Foto: Förskolebarnen är medskapare av Dims värld. De arbetar med olika skapandetekniker för att göra tillägg till den kreativa miljön utifrån såväl estetik som funktion.
Hur skapar vi lärmiljöer som väcker förundran, stärker kreativitet och gör fler barn delaktiga? I detta kapitel skriver Per Falk och Caroline Örtlund om Sundbybergs kommunala förskolors inkluderande designpraktik, där stadens medarbetare fortbildas i hur rika lärmiljöer formas ur ett tillgänglighetsperspektiv. Barnens nyfikenhet, fantasi och handlingskompetens är vägledande då fortbildning utformas i workshopformat tillsammans med rektorer och arbetslag utifrån identifierade reella behov. Genom en kombination av estetiska uttrycksformer, digitala verktyg och en rik variation av material erbjuds tillgängliga lärmiljöer som sänker trösklar, breddar deltagandet och öppnar upp för utforskande lärande med barnens delaktighet i fokus.
Av Per Falk, utvecklingsledare på Kvasar Makerspace i Sundbybergs stad, undervisar även på förskollärarprogrammet på Stockholms universitet, mottagare av Guldäpplejuryns särskilda pris 2023. Och Caroline Örtlund, förskollärare och projektsamordnare för Sundbybergs kommunala förskolor.
Artikeln är en del i Guldäpplets antologi – Rika lärmiljöer. Med bidrag från lärare och forskare speglar den hur lärmiljöerna har förändrats och berikats explosionsartat på senare år – och hur de skapar bättre förutsättningar för elever och deras lärande.
Reflektions- och samtalsfrågor till artikeln
”…visste du att allra längst där nere bor det en filur som heter Dim? Han är som du och jag, fast mycket mindre. Så liten att han undrar om han finns.”
Förundran
Förundran är en grundläggande drivkraft för mänskligt lärande. Den väcker nyfikenhet, uppmuntrar utforskande och kan skapa en annan form av mening i mötet med omvärlden. I förskolans sammanhang fungerar förundran som en katalysator för barn att mötas i skapande, språk och estetiska uttryck, samtidigt som den stärker barns agens och delaktighet i det egna lärandet. När vi designar lärmiljöer som väcker förundran blir lärandet inte enbart en fråga om att tillgodogöra sig kunskap, utan också en möjlighet att utforska och omforma världen.
Carl von Linné sammanfattade både förundran och den vetenskapliga nyfikenheten med: ”Omnia mirari etiam tritissima” – ”Förundras över allt, även det mest vardagliga.”
Den pedagogiska kontexten
Förundran och kreativitet hänger nära samman med barns grundläggande förmåga att lösa problem, tänka kritiskt och förhålla sig till sin omgivning. Lärmiljöer med en mångfald av mötesplatser och aktiviteter som väcker förundran, möjliggör kollaborativt utforskande för förskolebarn, samt skapar förutsättningar att stärka såväl tilliten till sin förmåga som sin motståndskraft, det vi kallar resiliens. Genom att erbjuda öppet och okodat material, estetiska uttrycksformer, moderna lärverktyg och laborativ teknik skapar vi en pedagogik där barnens egna idéer blir utgångspunkten för förskolebarns förändrade kunnande.
I en pedagogisk kontext innebär lärmiljöer som signalerar förundran att förskolebarn blir subjekt i sitt eget lärande. Barnen blir på så sätt producenter i sin egen undervisning. När pedagogiska lärmiljöer i förskolan designas för förundran möjliggörs för barnen att stärkas i såväl handlingskompetens, som i att medverka i demokratiska processer och även bli medskapare av sin egen framtid. Förundran inbjuder till nyfikenhet för komplexitet och att förstå sin omvärld genom att utforska och upptäcka.
