Parksurr är ett långsiktigt initiativ där Östermalmsskolans elever engagerar sig i att öka den biologiska mångfalden i Gustav Adolfs park som ligger intill skolan. Alla elever, från förskoleklass till årskurs 6, bidrar med att odla fröer som planteras ut på skolgården och i parken.
Som lärare är mitt mål att skapa en undervisning där varje elev känner att deras arbete har en verklig betydelse. För mig handlar det inte bara om att förmedla kunskap, utan om att inspirera eleverna till att använda sitt lärande för att påverka sin omvärld. Man kallar detta för meningsfullt lärande – där eleverna kan koppla syftet med undervisningen till något som är högst aktuellt i det samhälle som de lever i.
Av Mirjam Facchini Jacobsson, mellanstadielärare och undervisar i engelska, svenska och teknik, förstelärare i hållbarhet och AI på Östermalmsskolan i Stockholm.
Guldäpplenominerad 2024.
Artikeln är en del i Guldäpplets antologi – Rika lärmiljöer. Med bidrag från lärare och forskare speglar den hur lärmiljöerna har förändrats och berikats explosionsartat på senare år – och hur de skapar bättre förutsättningar för elever och deras lärande.
Reflektions- och samtalsfrågor till artikeln
När jag själv gick i skolan kommer jag ihåg att ett uttryck som ofta användes av lärare var: ”Vi lär oss för livet, inte bara för skolan.” Som tioåring hade jag svårt att förstå innebörden, men jag minns att lärandet kändes roligare när vi fick arbeta med projekt som var mer hands-on och kopplade till vår vardag. Med åren har jag insett att det som verkligen fastnade från min egen skolgång var just de tillfällen då vi gjorde något som hade en direkt påverkan på samhället.
Vi satte upp en pjäs för att samla in pengar till en skola i ett utsatt område i Thailand. Vi gick ut och plockade skräp för att bidra till miljön. Visst, summan vi samlade in var liten, och skräpplockningen kanske inte förändrade världen – men att vi agerade, att vi gjorde något, skapade en känsla av delaktighet, mening och stolthet. Det gav mersmak att fortsätta göra gott.
När jag själv blev lärare var detta något jag ville föra vidare till mina elever: att ge dem känslan av att de kan påverka. Som lärare har vi en viktig roll i att guida våra elever från hopplöshet till handlingskraft, genom att ge dem verktyg att förstå, analysera och påverka sin omvärld.
Många barn och unga i dag upplever en djup oro inför världens utmaningar, särskilt klimatförändringarna. En omfattande internationell studie med 10 000 unga i åldern 16 till 25 år visar att åtta av tio känner oro för klimatet, och nästan hälften upplever att denna oro påverkar deras vardag negativt (Hickman et al., 2021). Dessutom känner över hälften sig svikna av sina regeringar, och tre fjärdedelar är rädda för framtiden. En rapport från Folk–
hälsomyndigheten (2022) visar att unga uttrycker känslor av ångest, rädsla och förtvivlan inför klimatförändringarna, vilket i vissa fall leder till hopplöshet och en känsla av maktlöshet.
Samtidigt pekar forskning på att denna oro kan omvandlas till handling och engagemang om unga får rätt stöd och verktyg (Folkhälsomyndigheten, 2022). Det är här skolan har en avgörande roll. Vi måste gå bortom att enbart förmedla kunskap – vi lär oss för livet, inte bara för skolan. När elever får arbeta med autentiska frågor och se hur de kan bidra till en positiv förändring, skapas en djupare förståelse och en känsla av meningsfullhet.
I mitt klassrum ser jag detta tydligt när vi exempelvis arbetar med att belysa kvinnors situation i Afghanistan genom filmprojekt, när eleverna skapar hållbara städer i Minecraft eller när vi genom skolprojektet Parksurr bidrar till att öka den biologiska mångfalden i vår älskade Gustav Adolfs park genom olika konkreta handlingar där de får insikt om att de faktiskt kan påverka sin närmiljö.
För att verkligen göra skillnad krävs mer än bara kunskap – vi måste ta klivet från sympati till empati. För mig är det viktigaste att eleverna utvecklar en genuin medmänsklighet. Det är först när vi ser världen genom någon annans ögon och agerar därefter som vi kan skapa verklig förändring. Som forskning visar (Forskning.se, 2024) kan forum där unga får uttrycka sin oro och delta i meningsfulla aktiviteter minska känslan av maktlöshet och istället ge dem hopp och handlingskraft. Skolan kan och ska vara en plats där vi tillsammans bygger den framtid vi vill se – en framtid där varje elev känner att de inte bara är åskådare, utan aktiva förändringsskapare.
