tas i arbetet med att utveckla standarder så att data och information kan flöda smidigt mellan olika tekniska system inom flera informationsområden i skolan, allt från skoladministration till schemaläggning, tjänstefördelning, närvaro- och betygshantering, genomförs inom ramen för SIS arbetsgrupp TK4503. I november 2020 startade också ett nationellt arbete med att se över och ta fram standarder för beställning och leverans av digitala läromedel och lärresurser.
Detta är mycket välkomna och oerhört viktiga steg för skolans digitala utveckling och de underlättar ett arbete som skulle kunna ytterligare underlätta och påskynda den digitala verksamhetsutvecklingen.
Nästa steg
Ska vi komma vidare i ett systematiskt utvecklingsarbete så måste vi bli bättre på att ta vara på varandras erfarenheter och idéer vad gäller skolans digitalisering. För att göra detta behöver vi utveckla vårt gemensamma språk, våra definitioner och på sikt skapa en gemensam faktabas. Att en sådan gemensam förståelse och språklig enighet tidigare har saknats blir tydligt när Skolverket nu börjar gå ut med information om den infrastruktur som en huvudman behöver för att kunna genomföra digitala nationella prov⁴. I texterna behöver verket slå fast vad en ”digital enhet” är, vilka webbläsare som kommer att stödjas, vad som krävs av skolan i form av internetuppkoppling, med mera – det vill säga ytterst grundläggande begrepp. Det är första gången detta sker i svensk skola. Samma brist på ett gemensamt språk kommer till uttryck när verket utvecklat, och nu förnyar, kompetensutvecklingsmodulerna runt ”Leda digitalisering”⁵.
Skolverkets arbete är en god grund men behöver tas ett steg vidare för att vi ska få en mer utvecklad gemensam referensram och därmed tydligare kunna fastställa vilka typer av utvecklingsinsatser som fungerar, varför, vilka arbetsinsatser de kräver, hur mycket de kostar och så vidare.
Ett föredöme skulle kunna vara det amerikanska projektet the EdTech Genome Project⁶ som syftar till att skapa en gemensam (amerikansk) referensram med överenskomna variabler och definitioner. Det är ett ambitiöst projekt som samlar både forskare och praktiker. Tanken är att utifrån en gemensam referensram med tio variabler börja samla in så mycket fakta som möjligt. Utifrån denna stabila referensram eller kontext så rapporterar en stor mängd användare sina (positiva och negativa) erfarenheter, vilka i sin tur utgör grunden för djupare studier av vad som funkar och inte.
De tio kontextuella variablerna i the EdTech Genome Project är:
1. En gemensam vision för digitalt lärande och undervisning
2. Metoder och processer för att utvärdera, välja och upphandla teknik
3. Lärares makt och möjlighet att forma sitt arbete och använda de verktyg de vill
4. Infrastruktur som sänker trösklarna för att införa och skala upp användning av ny teknik
5. Kvalitetssäkrade metoder för införande av system och processer, inklusive uppföljning av införandet
6. Gemensam kultur och gemensamma värderingar för att uppfylla lärandevisionen
7. Lärares attityder och pedagogiskt digitala kompetens
8. Strategiskt stöd, från skolledningen till lärare men också från huvudmannen till skolledningen
9. Fortlöpande kompetensutveckling
10. Mängden konkurrerande prioriteringar
Jag säger inte att just dessa variabler är de rätta för oss, men vi i Sverige skulle kunna skapa en liknande gemensam referensram. Det som krävs är samma typ av insats som i det pågående standardiseringsarbetet, nämligen arbetstid från kunniga och engagerade människor. En viss grundfinansiering skulle sannolikt behövas för att kunna engagera några forskare, men huvuddelen av arbetet skulle sannolikt kunna genomföras av skolans huvudmän. Det är till och med sannolikt att ett sådant projekt skulle kunna genomföras som en gemensam nordisk insats – större skillnader är det sannolikt inte mellan våra nordiska skolsystem i regulatoriska, organisatoriska och finansiella frågor.
Arbetsinsatsen kan ses som en långsiktig investering – om vi avsätter tid till detta arbete nu, så kommer vi spara enormt mycket tid för alla huvudmän som sedan kan använda detta ramverk, Det skapar dessutom en fantastisk grund av användbar information för framtida forsknings- och utvecklingsarbete.
Text: Jan Hylén
Foto: Istockphoto
Referenser
1. Kvalitetsutmärkelsen Guldtrappan
2. Forum för informationsstandardisering i skolväsendet, Skolverkets webbplats
3. Informationshantering inom utbildningssektorn, SIS TK 450, SIS webbplats
4. Tekniska förutsättningar för skolorna att kunna genomföra digitala nationella prov, Skolverkets webbplats
5. Leda digitalisering, Lärportalen, Skolverket
6. The Edtech Genome Project Report, 2021 (PDF), EdTech Evidence Exchange