Om att göra demokrati
Demokrati är ett levande och pågående arbete som måste praktiseras i vardagen för att få mening. I förskolans kontext innebär detta att demokrati är något vi gör tillsammans. När vi till exempel designar lärmiljöer som utgår från förundran och kreativitet, skapar vi också förutsättningar för att barn ska få uppleva och utöva inflytande, samspel och gemensamt beslutsfattande. Gert Biesta menar att utbildning inte bara handlar om att förbereda individer för arbetsmarknaden eller ge dem färdigheter, utan också om att hjälpa dem att bli subjekt – människor som kan agera självständigt och ansvarsfullt i världen. Vidare menar han att den här typen av färdigheter hjälper människor att känna sig hemma i världen, alltså att utveckla en relation till sin omvärld.
Att arbeta utifrån demokratiska principer i förskolan innebära sålunda att förskolebarn deltar i undervisning om, genom och för demokrati. Det handlar om att utveckla barns handlingskompetens – deras förmåga att agera i världen, att förstå sin egen roll i en gemenskap och att se sig själva som någon som kan påverka sin omgivning.
Handlingskompetens är en central del av en framtidssäkrad utbildning eftersom den grundlägger resiliens att hantera förändring, lösa problem och fatta beslut som påverkar både individens eget liv och samhället i stort.
Det innebär att pedagoger i förskolan behöver vara lyhörda för barns autentiska frågor och initiativ och att ha tilltro till det kompetenta barnet. När förskolebarn får vara medskapare i förskolans demokratiska klimat stärks såväl deras sociala som kommunikativa förmåga och skapar samtidigt en grundläggande förståelse för demokratiska processer.
Tillgänglighet och kreativitet – om att designa miljöer för alla
I Sundbybergs förskolor utgår vi från förhållningssättet att en tillgänglig lärmiljö innebär en bred bas – alltså att alla barn, oavsett funktionsförmåga, ska kunna delta på lika villkor i förskolans lärmiljö. Vi ser att detta ligger helt i linje med Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) tillgänglighetsmodell (2024), som betonar vikten av att sänka trösklarna i den pedagogiska, fysiska och sociala lärmiljön – alltså att möta olika behov och ge förutsättningar till alla barn att utvecklas och lära så långt som möjligt utefter sin förmåga.
Utifrån hur vi designar praktiken i Sundbybergs kommunala förskolor, ser vi hur SPSM:s tillgänglighetsmodell (2024) linjerar med professor vid MIT, Mitch Resnicks (2017) koncept Lifelong Kindergarten (2017). Resnick beskriver här hur lärande ska präglas av kreativitet, lekfullhet och utforskande genom principerna lågt golv, breda väggar och högt tak. Oavsett om du är barn eller vuxen.
Ett lågt golv innebär att det ska vara enkelt att börja – att barnen snabbt och intuitivt kan engagera sig i skapandet. Breda väggar syftar på att det ska finnas många olika sätt att utforska och uttrycka sig – en bredd av material. Högt tak betyder att det ska finnas utrymme för mer komplexa lärprocesser med metoder och material som växer i takt med barnets lärprocess.
Genom att kombinera SPSM:s tillgänglighetsmodell (2024) med Resnicks filosofi skapar vi en förskolemiljö där alla barn får möjlighet att utforska, skapa och påverka – en plats där värden som förundran och demokrati harmoniserar med idén om barnet som lärande subjekt.
Dims värld – exempel från verkligheten
Förskolans arbetssätt bygger på en tvärdisciplinär kunskapssyn där vi i Sundbyberg vill iscensätta lärmiljöer som bjuder in till kreativt utforskande. Oavsett om utforskandet handlar om mikroskop, kulbanor eller sagor, så är den röda tråden i vår pedagogik att forma undervisningen genom att väva samman estetik, teknik och språk i en meningsfull helhet.
För att rama in processen valde vi i exemplet som presenteras nedan att utgå från barnlitteratur. Boken Vem ser Dim? av Maria Nilsson Thore, blev vår utgångspunkt – en saga som väcker frågor om att bli sedd och att upptäcka världen. Genom att arbeta med Dim kunde vi erbjuda ett iscensättande där pedagoger och barn tillsammans fick fantisera, konstruera och bygga vidare på sagan med sina egna kreativa uttryck. Tanken var att designa för att öka graden av förundran i lärmiljöerna.