Jag arbetar med att koppla undervisningen till globala målen och hållbarhet, vilket ger eleverna en förståelse för sin roll i ett större sammanhang. Digitala verktyg är en naturlig del av denna process, inte som ett mål i sig, utan som ett medel för att skapa engagemang, kreativitet och samarbete.
Differentierad undervisning och digitala resurser
Som lärare strävar jag efter att se varje elevs styrkor och skapa en lärmiljö där alla känner att de har något att bidra med. Genom att kombinera digitala och analoga arbetssätt kan jag anpassa undervisningen efter elevernas olika förutsättningar och lärstilar. Vi arbetar ofta kollaborativt i grupper där alla får en naturlig och viktig roll genom att fokusera på sina styrkor. Detta gör att eleverna känner sig inkluderade och värdefulla i sin inlärningsprocess.
I mitt klassrum används digitala lärverktyg endast när de verkligen tillför ett mervärde. Om det digitala bidrar till ett djupare, mer inkluderande och engagerande lärande – då används det. Annars kan en bok eller ett samtal vara minst lika kraftfullt. Denna medvetna balans skapar en dynamisk undervisning där eleverna lär sig att använda verktyg för att lösa problem, uttrycka sig kreativt och förstå komplexa sammanhang.
Exempel:
Parksurr – ett skolprojekt för biologisk mångfald och hållbarhet
Ett projekt som ligger mig varmt om hjärtat är Parksurr som är ett skolövergripande projekt som vi nu genomför för fjärde året i rad. Det är ett långsiktigt initiativ där våra elever på olika sätt engagerar sig i att öka den biologiska mångfalden i Gustav Adolfs park som ligger intill skolan. Där syftet blir att alla elever ska förstå att de kan, genom handlingar, påverka sin närmiljö.
Varje år får alla klasser, från förskoleklass till årskurs 6, fröer som de sår i klassrummen. Varje årskurs har fria tyglar att inkludera åldersadekvata tillvägagångssätt att lära sig om ekosystem, inhemska arter och människans påverkan av naturen med mera. Den 22 maj, på Biologiska mångfaldens dag, har vi en parkfest, då planterar vi tillsammans ut allt som odlats i våra planteringslådor på skolgården och i parken. Vi bjuder även in alla grannar till parken för gratis kaffe och bjuder även på livemusik från en orkester. Vi har olika aktiviteter där vi visar hur vi jobbat med projektet. Genom åren har projektet vuxit och inkluderar nu en mängd aktiviteter: eleverna har byggt insektshotell, skapat informationsfilmer, spridit gräsfrön på slitna gräsytor, konstruerat bevattningssystem och lärt sig att ta ansvar för och vårda den gemensamma miljön, skräpplockardagar och ett nära samarbete med Fältlabbet (Stockholms stads mobila fältlabb).
En uppskattad del av projektet är när jag förvandlas till karaktären ”Burr” – en fältbiolog – som tillsammans med kollegan ”Kurr” (och i år med en liten humla som maskot) besöker de yngre klasserna för att prata om pollinatörer och hur vi kan bli parkens väktare. Alla klasser får också ett uppdrag att dokumentera fröernas tillväxt på något sätt – genom mätningar, bilder, statistik, växtdagböcker eller illustrationer. Denna dokumentation ställs sedan ut för att synliggöra det gemensamma arbetet.
Parksurr är ett exempel på hur man kan arbeta ämnesövergripande och samtidigt skapa konkret förståelse för hållbar utveckling, ansvarstagande och delaktighet. Eleverna får känna att deras arbete faktiskt gör skillnad – att de är med och bygger en framtid där både naturen och vi människor kan blomstra tillsammans.
En rik lärmiljö – när analoga och digitala världar möts
Vid första anblick kan skolprojektet Parksurr uppfattas som ett traditionellt, analogt hållbarhetsprojekt. Men i verkligheten är det ett exempel på en rik och dynamisk lärmiljö där digitala verktyg spelar en avgörande roll för att fördjupa elevernas förståelse för klimat, hållbarhet och samhällspåverkan. Som lärare är det min uppgift att skapa sådana miljöer där elevernas lärande förankras i verkligheten – både den lokala och den globala – och där deras kunskap får mening genom handling.
I Parksurr har mina elever byggt insektshotell, anlagt planteringslådor, skapat bevattningssystem och återställt parkens gräsmattor. Men parallellt har vi använt digitala verktyg och tillvägagångssätt för att förstärka och fördjupa processen.
