I en allt mer digitaliserad värld står samhället inför stora utmaningar när det gäller att skydda barn från sexuella övergrepp online. Här har både skola och förskola en avgörande roll – som trygg miljö, som kunskapsbärare och som den plats där barn kan få stöd att sätta ord på det som är svårt att berätta.
Av Caroline Engvall, författare (till bland annat brottsförebyggande bokserierna om Junior, Nollan och Alex), föreläsare och journalist specialiserad på sexualbrott mot barn på nätet. Mottagare av Guldäpplejuryns särskilda pris 2023.
Artikeln är en del i Guldäpplets antologi – Rika lärmiljöer. Med bidrag från lärare och forskare speglar den hur lärmiljöerna har förändrats och berikats explosionsartat på senare år – och hur de skapar bättre förutsättningar för elever och deras lärande.
Reflektions- och samtalsfrågor till artikeln
”Jag har trefat en som sejer grejer jag inte vill även om jag sejer sluta”.
Så skriver sjuåriga Sara till sin mamma en eftermiddag.
Tanken hade aldrig slagit varken sjuåriga Sara eller hennes föräldrar att den spelplattform där barn ska ha en trygg och rolig stund för underhållning och gemenskap kan förvandlas till ett rent helvete – men det ska snart Sara och nästan hundra andra barn mellan sju och fjorton år bli varse det.
Det tar nämligen inte många minuter från den första kontakten innan en man som låtsas vara en tolvårig tjej frågar Sara intima frågor.
Sara läser inte så bra än, men när hon förstår vad hennes nya kompis på Star stable frågar svarar hon nej.
Han frågar henne om hon skulle tycka att det var spännande och om hon skulle göra det om hon får saker. Sara svarar återigen nej. Hon vill inte. I hennes värld är det en jättekonstig fråga.
Personen som egentligen heter Anders skriver att han i stället ska chatta med någon som vågar göra det. Då blir Sara ledsen, hon vill inte göra sin nya vän besviken. Hon frågar om de inte kan spela Star Stable tillsammans i stället?
Anders skriver: ”Ok om ja får bestämma saker du ska göra då.”
Sara går med på det. Anders frågar om någon kan se henne. När Sara svarat ”mamma”, instruerar Anders Sara att ta ett täcke eller filt över sig så att hon kan göra saker utan att hennes mamma ser.
Sara skriver: ”Nej snella.”
Nätet suddar ut gränserna
Idag använder nästan alla barn 8–19 år (99 procent) internet dagligen. I lågstadiet använder 9 av 10 lågstadiebarn (97 procent) internet dagligen (Svenskarna och Internet, Internetstiftelsen, 2023).
De barn som drabbas av ett av nutidens vanligaste och samtidigt grövsta brott har fötts in i det digitala samhället där det inte finns någon skillnad på verklighet och internet. Där det som händer online är på riktigt. När nakenbilder och -filmer som de skickat av nyfikenhet, bekräftelse eller under hot sprids känner barnen en verklig oro, en verklig rädsla för hoten och påtaglig och reell skräck för att bli igenkända i den fysiska världen.
Övergreppen tar dessutom aldrig tar slut eftersom materialet kan delas med andra. Bilderna och filmerna kan spridas – dygnet runt, och barnen är aldrig fredad från sin förövare.
Pressen och oron finns alltid där. Det är en brottslighet som polisen beskriver som ”det nya normala.”
Det kan vara lätt att tänka att sådana här brott bara kan drabba de synligt sköra unga, de som kanske har svårt att sätta gränser och som skickar bilder på sig själva utan att kunna säga nej och stopp. Men alla har en sårbarhet i livet, ensamhet eller andra omständigheter kan plötsligt göra att man hamnar i riskzonen för att utveckla destruktiva beteenden.
Men nej.
En nationell svensk studie från 2021 (Barnafrid/Allmänna barnhuset) visar att allt fler barn utsätts för sexuella övergrepp. Fem år tidigare, 2016, rapporterade var femte barn under arton år att de utsatts för sexuella övergrepp. Idag är det vart fjärde barn – och mer än var tredje flicka är utsatt för övergrepp. Av de barn som utsätts berättade tio procent att de fotograferats eller filmats under övergreppen.