Workshop med våra utvecklingspedagoger
Idén för workshopen var att ge barnen inspiration till att pröva sina egna idéer, dels genom att återskapa berättelsen, och dels genom att skapa nya världar och skapa egna berättelser inspirerade av Dim. Det var ett första steg i att designa en lärmiljö där förundran, kreativitet och demokrati blev levande begrepp i en praktik som barnen är medskapare i.
Vårt arbetssätt är centrerat kring pedagog och barn, och grundar sig i ett iterativt designperspektiv. Vi börjar alltid med pedagogerna – tillsammans utvecklar vi en undervisningsdesign som testas, förfinas och anpassas efter verksamhetens verkliga behov. Vi ser denna process som en prototyp av undervisningen, där vi testar idéer i lärmiljöerna, samlar in erfarenheter och tar tillbaka insikterna för att paketera och sprida vidare till fler förskolor. En sådan modell som vi använder oss av är Think – Make – Break – Repeat från Madeleine Borthwick och Martin Tomitsch (2018). Det är en enkel och användarvänlig modell som uppmuntrar oss praktiker till att vidareutveckla och förfina våra metoder.
Think handlar om att undersöka, identifiera behov och formulera hypoteser. Make innebär att vi konkretiserar idéerna genom att bygga prototyper – fysiska, digitala eller pedagogiska – som kan testas i verkliga lärmiljöer. Break är den kritiska fasen där vi analyserar, testar gränser och utvärderar vad som fungerar och vad som behöver justeras. Slutligen leder Repeat till att vi justerar, förfinar och återintroducerar förbättrade versioner, vilket gör processen dynamisk och anpassningsbar. Och sedan tillbaka till Think igen för att bygga vidare på erfarenheterna.
I designen av workshopen finns en återkommande struktur för hur vi lyfter alla våra organisationsövergripande utvecklingsprojekt för våra kommunala förskolor. I linje med förskolans tvärdisciplinära praktik så byggs varje workshop utifrån det vi i Sundbybergs kommunala förskolor kallar för vår Röda tråd:
Estetik – Estetiken ger barnen tillgång till en mångfald av uttryckssätt, vilket blir ett komplement och ger en variationsrikedom till det verbala språket.
Teknik – Genom att bjuda in och laborera med en mängd olika material och verktyg så fördjupas nyfikenhet, innovationsförmåga och kunskap inom ramen för teknik och olika lösningar.
Språk – Via litteraturen och högläsningen arbetar vi medvetet med att vidga barnens ordförråd och berättarförmåga.
Tillgänglighet – Vi designar lärmiljöer där varje barn kan tillgodogöra sig det lärande hen har rätt till, oavsett funktionsförmåga. När en mångfald av uttrycksformer erbjuds, tillgängliggörs undervisningen för fler barn.
Hållbarhet – I undervisningen integrerar vi olika utforskanden inom ramen för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Genom att till exempel relatera till och laborera med fiktiva figurer öppnar vi upp för grundläggande diskussioner om hållbarhet ur olika perspektiv.
Från workshop till barnens lärmiljöer
I linje med förskolans demokratiska uppdrag vill vi eftersträva hög grad av delaktighet och inflytande hos barnen, alltså att barnen ska vara medskapare i sitt eget lärande. När metodiken testats tillsammans med pedagogerna och anpassats för den tänkta lärmiljön, ville vi därför ta nästa steg och involvera barnen i designprocessen.
Med utgångspunkt i boken Vem ser Dim? Började en utvecklingspedagog och flera av barnen på en avdelning att återskapa miljön ur boken. En mötesplats som kom att kallas Dims värld byggdes upp.
Dims värld blev signifikant för hur vi fortsättningsvis designade tillgängliga mötesplatser baserade på SPSM:s principer. Vi ville att mötesplatserna skulle erbjuda en mångfald av estetiska uttrycksformer samt ha en språkrik och tillåtande atmosfär. En tillåtande miljö med tillgång till olika sätt att uttrycka sig på gjorde att fler barn, oavsett behov, kunde delta och uttrycka sig fritt. Miljöerna byggdes i pallkragar, där vi hade växter och mycket löst okodat material – både fysiskt och digitalt – vilket gav barnen en inbjudande och levande plats för dem att utforska och bygga vidare på. Genom att erbjuda en mångfald av material och uttrycksformer möjliggjorde denna typ av mötesplatser sänkta trösklar för deltagande samt skapade en känsla av delaktighet, där barnens tankar och skapelser fick utrymme.