Ett exempel är hur vi har arbetat med att skapa hållbara städer i Minecraft Education Edition. Här har eleverna byggt framtidens Stockholm – en utopisk, hållbar stad med lösningar för transporter, energi, återvinning och biologisk mångfald. Genom gamification – spelbaserat lärande – har eleverna kunnat visualisera komplexa samband, testa idéer, ompröva lösningar och konkretisera hållbarhetsprinciper. Forskning visar att spelifiering inom undervisning kan bidra till ökad motivation, förbättrad förståelse av system och sammanhang samt utveckling av problemlösningsförmåga (Gee, 2007; Hamari et al., 2016).
Vi har också arbetat med hydroponisk odling inomhus, där eleverna odlat gurkplantor utan jord. De har fått spela rollen som pollinatörer och har fört statistik på tillväxt och pollinering. Detta har inte bara skapat förståelse för ekosystem och växtbiologi, utan också för teknik och dataanalys. Genom att dokumentera tillväxten digitalt varje vecka och arbeta med statistik och visualisering har vi kopplat ihop biologi, teknik och matematik.
I svenska har eleverna skrivit argumenterande texter om vikten av biologisk mångfald, där de med fakta och digitala källor försvarat varför vi inte bör klippa ner allt gräs i parker och skolgårdar. Vi har även skapat informationsfilmer med hjälp av iMovie och dokumenterat vårt arbete för att sprida kunskap till andra – en kombination av digital produktion, källkritik och autentiskt syfte.
Internationella samarbeten är en annan viktig del. Genom projekt som Climate Action Project och Coding for Climate har vi samarbetat med skolor över hela världen via digitala plattformar, digitala möten och delade dokument. Vi har berättat om våra initiativ, lyssnat på andra länders utmaningar och lärt oss att vårt lokala arbete är en del av något större. Denna globala kontakt bidrar till ett transnationellt lärande där empati, förståelse och samarbetsförmåga utvecklas i praktiken – något som Selander (2020) lyfter som centralt i skapandet av meningsfulla, multimodala lärmiljöer.
I Coding for Climate har vi dessutom använt Micro:bits för att bland annat skapat sensorer som mäter fukthalten i jorden. Eleverna har utvecklat lösningar för bevattning och vattenbesparing genom att programmera egna system och samla regnvatten – en kombination av datalogiskt tänkande, digitalt skapande och hållbar utveckling. Här sker en tydlig koppling till teknikämnets syfte, men också till elevernas vardagliga erfarenheter och en framtidstro där de ser sig själva som aktiva problemlösare.
Vi har också använt macrolinser och iPads för att undersöka växtdelar på mikronivå, vilket fördjupat elevernas förståelse för växters anatomi och taxonomi. Genom digital förstoring och fotografering har eleverna fått möjlighet att dokumentera och kommunicera sitt lärande på nya sätt.
Allt detta sammantaget visar på hur ett projekt som vid första anblick är praktiskt och analogt i själva verket blir en rik och inkluderande lärmiljö tack vare det digitala. De digitala verktygen är inte ett mål i sig, utan ett medel för att nå ett djupare lärande – ett lärande som är tvärvetenskapligt, kreativt, verklighetsförankrat och meningsfullt.
Digitala projekt och globala samarbeten – funkar i alla ämnen
En röd tråd i min undervisning är att koppla skolarbetet till verkliga, globala frågor. Genom internationella samarbeten och digitala projekt får eleverna en bredare förståelse för världen och deras egen roll i den. Exempel på detta är:
• Bygga hållbara städer i Minecraft Education som sedan presenteras i en film i iMovie.
• Skapa och programmera samhällsnyttiga robotar för de globala målen i Scratch.
• Delta i Climate Action Project där vi via film, sång och digitala möten utbyter idéer med elever från andra länder om hållbar utveckling.
• Designa superhjältar kopplade till de globala målen i Keynote och skapa kortfilmer om deras uppdrag.
Det digitala är här ett verktyg, inte ett mål i sig. Genom att använda teknik på ett medvetet sätt blir lärandet mer dynamiskt och engagerande, samtidigt som det hjälper eleverna att utveckla viktiga framtidskompetenser såsom kreativitet, samarbete och kritiskt tänkande.
Jag undervisar i engelska, svenska och teknik – ämnen där det kanske inte alltid är självklart att man arbetar med hållbarhetsprojekt som Parksurr. Men just det tvärvetenskapliga ger en styrka: när vi använder engelskan i internationella samarbeten som Climate Action, blir språket ett verkligt kommunikationsverktyg – inte bara ett ämne i skolan. Vi tränar språket i autentiska situationer, med ett gemensamt mål, vilket skapar både motivation och sammanhang.