Sexuella övergrepp betyder att någon utsätts för en sexuell handling mot sin vilja – vilket alltså innebär att någon gör någonting mot ens kropp som hen inte vill.
Barn kan utsättas för dessa brott så fort de får tillgång till en mobil där andra har tillgång till dem, via chattar, spel eller andra plattformar där barn har rätt att må bra och ha roligt.
Övergrepp kan klassas som antingen fysiska eller icke-fysiska. Många av de övergrepp som sker på nätet är till en början icke-fysiska, men kan genom utpressning och hot ta fysisk form längre fram.
Ett exempel på ett icke-fysiskt övergrepp är att någon uppmanar ett barn att posera framför en webbkamera. Vissa fall går så långt att barnet tvingas begå fysiska övergrepp på sig själv medan gärningsmannen ser på.
Oavsett om övergreppen är fysiska eller icke-fysiska är handlingarna brottsliga och innebär en grov sexuell kränkning för den som utsätts. Och konsekvenserna är desamma vare sig övergreppet sker på nätet eller inte.
Nätet är tilltalande för barn och unga eftersom de ofta upplever sig som mer kompetenta online än offline. Det kan bero på att många betraktar nätet som en frizon där de får visa sig själva och vad de kan. På nätet bedöms man inte utifrån schabloner om vad man kan utifrån till exempel ålder eller kön. Barn uttrycker också att de får mer tid till reflektion på internet och därför upplever de att de har mer kontroll. Man är ”osynlig” och vågar mer. Det kan också leda till att man sexuellt tar fler risker på nätet.
Många barn och unga är idag starka nätanvändare som har koll på vad som är okej och inte. Men möjligheten till anonymitet kan locka dem att flytta fram gränser och testa sådant som de annars inte skulle våga eller vilja. Man testar, vad händer när jag lägger ut eller skickar en nakenbild? Jo, barnet får höra precis det hen behöver just då. Kanske skickar man då en ännu mer avklädd bild. Allt känns bra. Ångesten försvinner, men när barnet stänger av telefonen och inser att bilderna kan spridas kommer ångesten tillbaka tiofalt.
Barns sårbarhet i det digitala rummet
Att just barn är särskilt såbara beror på att de inte besitter samma förmåga till komplext tänkande som vuxna, vilket bland annat påverkar konsekvenstänk och förmågan att bedöma risker. Förövarna är dessutom ofta duktiga på att identifiera – och utnyttja – särskilt sårbara barn.
De drabbade barnen kan delas upp i tre olika kategorier: de grundlurade, de gränstestande och de självdestruktiva. De grundlurade barnen är precis som det låter lurade. De anade inte att personen som de hade kontakt med online inte var ärlig i sitt syfte med kontakten.
”Det är så svårt att förklara, jag känner mej liksom så lättlurad”, säger en utsatt flicka i ett polisförhör.
”Det är eh, ja det stod bara att nån adda mej på Snap. Jag tänkte men varför inte liksom och sen så kom det massa frågor liksom, vad jag heter, hur gammal jag är, var jag bor, bilder på mej. Först så va det ju bara, asså då va det ju mitt ansikte så men så vart det mer det här med att tvinga fram saker och bilder och sånt där. Jag tänkte väl inte riktigt innan jag skickade så sen så vart jag väl smått lurad. Första gången han liksom skärmdumpa en bild så liksom tvingade han att han skulle skicka till mamma om jag inte fortsatt och sånt där.”
I åldern nio till tolv år använder sju av tio barn sociala medier. Bland tonåringarna är samma siffra 95 procent, visar siffror från Internetstiftelsen. Fler flickor än pojkar använder sociala medier, men sexualbrotten på nätet drabbar alla kön. Tjejer blir oftare utsatta i sociala medier, killar i spelvärlden. De utsatta finns i hela landet, i alla samhällsklasser och i alla åldrar.
De allra flesta i Sverige som drabbas av grooming eller andra sexualbrott på nätet är under femton år. Gärningspersonerna utnyttjar att barn ägnar stor del av sin tid åt sociala medier och spel, platser där barn ska få vara trygga, ha roligt, skaffa kunskap och bli underhållna. Eftersom internet inte vet några gränser kan en enda förövare – under samma tidsperiod – utsätta hundratals barn för övergrepp när det sker via nätet. En person som skickar ut massor av förfrågningar behöver bara få en handfull napp per gång.