”Vi kan verkligen se hur barnen utvecklar sin empatiska förmåga. När vi går i skogen letar barnen efter Dim. De är noga med var de sätter fötterna när vi går i skogen så att de inte ska råka trampa på Dim”.
Ewa Söderström, Utvecklingspedagog
Utvecklingspedagogen Ewa berättar att förundran spelade en central roll när miljön ur boken återskapades. Barnen fick upptäcka sagan på sina egna villkor. De utmanade berättelsen om Dim och hans värld genom att skapa egna figurer, nya berättelser och varianter på sagans teman, vilket stärkte deras barnens delaktighet redan från start. Genom att bygga vidare på sagan erbjöds barnen möjlighet att bearbeta sina egna tankar om identitet och tillhörighet. När barnen började omskapa historien om karaktären Dim framträdde nya lärprocesser, där barnen blev aktiva skapare av ett nytt narrativ.
”I en av böckerna om Dim upptäckte ett av barnen att det fanns två Dim, när hen speglade sig i en vattenpöl. En liten grupp barn letade snabbt upp en vattenpöl i skogen för att upptäcka att de kunde se sina egna spegelbilder på samma sätt!”
Ewa Söderström, utvecklingspedagog
Demokrati och samverkan blev också viktiga delar av processen. Barnen arbetade tillsammans och diskuterade sina idéer, vilket främjade förmågor som kritiskt tänkande och problemlösning. I den kollaborativa och kreativa processen utvecklade barnen både sin förmåga att tänka kreativt och lösa problem, vilket är viktiga färdigheter för att utveckla handlingskompetens i en snabbföränderlig värld.
De kreativa mötesplatserna och det okodade materialet, kopplat till litteraturen möjliggjorde för barnen att bli delaktiga i en process som genomsyrades av förundran, demokrati och handlingskompetens.
”Dims värld är levande och ägs av barnen. Det händer saker i världen hela tiden. Senast igår var det ett barn som lät en liten fågel flytta in. Den ligger där och värper ägg (kastanjer reds.anm.) nu.”
Ewa Söderström, Utvecklingspedagog
Röster från barnen i det pågående arbetet med Dims värld:
”Det finns flera som ser ut som Dim, fast i olika färger. En rosa, en blå Dim.”
”Jag har gjort ett ritbrev och lämnat till Dim.”
”Vi får inte trampa på Dim!”
”Kanske Dim bor där. Jag vill träffa Dim.”
Med olika strategier och skapandetekniker för att närma sig såväl sagans innehåll, men också utforska naturvetenskapliga fenomen och sammanhang fick barnens autentiska frågor forma projektets innehåll och riktning. Några barn skapade Dims vän, Lummer, med syteknik. Andra barn utmanade sig i att porträttera Dim med pärlplatteteknik, vilket är såväl matematiskt som finmotoriskt utmanande. Vid ett tillfälle i skogen skrev barnen samma text med barr, som Dim skrev till ”de stora” i sagan: ”HEJ HÄR ÄR JAG!”.
När lärmiljöer där den här typen av mötesplatser erbjuds, möjliggörs undervisning i ett hela dagen-perspektiv med hög grad av transdisciplinär kunskapssyn. Det vill säga att barnen har likvärdig tillgång till rika lärmiljöer under alla sina timmar på förskolan. Barnens delaktighet i allt från att skapa själva miljön för Dims värld, till att vidare reflektera kring empati, omsorg, naturvetenskap, berättande, skriftspråk och kommunikation, handlingskompetens och estetik är just vad som gör barnen till lärandesubjekt där de får agens i sitt eget lärande.