Teknikämnet ger sig självt, men även svenskan är enkel att koppla till meningsfullhet och vår omvärld. När vi exempelvis läst boken Den osynliga flickan och arbetat med kvinnors situation i Afghanistan, har vi i stället för en traditionell recension skapat filmprojekt som uttrycker vad i berättelsen som berörde eleverna mest. Här integreras de globala målen på ett naturligt sätt, samtidigt som eleverna utvecklar sitt språk, sin analysförmåga och sin förståelse för mänskliga rättigheter. Det är just i denna växelverkan – mellan ämnen, mellan analogt och digitalt, mellan lokalt och globalt – som det verkligt meningsfulla lärandet uppstår.
Vikten av planering, samarbete och struktur – att bygga en hållbar undervisningsprocess
För att ett projektbaserat arbetssätt ska ge det djupa, meningsfulla lärande vi eftersträvar krävs något som kanske ibland glöms bort: noggrann och tydlig planering. Bakom varje kreativ process, varje frihetskänsla i elevens arbete, ligger en struktur som är genomtänkt in i minsta detalj. För mig har det blivit tydligt att en hållbar undervisningsprocess börjar med en hållbar planering.
Det handlar om att sätta upp en tydlig tidsplan, som oftast – och helt naturligt – behöver justeras längs vägen. Det kräver också att man i god tid formulerar syfte, mål, delmål, arbetsformer och bedömningskriterier, så att både elever och kollegor vet vad som förväntas. En tydlig ram ger trygghet – både för elevernas lärande och för lärarens ledarskap.
En annan viktig lärdom är att man inte ska göra det ensam. Många gånger har jag märkt att det finns flera kollegor som vill vara delaktiga i projekt – men kanske inte vågat ta klivet eftersom det kan kännas stort eller krävande. Genom att jag bjuder in, ställer frågan och öppnar upp för samarbete, blir det ofta starten på något större. Och när fler ämnen inkluderas blir också meningsfullheten starkare och inlärningen mer förankrad. Vi stärker varandra – både pedagogiskt och praktiskt.
Nationella och internationella projekt, som Climate Action Project eller Coding for Climate, har gett oss inte bara inspiration, utan också ett tryggt stödnätverk och färdiga mallar och riktlinjer. Den typen av ramar gör det lättare att komma igång – och skapar en känsla av att man är en del av något större. Det ger både lärare och elever motivation, gemenskap och riktning.
Men för att eleverna ska kunna arbeta så här självständigt och meningsfullt krävs också något annat: struktur i elevens lärprocess. Att arbeta i grupp, samarbeta över ämnen, ta ansvar för egna delar och arbeta mot gemensamma mål – allt det är färdigheter som måste tränas. Vi pratar ofta om hur grupper fungerar, hur man fördelar arbete, hur man tar hänsyn till varandras styrkor och hur man löser konflikter.
Det finns inga ”quickfixes” här. Det handlar om att ge eleverna tid och verktyg för att lära sig hur man lär tillsammans. Det är först när eleverna får ta sig igenom de olika faserna i ett projekt – från idé och planering till genomförande, reflektion och delning – som de verkligen växer både i kunskap och ansvar.
Att våga släppa expertrollen – och växa tillsammans
En av de viktigaste insikterna jag själv gjort under mina år som lärare är att jag inte behöver – och inte kan – vara expert på allt, särskilt inte när det gäller digitala verktyg. Och det är helt okej. Vi lever i en tid där tekniken utvecklas snabbt, där nya appar och plattformar ständigt dyker upp. För mig handlar det därför inte om vilket verktyg man använder, utan hur man använder det. Vilket lärande möjliggör det? Hur fördjupar det förståelsen? Hur gör det lärandet mer tillgängligt, kreativt eller meningsfullt?
Vi lärare måste våga släppa behovet av att kunna allt och istället kliva in i klassrummet med nyfikenhet och ödmjukhet. Vi är – precis som våra elever – i ett livslångt lärande. När vi tar rollen som vägledare snarare än expert, uppstår något väldigt fint i klassrummet. Det bygger relationer. Det bygger respekt – inte genom auktoritet, utan genom tillit, ömsesidighet och mod.
Jag kan utan problem erkänna att jag första gången vi använde Minecraft Education hade noll koll. Det var likadant när vi började arbeta med Scratch och Micro:bits. Men oj, vad jag har lärt mig – och oj, vad eleverna växer av att få vara experter ibland. Genom min vägledning, deras kunskap och vår gemensamma nyfikenhet har vi skapat ett lärande som inte bara bygger kunskap, utan också gemenskap.
