Frågor om hur informationsteknikens landvinningar ska integreras med skola, undervisning, lärande och utbildning mer generellt restes redan under slutet av 1950-talet. Programmerad undervisning och computer assisted instruction (CAI) var tidiga exempel på sådana ansträngningar och arbetet vägleddes av förhoppningar om att kunna individualisera undervisning och komplettera, och kanske till och med reducera, behovet av lärarinsatser. Tänkandet styrdes av idén att tekniken skulle ”förbättra” och ”effektivisera” undervisningen.
Roger Säljö, professor vid Göteborgs universitet, forskningsledare för forskningsmiljön Lärande, interaktion och medierad kommunikation i det moderna samhället, LinCS, 2006-2018. Mottog Guldäpplets Jubileumsutmärkelse 2021 i kategorin Nationella forskare med direkt betydelse för lärarna
Artikeln är en del i Guldäpplets jubileumsbok, del 2: Framtid. Med bidrag från lärare och ledare, forskare och innovatörer ger den perspektiv på lärares professionsutveckling och på digital skolutveckling.
Vad som hände sedan var dock att det visade sig att den digitala tekniken skulle komma att bli en bärande del i den dynamik som förändrade många samhällsfunktioner och stora delar av vår vardag. Ett centralt inslag i dessa samhällsförändringar är utvecklingen av och den allmänna tillgängligheten av internet (under mitten och andra halvan av 1990-talet), men också den alltmer mobila tekniken med smarta telefoner, digitala plattor, kontinuerlig uppkoppling utgör andra aspekter av de snabba förändringar vi sett. Samtidigt har vi också sett en kunskapsutveckling som varit dramatisk, globalisering och en rad andra samhällsförändringar. Med andra ord, tekniken gav inte bara nya förutsättningar för skola och utbildning, den gav oss ett annorlunda samhälle.
Alla dessa faktorer samverkar och alla påverkar också förutsättningar för skola, utbildning och lärande. De antaganden som många gjorde om att betydelsen av traditionell, platsförlagd utbildning med lärare och elever på samma plats skulle minska har inte uppfyllts. Tvärtom, aldrig har så många deltagit i utbildning som nu (från förskola till universitet), och detta gäller över hela världen (med vissa, mycket lokala, undantag).
I många europeiska länder deltar nu 50 procent av en årskull i högre utbildning, förskolan byggs ut i många länder och en växande del av befolkningen genomgår upper-secondary education (gymnasium). Behovet av lärare har inte minskat utan snarare ökat. Life-long och life-wide utbildning, inte sällan i hybrida former, sprider sig som en funktion av hur arbetsliv och vardag omvandlas och där är den digitala tekniken den tydligaste förändringsfaktorn. Vi lever nu i ett utbildningssamhälle, där mer än 35 procent av alla arbetstimmar genomförs inom utbildning (om man räknar elevers tid i skola och utbildning som arbete, men om man exkluderar barn i förskolan (som inte är elever utan barn).
Leva digitala liv
En aspekt av dessa samhällsförändringar är att vi numera lever digitala liv. Vi arbetar, lär, läser, skriver, betalar räkningar, konsumerar [varor och tjänster], upprätthåller sociala relationer och ägnar oss åt allehanda andra aktiviteter i digitala miljöer. Det går ofta inte längre att hålla isär vad vi gör IRL och på nätet, det finns en digital del av de flesta aktiviteter. Denna utveckling illustreras också väl av de årliga undersökningar som Internetstiftelsen och Statens medieråd genomför. Alla åldersgrupper lever alltmer digitala liv. Redan i ettårsåldern är unga aktiva på internet genom att se på video, lyssna på musik mm, och när man kommer till skolåldern är det övervägande flertalet vana brukare.
En intressant iakttagelse här är att när brukarundersökningar genomfördes fram till omkring 2015, använde man måttet tre timmars internetanvändande per dag för att beteckna personer som ”storkonsumenter.” Kategorin har nu förlorat sin mening eftersom de flesta av oss är storkonsumenter om vi lägger ihop arbete, skola och fritid. På bara några år efter den mobila teknikens genombrott kunde man se denna förändring.
Den utveckling vi sett har vissa likheter med hur massmedier (tidningar, böcker, radio, tv) slog igenom under 1800-talet och början/mitten av 1900-talet. Människors kunskaper och erfarenheter och deras tillgång till information byggde i allt större omfattning på mediebruk. Digitaliseringen har dock gått mycket snabbare och konsekvenserna för våra dagliga liv har varit/är än mer tydliga än effekterna av de traditionella medierna.
Att hantera förändring
För utbildningens del utlöser dessa förändringar två reaktioner. En argumentation bygger på krav på förbud och begränsningar (en inställning som exempelvis uttrycktes på 1970-talet när det gällde användning av miniräknare i undervisning och som under senare år handlat om att förbjuda mobiltelefoner i klassrummet). En alternativ argumentation innebär att man försöker integrera digitala redskap i undervisning och använda dem som delar av de resurser man behöver för att nå olika utbildningsmål som handlar om att söka/bearbeta/presentera information, lösa problem med mera i digitala omgivningar.
Att det blir en sådan kluvenhet i inställningar är inte så egendomligt. Faktum är att redan i det antika Grekland var filosofer motståndare till sin tids mediala innovation – skriftspråket – som man ansåg skulle försämra människors minne och deras förmåga att argumentera och tänka.
Men det finns ingen väg tillbaka. Digitaliseringen penetrerar alltmer av vad vi gör. En intressant aspekt för Sveriges (och flera andra länders) del, som är väl värd att lägga märke till, är att det tycks finnas en bred acceptans i befolkningen av denna utveckling. En indikator på detta är att forskningen visar att det är i hemmen barnen möter den digitala tekniken i form av plattor och smarta mobiler, ofta redan i ettårsåldern. När barnen kommer till förskolan har de redan vant sig vid ”plattan” och en del av vad den gör möjligt. När de kommer till förskoleklassen och ”ettan” är de redan vana användare och vet en hel del om hur man kan ta reda på vad man behöver veta. Plattan blir också en miljö där man på sin fritid lär sig umgås med bokstäver, siffror och andra symboliska uttryckssätt. Digitaliseringen av skola och utbildning sker inte enbart genom politiska beslut och läroplaner, eleverna digitaliserar den genom att agera så som de vant sig vid i sin vardag utanför skolan.
Text: Roger Säljö
Lästips
The Flight of a Butterfly or the Path of a Bullet? Using Technology to Transform Teaching and Learning, av Larry Cuban. Harvard Education Press (2018).
Lärande en introduktion till perspektiv och metaforer, av Roger Säljö. Gleerups (2021). (2:a utgåvan).