Lärdomar och exempel
Våra lärdomar har visat på vikten av att skapa ett kreativt ekosystem där alla aktörer – barn, pedagoger, utvecklingspedagoger och miljöer – samverkar för att främja lärande. Genom tvärdisciplinärt undervisningsinnehåll och en dynamisk feedback-loop stärks både den individuella och kollektiva kreativiteten. Vi har lärt oss att skapa hållbara strukturer genom samverkan och gemensam metodutveckling, där utvecklingspedagogens roll är central. Pedagogens förmåga att leda och inspirera gör att barnens skapande processer blir både fördjupade och mer långvariga. Att integrera teknik, estetik och språk ger barnen kraftfulla verktyg för att forma sin egen lärandeupplevelse.
En ständig utvecklingsprocess – ett kreativt ekosystem av idéer och återkoppling
Vi ser kreativitet som en cirkulär process, ett ekosystem där alla delar är sammanflätade och ständigt påverkar varandra. Kreativiteten är för oss inte en linjär väg, utan snarare en cirkel, där idéer, reflektion och skapande flödar fram och tillbaka mellan barn, pedagoger, utvecklingspedagoger och lärmiljöer. Genom detta sammanlänkade ekosystem ges möjlighet till fördjupat undersökande och barnens förändrade kunnande, där varje aktör och varje aktivitet bidrar till att berika och bygga på varandra.
Feedback-loopar och reflektion är centrala i denna process. Genom kontinuerlig reflektion och återkoppling från både barn och pedagoger kan vi anpassa och utveckla lärmiljöerna, vilket gör att lärmiljöerna och förskolebarnens förändrade kunnande ständigt får förutsättning att utvecklas. Denna cirkulära dynamik stärker både kreativitet och lärande, vilket gör barnen bättre rustade att hantera komplexa och föränderliga situationer.
En avgörande faktor för att den här typen av processledning och kollegial dela-kultur ska kunna bidra till undervisningens kvalitet är hela styrkedjans samsyn kring ovan beskrivna pedagogiska och didaktiska vägval samt kring hela organisationens struktur. Hela styrkedjans insikt i denna process gör att vi kan bygga långsiktiga strukturer och ge pedagogerna adekvata resurser i förhållande till behov.
Så detta förhållningssätt är ju inte bara för barnen – förundran är minst lika viktig för oss vuxna. När vi som pedagoger, utvecklare och beslutsfattare närmar oss lärandet med nyfikenhet och öppenhet, skapar vi inte bara bättre lärmiljöer för barnen, utan också en kultur där vi själva fortsätter att utforska, ifrågasätta och inspireras.
Text: Per Falk och Caroline Örtlund
Foto: Caroline Örtlund
Reflektions- och samtalsfrågor
• Varför är förundran en lika viktig drivkraft för vuxna som för barn i arbetet med att utveckla lärmiljöer och undervisning?
• Hur kan du som pedagog göra didaktik av förundran – och låta den bli en del av din undervisning och lärmiljö?
• På vilket sätt fungerar feedback-loopar och reflektion som motorer i det kreativa ekosystemet?
Webbinarium
Hur skapar vi lärmiljöer som väcker förundran, stärker kreativitet och gör fler barn delaktiga? Per Falk, Guldäpplejuryns särskilda pris 2024 och Caroline Örtlund, Kvasar Makerspace, Sundbybergs stad. i ett samtal med Eva Norén, professor vid institutionen för ämnesdidaktik, Stockholms universitet.
Se webbinariet i efterhand
Referenser och lästips
Biesta, G. (2011). Learning Democracy in School and Society: Education, Lifelong Learning, and the Politics of Citizenship. Sense Publishers
Linné, von. C. Citat: ”Omnia mirari etiam tritissima – Förundras över allt, även det mest vardagliga.”
Nilsson Thore, M. (2017). Vem ser Dim?. Bonnier Carlsen Bokförlag.
Resnick, M. (2017).Lifelong Kindergarten: Cultivating Creativity through Projects, Passion, Peers, and Play. MIT Press.
Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM).(2024). Stödmaterial för tillgänglig utbildning, Tillgänglighetsmodellen.
Borthwick, M., & Tomitsch, M. (2018). Think – Make – Break – Repeat. BIS Publishers B.V.