Digitala arbetssätt gör också något annat – de synliggör elevers tänkande och lärande på sätt som traditionella metoder ibland missar. Genom en tankekarta i Freeform, en tidslinje i Keynote, ett inspelat muntligt resonemang i Showbie eller en gestaltande bild ritat på iPad under högläsning – kan jag som lärare följa, stötta och förstå elevernas process mycket tydligare. Det ger mig fler ingångar till deras lärande och fler möjligheter till formativ feedback.
Min övertygelse
Det är i mötet mellan elevernas engagemang, samhällets utmaningar och undervisningens möjligheter som framtidens skola formas. Genom att utgå från verkliga problem, globala perspektiv och digitala verktyg kan vi skapa undervisning som känns relevant – inte bara för idag, utan för livet. Det handlar inte om att undervisa för att fylla elever med kunskap, utan om att väcka en vilja att förstå, förändra och förbättra. Min undervisning bygger på en tro att alla elever kan och vill lära sig – så länge de får rätt förutsättningar. Genom att skapa en lärmiljö där meningsfullhet, digitalisering och globala frågor står i centrum vill jag inspirera mina elever att tro på sin egen förmåga att göra skillnad.
Skolan ska vara en plats där eleverna känner sig delaktiga, viktiga och där de får möjlighet att påverka sin framtid. När vi visar eleverna att deras röster räknas och att deras handlingar gör skillnad, bygger vi inte bara kunskap – vi bygger hopp. Och hopp är kanske den viktigaste resursen vi kan ge våra unga i en tid som denna. I klassrummet, i parken, i världen.
Från hopplöshet till handlingskraft
I en tid då många unga känner oro och hopplöshet inför framtiden, särskilt kopplat till klimatkrisen, har vi som lärare en unik möjlighet – och ett ansvar – att förvandla oro till handlingskraft. Genom att skapa meningsfulla, förankrade och kreativa lärmiljöer där eleverna får uppleva att deras röster, tankar och handlingar spelar roll, kan vi ge dem både hopp och verktyg att påverka sin omvärld.
Det kräver mod från oss lärare. Mod att samarbeta. Mod att släppa expertrollen. Mod att testa nytt. Men det är just där – i det gemensamma lärandet, i de autentiska projekten, i det digitala skapandet – som framtidens skola tar form.
Och kanske är det just där, i ett klassrum fyllt av surr från både bin och barn, i en park där tekniken möter naturen, i ett
digitalt möte med en klass i ett annat land – som vi på riktigt lär oss för livet, inte bara för skolan.
Text och foto: Mirjam Facchini Jacobsson
Reflektions- och samtalsfrågor
1. Hur kan undervisningen kopplas till globala mål och hållbar utveckling för att skapa meningsfullhet för eleverna?
Reflektera över vilka autentiska teman som kan ge eleverna en känsla av att deras lärande spelar roll – lokalt och globalt.
2. På vilka sätt kan digitala verktyg användas som medel för att fördjupa lärande, snarare än som ett mål i sig?
Diskutera exempel där digitala verktyg faktiskt förstärker, tillgängliggör eller visualiserar lärprocessen i klassrummet.
3. Hur kan tvärvetenskapliga arbetssätt och elevens styrkor bidra till inkluderande och kreativ undervisning?
Hur planerar vi för att alla elever, oavsett nivå, ska känna sig viktiga och delaktiga i större projekt eller temaarbeten?
Referenser och lästips
Folkhälsomyndigheten. (2022). Barn och ungas röster om klimat och psykisk hälsa. Stockholm: Folkhälsomyndigheten.
Forskning.se. (2024). Klimatångest kan ge kraft att förändra. Publicerad 21 november 2024.
Gee, J. P. (2007). What Video Games Have to Teach Us About Learning and Literacy. New York: Palgrave Macmillan.
Hamari, J., Koivisto, J., & Sarsa, H. (2016). Does Gamification Work? – A Literature Review of Empirical Studies on Gamification. Proceedings of the 47th Hawaii International Conference on System Sciences.
Hattie, J. (2009). Visible Learning: A Synthesis of Over 800 Meta-Analyses Relating to Achievement. London: Routledge.
Hickman, C., Marks, E., Pihkala, P., Clayton, S., Lewandowski, R. E., Mayall, E. E., Wray, B., Mellor, C., & van Susteren, L. (2021). Climate anxiety in children and young people and their beliefs about government responses to climate change: a global survey. The Lancet Planetary Health, 5(12), e863–e873.
Selander, S., & Kress, G. (2021). Design för lärande: Ett multimodalt perspektiv (3:e upplagan). Lund: Studentlitteratur.
Coding for Climate
Climate Action Project
Take Action Global