Att skicka avklädda bilder till varandra är idag en del av ungas vardag, och på senare år har det forskats en del kring det som kallas för sexting – att skicka eller ta emot en avklädd bild via nätet.
En undersökning från Göteborgs universitet visar att elever ofta blir lurade eller hotade av skolkompisar att skicka nakenbilder eller sexuella videoklipp som sedan visas upp bland kamrater eller sprids på skolan. Resultatet visar att barn och unga saknar såväl socialt stöd som tillfredställande strategier för att bemöta och hantera digitala sexuella trakasserier i skolan. För utsatta elever kan följderna bli svåra, både emotionellt och socialt, och de löper risker som mobbning, psykisk ohälsa och slutshaming, det vill säga att någon försöker få någon annan, ofta en tjej eller kvinna, att skämmas för att sexuellt ha betett sig på ett sätt som traditionellt inte ses som acceptabelt.
En undersökning från barnrättsorganisationen ECPAT visar att det idag är normalt att skicka nakenbilder till varandra – det ses som en naturlig del av sexualiteten och kan vara ett bra sätt att bygga intimitet. Ändå, visar undersökningen, tenderar pojkar att se det som flickornas problem och menar att flickor måste vara försiktiga och inte ge efter om pojkar pressar dem att skicka bilder. Spridning av bilder, eller att ge efter för pojkars påtryckningar, ses som den utsattas ansvar. Undersökningen visar också att pojkar mer sällan än flickor söker stöd i vuxenvärlden när något händer, vilket leder till att de kan ha svårt att förstå när de blir kränkta eller kränker andra. Det framgår också att pojkar är omedvetna om att de utsätter flickor för sexualbrott när de delar nakenbilder.
”Varför gjorde du så där?” – när vuxenvärlden sviker
Många barn berättar att de skäms för vad de gör. Och att de har försökt berätta för någon vuxen, men att dem – i en av livets mest blottade stunder – mötts med oförståelse
”Varför gjorde du så där?”
”Du visste ju att du inte skulle skicka.”
En del av barnen tar stora risker och kan inte alltid bedöma dem. Det kan vara svårt att förutse att man kan må dåligt av en bild som man tar hemma i sitt rum. Man känner sig trygg och anonym där. Problemet är att det är svårt för barnen att prata om att man lägger ut bilder. Barnen upplever ofta att de varken kan prata med vuxna eller med vänner, eftersom attityderna kompisar emellan är hårda och dömande. Då blir man väldigt ensam.
Även om vi vet att barn i alla samhällsklasser och av alla kön kan drabbas av sexualbrott online, kan vi ändå i en svensk studie från Stiftelsen Allmänna Barnhuset, utläsa flera faktorer som ökar risken att hamna i ett beteende av att skicka avklädda bilder.
De barn och unga med erfarenhet av att skicka avklädda bilder och filmer upplever familjens ekonomi som medelmåttig, bor sällan med båda sina föräldrar och har ofta olika neuropsykiatriska diagnoser. Det ser också polisen.
– Kanske handlar det om att man i vissa situationer har svårare att säga nej, precis som de yngre barnen vi träffar, säger Isabel Sommerfeld, utredare på groominggruppen i Stockholm. Andra som kan löpa större risk att dras in i ett riskbeteende på nätet är barn och unga som har utsatts för sexuella övergrepp tidigare i livet eller har andra svåra trauman.
Hur ser då vägen framåt ut? Många är experterna som framhåller vikten av att fråga de barn och unga man möter vilket stöd de vill ha och anpassa insatserna efter deras individuella önskemål. Det är också viktigt att det finns stöd- och behandlingsinsatser över hela landet – idag varierar stöd- och behandlingsmöjligheterna kraftigt i Sverige.
Att arbeta förebyggande
Vi kan inte nöja oss med att barn och deras familjer själva ska hitta rätt instans. I stället behöver vi informera dem om var de kan få hjälp och aktivt erbjuda kontakt.
Alla barn behöver få större kunskap om vad övergrepp är och var de kan söka hjälp om det skulle drabba dem eller en kompis. Vi behöver också hjälpa barnen att prata om det som sker på nätet och envist berätta att skulden aldrig ligger på dem om de utsätts för brott.
Alla skolor och förskolor bör informera mer om sexuella övergrepp. Information är också viktig för att ändra attityderna hos unga och stoppa dem från att gå över gränsen sina egna gränser och kränka andra.
Alla företag som driver tjänster som förövare kan missbruka måste kontinuerligt förbättra mottagandet av de anmälningar som barn – eller deras föräldrar – gör, samt utveckla verktyg och tänka in skyddet för barn redan i utvecklingsstadiet av nya tjänster.
Alla inom rättsväsendet behöver kontinuerlig utbildning om sexualbrott och specifikt vad nätsexbrotten mot barn kan få för konsekvenser. Vi behöver också fler specialutbildade utredare inom polisen och fler it-forensiker som kan granska materialet.
Alla vuxna har ett ansvar att ta till sig information om riskerna för sexuell exploatering på nätet och vikten av att vara tillgänglig med ett icke-dömande, konstruktivt bemötande när ett barn berättar.
Om vi bygger starka barn behöver vi inte laga så många trasiga vuxna.
Text: Caroline Engvall
Hur kan skolan arbeta förebyggande?
Ett barn som varit med om något som inte känns bra i magen kommer ofta inte springande och berättar det för dig. Du måste visa att du finns om och när barnet är redo. Det kan man göra på många olika sätt.
• Var synlig och närvarande i barnets miljö, till exempel på raster och i uppehållsrum där du själv kan upptäcka att något inte är okej. Där kan de klassiska skojbråken avvärjas på ett smidigt sätt. Oavsett var eller när utsattheten uppstod är skolan skyldig att uppmärksamma och utreda vad som hänt och det finns handlingsplaner för hur skolan ska gå vidare med det.
• Arbeta kontinuerligt med elevernas rättigheter och skyldigheter när det gäller bilder. Vad får man göra och inte? Vem äger bilderna? Öka kunskapen hos all personal gällande barns digitala liv. Ha inte alltid fokus på utsatthet, utan sök även information om hur barns liv ser ut på nätet en dag då de inte blir utsatta för kränkningar.
• Säkerställ att all personal är utbildad i ungas digitala liv, har övergripande kunskap om populära appar och tjänster samt har tydliga rutiner för vad man gör när något inträffar – men minst lika viktigt är att ha en handlingsplan för hur man upprätthåller arbetet över tid, till exempel att man har fortlöpande kompetensförsörjning inom det här området.
Vad bör skolan göra om någonting har hänt?
Om en elev drabbas av ofrivillig spridning av sexuella bilder eller filmer, eller något annat sexualbrott: prata med alla inblandade. Polisanmäl så snart det går. Personal från skolan kan också hjälpa till att anmäla på de sajter och appar där brotten begåtts. Ju fortare skolan kan agera, desto snabbare kan spridningen stoppas. Det är också viktigt att omgående kontakta föräldrar eller andra viktiga vuxna kring de berörda. Detta så att man kommer åt problematiken även utanför skolans väggar.
Reflektions- och samtalsfrågor
• Vilka faktorer gör barn särskilt sårbara för sexuella övergrepp på nätet, och hur utnyttjar förövarna dessa?
• Hur kan förskola och skola arbeta förebyggande för att minska risken att barn utsätts för övergrepp online?
• Vilka utmaningar uppstår när barn försöker berätta för vuxna om sin utsatthet, och hur kan vuxenvärlden bemöta detta på ett bättre sätt?
Webbinarium
I en allt mer digitaliserad värld står hela samhället inför en utmaning att förbereda och skydda barn online. Caroline Engvall i ett samtal med bland andra Susanne Kjällander, docent, Stockholms universitet.
Se webbinariet i efterhand
Referenser och lästips
Svenskarna och Internet, Internetstiftelsen, 2024.
Dickpics och nudes del av ungas skolvardag, Göteborgs universitet, 2022.
”Tjejer måste sluta skicka bilder” En rapport om pojkar, nakenbilder, relationer och åldersskillnader. Ecpat, 2022.
Unga, sex och internet efter #metoo, Stiftelsen Allmänna barnhuset, 2021.
Caroline Engvall är författare till flera böcker som belyser barn och ungas utsatthet i livet på internet. Lämpliga för både förskola och skola, bland andra Nollan & nätet och Nollan Junior. Samtliga böcker hittar hittar du på Caroline Engvalls webbplats